Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidmarken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidmarken -Widor
278
bidrag till ögats fysiologi lämnade han genom sitt ’
omfattande arbete om ljusets inverkan på ögats främre
medier, hvilket såg dagen 1889 och tillsammans med
hans undersökningar öfver samma strålars inverkan på
huden (1889) gjorde kändt det mäktiga inflytande,
som de utanför den violetta delen af det synliga
spektrum fallande (ultravioletta) strålarna utöfva på
iefvande väfnader. Härigenom bragte W. den teoretiska
grundvalen för användningen af dessa strålar i
terapiens tjänst. Till detta arbete anslöto sig
studier öfver ögonmediernas genomtränglighet för
ultravioletta strålar (1890), öfver det synliga
spektrums gräns åt ultraviolett (1897), öfver de
ultravioletta strålarnas inverkan på linsen (1901)
och öfver blandning af näthinnan (1892). Bland hans
rent kliniska arbeten böra sär-skildt framhållas
redogörelser för resultaten af starroperationerna
vid hans klinik (1896), rön om behandlingen aí
den sympatiska oftalmien (1908), erfarenheter
om ögonsymtom vid perifera trigeminus-affektioner
(1889, 1891). Härtill komma yttermera betydelsefulla
statistiska undersökningar om blindhet i Norden (1899,
1906), om myopien i skolorna och dennas aftagande
frekvens (1886, 1897, 1909) samt studier om orsakerna
till arbetsmyopien (1902) m m. - För att befrämja
samarbetet mellan de nordiske oftalmologerna uppsatte
W. 1888 i förening med Bjerrum "Nordisk oftalmologisk
tidskrift", som dock upphörde 1892. Något senare
(1898) började han utge de vid hans klinik utförda
vetenskapliga arbeten i en särskild publikation:
"Mitteilungen aus der augenklinik des Caro-linischen
medico-chirurgischen instituts zu Stockholm", af
hvilken han på sin dödsbädd redigerade det elfte
och sista häftet. De af W. till 1891 författade
afhandlingarna föreligga i en tysk upplaga med
titeln Beiträge zur ophthalmologie. W. var en
varm fosterlands- och idrottsvän (jfr Nordiska
spelen). Sedan 1902 var han led. af Vet. akad. Jfr
biografier af Dalen (i "Hygiea", 1910), Gulì-strand
(i "Upsala läkareförenings förhandlingar", 1910)
och K. Tigerstedt (i Finska läkaresällskapets
handlingar, 1910). - Hans halfbrors son Erik Mattéo
Prochet W., f. 1889 i Hälsingborg, med. doktor,
docent i fysiologi vid Lunds universitet 1918,
utnämndes till professor i medicinsk och fysiologisk
kemi där 1920 efter en liflig kompetensstrid.
5. R.T-dt.
Vidmarken. 1. V., Norra, kronopark i Norsjö revir,
Skellefteå distrikt, Västerbottens län, har enligt
k. br. 23 mars 1877 bildats efter afvittring af gammal
kronomark. Areal 4,257 har (1915). - 2. V., Södra,
kronopark i ofvannämnda revir, har bildats samtidigt
med V. l och på samma sätt. Areal 7,249 har. (1915).
1-2. S-r.
Widner, Nils, präst. f. 30 sept. 1870 i Vä,
Kristianstads län, bondson, blef 1891 student,
1894 filos. och 1899 teol. kandidat, prästvigd 1900
och teol. doktor 1918 - allt i Lund. Han kallades
af Svenska kyrkans missionsstyrelse till pastor
i Köpenhamn 1901. Där så att säga skapade han en
svensk församling, för hvars medlemmars andliga och
materiella väl han sparade in^a krafter och åt hvilken
han fick till stånd egen kyrka, Gustafskyrkan (invigd
1911; se Köpenhamn, sp. 656, och pl. I, fig. 5). Han
hade just lyckats trygga tillvaron för det vid kyrkan
uppförda svenska ålderdomshemmet Yiktoriastif-telson
(se d. o.), då han 1913 kallades till inne-hafvare
af den nyupprättade kyrkoherdebefattningen vid
Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, hvilken han
tillträdde 1914. Han var 1913 biträdande lärare
vid teol. fakulteten i Lund, utnämndes 1917
till e. o. hofpredikant, blef 1918 direktor för
prak-tisk-teol. institutet i Uppsala, är medlem af
Svenska kyrkans missions- och diakonistyrelse m. m. 11
mars 1921 utnämndes han till kyrkoherde i Sankt
Nikolai församling i Stockholm och pastor primarius.
