- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
245-246

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wickman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bergskedja, Great dividing range, som öfverskrider gränsen
i n. ö. med de s. k. Australiska alperna. Dessa bilda
ett vidsträckt, platåformigt bergmassiv, uppbyggdt
af granit, och ega de näst efter Mount Kosciuszko
(se d. o.) i Nya Syd-Wales högsta punkterna på hela
fastlandet (Mount Bogong 1,964 m., Mount Hotham 1,860
m.). Mot v. försvinner alltmera platåkaraktären,
bergen bli sönderskurna af floddalar, och deras
medelhöjd är lägre (omkr. 350 m. vid Kilmore). Väster
om sistnämnda punkt anta bergen namnet Great
dividing range (i inskränkt mening), men till trots
af sitt namn ("stora vattendelaren") utgör denna
bergsträcka icke något markant drag i landskapet och
löses i v. upp i smärre isolerade platåstycken såsom
Väst-Pyrenéernas granithöjder och Grampianbergens
sandstenskullar. Jämsides med nyss beskrifna äldre
bergsystem löper längre i s. ett annat, i terrängen
ej så påfallande och af de bergbildande krafterna
delvis nedsänkt under hafvet. Det markeras från
v. till ö. af Wannon hills, Cape Otway ranges och
Gippsland hills och är uppbyggdt af sediment från
trias- och jura-formationerna. Mellan de nämnda
berersystemen breder sig Victorias stora dal,
Great valley of Victoria, hvars sydliga gränsmur ju
dock flerstädes är nedbruten, främst af den djupt
inträngande viken Port Phillip, ö. om hvilken dalen
bär namnet Gippsland. Där ligga de bördigaste och bäst
bevattnade delarna af staten. De västra delarna af den
stora dalen ha under tertiär tid erhållit ett täcke
af lera, som nu lämnar en utomordentligt fruktbar
jordmån. I n. v. uppfylles V. af jämna, torra, stundom
sandiga slätter, ofta helt kala eller bevuxna med
en vegetation af risiga snår. Flodnätet i V. är
jämförelsevis rikt utveckladt. S. om vattendelaren
strömmar ut i oceanen en rad af smärre kustfloder,
såsom Snowy, Tambo och Mitchell (delvis segelbar)
i Gippsland, Yarra-yarra, som utfaller i Port
Phillip vid Melbourne, samt Hopkins och Glenelg,
som bevattna de rika sädesfälten och betesmarkerna
i västra Victoria-dalen. N. om vattendelaren sträfva
samtliga strömmarna mot Murrayfloden. De östligaste
äro de vattenrikaste: Mitta-mitta, Owens och Goulburn,
längre åt v. täres vattenmängden upp på de heta
slätterna, Loddon når ännu fram till hufvudfloden,
däremot ej den västligare Avoca; äfvenledes
Tyrrell och Wimmera förlora sig i stäppsjöar med
växlande vattentillförsel. Klimatet i V. är ovanligt
hälsosamt. Genomsnittliga årstemperaturen är 13,4°
C.; på slättlandet faller temperaturen sällan under
fryspunkten. Den årliga medelnederbörden är 650
mm.; till öfvervägande delen faller densamma under
vintern. En egendomlighet för V:s klimat äro de såväl
under vintern som sommaren uppträdande nordvindarna,
hvilka särskildt under den varma årstiden kunna bli
ganska besvärliga, då de blåsa 2 à 3 dagar i sträck
från det upphettade inre, förtorka träd och grönska
och, då de med karakteristisk plötslighet upphöra,
ersättas af kyliga hafsvindar, som medföra starkt
temperaturfall. – Växt- och djurvärlden är den för
världsdelen utmärkande (se Australien, sp. 453 ff.).

