Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Widén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länsnotarie i Södermanlands län och tillika rådman
och notarius publicus i Nyköping (till 1896) samt
befordrades 1896 till landssekreterare i länet. Han
var civilminister i Lundebergs ministär aug.–nov. 1905.
Sedan 1906 är han landshöfding i Jämtlands
län och ordf. i länets hushållningssällskap. Af
Andra kammaren har W. varit led. för Nyköpingskretsen
1900–08 och för Hudiksvall-Östersund, resp. Jämtlands
södra valkrets 1908–17 samt kammarens talman
1914–17. Han var led. af tillfälligt utskott
1900, af konstitutionsutskottet (första urtiman)
1905, lagutskottet 1906-13 (vice ordf. 1910–11,
ordf. 1912-13), sjörättsutskottet (vice ordf.) 1901,
utskottet för lagstiftning ang. minderåriga förbrytare
och vanartade barn 1902, skogslagsutskottet 1903,
utskottet för elementarläroverkslärarnas lönereglering
1904, af väglagsutskottet (vice ordf.) 1905. Af
kyrkomötet var W. led. 1920.
W:s politiska sympatier kommo under intryck
från fädernehemmet att från början ligga
åt landtmannapartistiskt och längre fram åt
protektionistiskt håll. Han började redan 1887 att
delta i det politiska lifvet genom många artiklar i
den delvis under hans medverkan till protektionistisk
omlagda "Södermanlands läns tidning" samt genom
medverkan till högervalen i Nyköpingskretsen 1893
och 1896. Han var därjämte verksam i flera lokala
institutioner. Genast vid inträdet i Andra kammaren
anslöt han sig till landtmanna-partiet, som då räknade
många stadsrepresentanter, men tillhörde partiets
framstegsflygel. Inom Andra kammaren vann W. tidigt
genom skärpan i omdömet och den förtroendeingifvande
praktiska erfarenhet, hvarpå han stödde sig, mycket
gehör särskildt i rättsfrågor. Till de mera märkliga
af W:s tidigare insatser som riksdagsman torde vara
att räkna hans arbete för att åstadkomma bestämmelser
rörande fartygs sjövärdighet till större säkerhet
för sjömäns lif och hälsa (1901, 1902 och 1904) samt
för att genomföra den för landtmannapartiet ganska
misshagliga lagstiftningen ang. vård af enskildas
skogar 1903. W.s inkallande som civilminister
(ecklesiastikministerportföljen var honom
urspr. erbjuden) i Lundebergska ministären anses ha
berott på förslag af landtmannapartiets förtroenderåd,
men väckte missnöje hos högerpressen, som ansåg W. ej
tillräckligt säker högerman. Under statsrådstiden
hade W. bl. a. att under en kortare tid delvis handha
den igångsatta, förut starkt försummade propagandan
i utlandspressen för de svenska synpunkterna i den
unionella skilsmässofrågan och att utarbeta förslag
till de i konventionen ingående bestämmelserna
ang. samtrafiken med Norge; dessutom vidtog han
förberedelser för lösningen af tuberkulosvårdsfrågan
och medverkade till afvecklingen af den hela sommaren
pågående oroväckande arbetsinställelsen inom den mekaniska
verkstadsindustrien. Det vid Staaffska ministärens
bildning hösten 1905 gjorda erbjudandet till W. att
kvarstå som civilminister afböjdes af hänsyn till
landtmannapartiet, hvari han då ännu kvarstod.
Landtmanna partiets tendenser till en förskjutning åt
höger samt misstron till det 1906 bildade nationella
framstegspartiets heterogena sammansättning föranledde
W. emellertid att gå som vilde riksdagarna
1906-08. Han tillhörde sedermera liberala
samlingspartiet t.o.m. 1914 och var 1912–13
led. af dess förtroenderåd. Som talman stod han
sedan utom partierna. Sin antiproportio-nalistiska
ståndpunkt hade W. häfdat redan 1902 och var 1905
jämte Karl Persson i Stallerhult mycket verksam
för det då framlagda proportionalistiska förslagets
fall i Andra kammaren. Hösten s. å., medan det ännu
var fråga om. att Lundebergska ministären skulle
kvarstå utan liberala medlemmar, arbetade W. lifligt
för framläggande af ett nytt, mera frisinnadt
antiproportionalistiskt rösträttsförslag, och såväl
på möten i sin valkrets som i kammaren uttalade
sig W. lifligt för Staaffska rösträttsförslaget
1906. Till 1907 års proportionalistiska
regeringsförslag och Tällbergslinjen var han en
afgjord motståndare, och han betraktar alltjämt
proportionalismen som en olycka för det politiska
och än mer för det kommunala lifvet.
Led. i löneregleringskommittén 1902–07, stred W. hos
regeringen och i pressen samt sedan i kammaren med
betydande intensitet och äfven slutligen i hufvudsak
med framgång för genomförande af de i kommitténs
betänkande framställda och väsentliga af honom
utarbetade principer, som åsyftae bl. a. större
arbetsintensitet inom ämbetsverken och fastslående af
arbetstiden å ämbetsrummet. Andra märkligare insatser
i riksdagsarbetet efter statsrådstiden ha varit
hans verksamhet och anförande 1907 till förmån för
de allierade norrländska och sydsvenska intressenas
önskemål om anslag till påbörjande af Inlandsbanan
(Östersund-Ulriksfors) och Järna-Nyköpingslinjen
samt hans framgångsrika motion s. å. om en för
det norrländska kommunikationsväsendet mycket
betydelsefull väsentlig förhöjning af anslaget till
nya vägar. För den s. k. norrländska förbudslagen
(1906) och dess fullständigande (1909) bl. a. med
den norrländska arrendelagen och vanhäfds- eller
uppsiktslagen har han varit verksam i tal och
skrift, i sistnämnda af seende bl. a. genom den
på regeringens uppdrag 1913 utarbetade skriften
Den norrländska förbudslo.gstiftningen och dess
verkningar. Norrlandsintressena i öfrigt har
W. sökt tillgodose genom motioner om anslag till
vandrings-rättare, till landtmannaskolor m. m.,
hvilket ock genomförts, samt genom ifrigt arbete
för Inlandsbanans utsträckning såväl norrut till
Vilhelmina som söderut till Sveg samt dess förbindelse
med Härjedalens centrala del (riksdagarna 1911
och 1912).
Af ingripande stor betydelse ha särskildt W:s
insatser för svenska fattigvårdsväsendets reformering
varit. Han var ordf. i den af Centralförbundet för
socialt arbete hösten 1906 sammankallade märkliga
fattigvårdskongressen och i det vid kongressen
bildade Svenska fattigvårdsförbundet (se d. o.),
är fortfarande dess ordf. och likaså i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