Widnes [o^dnis], stad i engelska grefsk. Lan-cashire,
nära högra stranden af Merseymynningen, 20
km. s. ö. om Liverpool. 31,541 inv. (1911). Betydande
tillverkning af tvål, ljus, smörjoljor och
segelduk. Järn- och koppar-smältverk. A. N–d.
Vidnes, Jakob Laurentius Knutson, norsk
tidningsman, f. 5 dec. 1875 i Vannelven,
Söndmör, aflade 1897 lärarexamen samt medarbetade
1899-1912 i "Socialdemokraten", hvars redaktör
han var 1912-18. V. stiftade 1900 Norges första
socialdemokratiska ungdomsförening och 1909 Norges
socialdemokratiska pressförening, hvars ordf. han
sedan dess varit.
Widnmann, Max, tysk skulptör, f. 1812 i Eich-städt,
d. 1895 i München, studerade där för Schwanthaler
och vistades 1836-39 i Kom. Där kom han i närmare
förhållande till Thorvaldsen och utförde flera
arbeten af mytologiskt innehåll. I München
behandlade han såväl ideala ämnen som moderna
uppgifter. Nämnas böra monumentet öfver furstbiskop
Echter (i Würzburg), staty af tonsättaren Orlandus
Lassus (1848; i München), marmor-stod af Rauch (på
utsidan af glyptoteket i München), bronsstatyer
i München af Schiller (1863) och Goethe (1869),
ryttarstatyn där af Ludvig I, med två pager, som
leda hästen, och på piedestalen bilder af Poesien
och Religionen, Konsten och Industrien (1862),
statyer af Ibland (1864) och Dalberg (1866; bägge
i Mannheim) samt Castor och Pollux, kolossalfigurer
för hufvudportalen till akademibyggnaden i München.
(G-g N.)
Wido, ty., Guido (se d. o.).
Vidocq [-då7kk], Eugène Fran9ois, fransk polisspion,
f. 1775, d. 1857, förde i yngre år en högst
äfventyrlig tillvaro som landstrykare, desertör,
galärslaf, vandrande krämare o. s. v., tills han
1808 trädde i Paris-polisens tjänst som spion. På
grund af ådagalagdt nit sattes han 1812 till chef
för dennas "säkerhetsbrigad". På ett enda år, 1817,
åvägabragte V. 700 häktningar. Efter erhållet af-sked
(1825) anlade han en pappersfabrik i Saint-Mandé, som
ruinerade honom, och öppnade 1832 i Paris en privat
polisbyrå, som dock snart förbjöds. Under hans namn
ha åtskilliga arbeten utkommit bl. a. Mémoires (4 bd,
1828, ny uppl. 1868; "Anteckningar" etc., 1829-30),
till hvilka V. visserligen lämnat materialet,
hvaremot den litterära utarbetningen verkställts af
E. Morice och L. F. Héritier de l’Ain, samt Les vrais
mystères de Paris (6 bd, flera uppl.; "De verkliga
parisermyste-rierna", 1850, ny uppl. 1876), hvilket
arbete i själfva verket författats af Alfr. Lucas.
Widor [-där], Charles Marie Jean Albert, fransk
organist och tonsättare, f. 24 febr. 1844 i Lyon,
elev af Lemmens och Fetis i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