Befolkning. Ända till 1891 var V. den folkrikaste af
det nuv. Australiska statsförbundets stater; nämnda
år öfverflyglades det af Nya Syd-Wales, men står
alltjämt främst, hvad folktätheten
beträffar. Folkmängden, vid senaste folkräkning
(1911) 1,315,551 pers., uppskattades 1918 till
1,430,758 pers. Af dessa är öfvervägande flertalet
infödda hvita, antalet kineser har till följd
af lagligt ingripande ständigt minskats, sålunda
från 9,377 år 1891 till 7,349 år 1901 och 5,601 år
1911. De inföddes antal har varit i det närmaste
stationärt, under de nämnda åren resp. 565, 652
och 643. De immigrerade uppgingo 1918 till 48,566
pers., däraf 20,993 kvinnor. Karakteristiskt för
V. likaväl som för de öfriga australiska staterna
är folkmängdens koncentrering till städerna. Öfver
3/5 af V:s befolkning äro stadsbor. Hufvudstaden,
Melbourne, hade 1918 ett invånarantal af 723,500
pers., d. v. s. öfver hälften af totalbefolkningen,
och med de öfriga städerna inberäknade uppgick
stadsbefolkningen s. å. till 928,360 pers. (af
1,430,758). 76,2 proc. (1911) af befolkningen är
protestantisk, 22,3 proc. katoliker, 0,5 proc. (6,270
pers.) judar. Härtill komma 2,572 buddister och
anhängare af Kong-fu-tse.

Undervisningsväsen. Fri och obligatorisk undervisning
åtnjuter hvarje barn mellan 6 och 14 år. 1918
funnos 2,373 statsskolor med 6,455 lärare och
254,461 lärjungar. Af personer öfver 15 år kunde
1911 98 proc. läsa och skrifva. För den högre
undervisningen är sörjdt genom ett 1853 i Melbourne
grundlagdt universitet (1,324 studenter 1914–15),
med hvilket äro förenade 4 colleges, Trinity
college (engelska statskyrkan), Ormond college
(presbyterianskt), Queen’s college (metodistiskt) och
Newman college (romersk-katolskt). Dessutom finnas ett
tandläkarinstitut (Australian college of dentistry)
i Melbourne och grufskola i Ballarat.

Näringar. V. har den största arealen odlad jord bland
alla Australiska statsförbundets stater. Tillväxten
af jord under kultur var särskildt snabb efter 1900,
då bevattningsanläggningar blefvo talrikare och
mera energiskt genomförda utmed Murrays och dess
bifloders stränder. Den odlade arealen, som 1881
sålunda uppgick till endast 474,000 har och 1891
till 846,400 har, hade 1905 stigit till 1,708,000
och 1917 till 2,700,000 har. Världskriget har här
medfört en svag tillbakagång, ty 1919 hade samma
areal sjunkit till 2,196,000 har. V., som ännu 1879
måste importera spannmål, har alltmer kommit att inta
en rangplats på världsmarknaden bland exportörer
af denna vara. Främst står gifvetvis odlingen af
hvete med en areal 1917 af 1,250,000 och 1919 af
886,600 har. Därnäst kommer hafre med nämnda år
resp. 176,800 och 137,200 har. Underordnad betydelse
har korn med 1917 och 1919 resp. 37,200 och 40,000
har (alltså en ringa stegring). Boskapsskötseln
är betydande. Nötkreatursafveln är viktigast i de
rikare bevattnade trakterna i s. ö., fårafveln i
n. v. invid Murray och dess biflöden. Mars 1919
räknade man i staten 523,788 hästar, 1,596,544
nötboskap. 267,819 svin och 15,773,902 får. Den
producerade ullen värderades 1913–14 till 3,4
mill. pd st., 1918–19 till 7,6 mill. pd st. Äfven
produktionen af smör har väsentligt ökats, så att
export kan ega rum. Af bergverksprodukter står ju
alltjämt guldet främst. V. var den stat, där denna
metall först gaf upphof till den stora rusningen,
då 1851 fyndigheterna vid Ballarat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free