Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidmarken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
Wied-Wiedemann
286
den Neuwied, se d. o.). Greískapen förlorade i 1806
sin riksomedelbarhet och ställdes dels under Nassaus,
dels under storhertigdömet Bergs öfver-höghet. Genom
Wienkongressakten kommo de under Preussens och
Nassaus landsöfverhöghet. N. II-tz.
Wied [vid], tysk furstesläkt, härstammande från Lahngau. Dess
äldste kände medlem, Sigfrid af Runkel och Westerberg,
namnes första gången 1226. Hans ättling Dietrich af
Runkel förvärfvade 1462 genom gifte grefsk. Wied (se
d. o.). Han är stamfader för den ännu lefvande släkten
W., som delat sig i linjerna W.-Runkel, hvilken
egde öfre grefsk. W., 1791 upphöjdes i riksfurstligt
stånd och utgick 1824, och W.-Neuwied, som innehade
det nedre grefsk. W., 1784 blef riksfurstlig
och under namnet W. 1824 samlade släktens alla
besittningar. Några af ättens medlemmar ha utmärkt
sig på vetenskapens och litteraturens fält, såsom den
bekante naturforskaren prins Maximilian af W.-Neuwied
(se Maximilian, tyska furstar 4), dennes brorson furst
Herman af W. (f. 1814, d. 1864), hvilken anonymt utgaf
åtskilliga filosofiska arbeten, och den sistnämndes
dotter (med prinsessan Maria af Nassau, en half-syster
till Sveriges drottning Sofia), drottning E l i-sabet
(se d. o.) af Rumänien. Ättens nuv. huf-vudman
är furst Fredrik af W. (f. 1872, systerson till
drottning Lovisa af Sverige-Norge). Bland hans
bröder märkes Vilhelm af W. (se Vilhelm I, furste
af Albanien). En yngre broder till honom, Viktor af
W. (f. 1877), är legationsråd vid tyska legationen i
Stockholm. N. H-tz.
Wied [vid], Gustav Johannes, dansk
författare, f. 6 mars 1858 på Holmegaard nära Nakskov,
d. 24 okt. 1914 i Köpenhamn, tillbragte sin barndom
och första ungdom på landsbygden, kom sedan till
Köpenhamn, var efter hvartannat bokhandels-biträde,
informator på Jylland, timlärare, tidningsman ; han
tog efter flera fåfänga försök studentexamen 1887. I
flera år var han anställd i tidningen "Köbenhavn",
där han tryckte sina första, rätt utmanande
berättelser. När Strindberg 1888-89 var i Köpenhamn
och sökte vinna mark för sina teateridéer, råkade
W. inom kretsen af hans förtrollning och uppträdde
på hans försöksteater som skådespelare (äkta mannen i
"For-dringsegare"), ehuru utan framgång. W.-s första
vittra arbete var det åttiotalistiska sorgespelet
En hjemkomst (1889). men redan nästa bok. Silhuetter
(1891), visar honom som berättare, utan tvekan hans
mest karakteristiska litterära skaparform. Ännu i de
vågade novellerna Barn-lige sjœle (1893), de ljust
komiska Menneskenes börn (2 bd, 1894) och den delvis
starkt själf-biografiska romanen Ungdomshistorier
(1895) hade han ej nått fram till själfständighet och
fortfor under följande år att försöka sig på skilda
områden, som lågo alldeles utanför hans räckvidd.
ehuru Lyslige historier (1896) och satyrspelet Erotik
(s. å.; uppf. i Stockholm 1900) tydligt klargjorde,
hvar hans rätta fält låg. Bedste-moders manuskript,
förlagd till 1800-talets midt, och H. C. Andersen
(båda 1897) voro sålunda misslyckade. Komisk
berättelse och satyrspel däremot vunno honom en stor
läsekrets, och han framstod alltmer som Schandorphs
själfsvåldige efterföljare och öfverman med Adel,
gejstlighed, borger og bonde (fyra satyrspel, 1897,
många uppl.; ett af dem. En minnesfest, uppf. i
Stockholm 1912), Livsens ondskab (1899, många uppl.;
"Livsens ondska"). Det svage kön (fyra satyrspel;
1900; 5:e uppl. 1901), To kröner og halvtreds
(1901), Knag-sted (1902; 3:e uppl. 19ì2) och Pastor
Sörensen & C:o (2 uppl. 1913), hvilka fortsätta
"Livsens ondskab". romanen Fœdrene œder druer (1908;
3:e uppl. 1913) och Girens mundi (2 uppl. 1909). En
hemsk roman om en adelsätts urartning var Slœgten
(3 uppl. 1908). Sedan flera af hans satyrspel med
framgång uppförts på scenen, slog W. in på dramatiskt
författarskap, som till väsentlig del var byggdt på
motiv och figurer från hans prosaepik: Thummelumsen
(1901), Den gamle pavillon (1902; gjorde fiasko i
Stockholm), Hendes gamle naade (1904), Et opgör och
By ens stolthed (båda 1905), satyrspelet Dansemus
(s. å.). Ranke viljer (1907; "Två gånger två är
fem", uppf. i Stockholm 1906), Kjœrlighed (1909)
och Vidunderbarnet (1911) samt de i förening med Jens
Petersen skrifna Förste violin (1898; "Första fiolen",
uppf. i Stockholm 1899) och Atalanta (1901). -
W. var en komiker och humorist af ursprungligt och
äkta slag. som med förkärlek odlade vissia lågkomiska
motiv och liksom Rabelais fann en outtömlig glädje
i att framställa människorna såsom beroende och
groteskt löjliga genom detta beroende af de animala
drifterna och begären. Ett bredt. landtligt humör,
som gärna drifver sin komik till karikatyr och aldrig
tröttnar på att förarga de anständiga och de fina, men
på samma gång är en sentimental älskare af tillvaron
utan förkonstling, af ett stycke natur, en enkel ung
flicka, ett lyckligt, hvardagligt hem. en god måltid,
är tullkontrollören Knagsted, ett slags försimplad
onkel Bräsig, som går omkring och är grof i mun mot
allt. som han tycker smaka tillgjordhet, asketism,
högtidlighet, auktoriteter. särskildt aristokrater,
präster och moderna riksdagsmän. Knagsted är
W:s språkrör, men i sina bästa ting - några af
satyrspelen, kortare berättelser och episoder ur de
stora verken - nådde W. längre genom konstnärligt
verkningsfull koncentration, slående kvickhet i
sententiös form och en utomordentligt väl träffad
dialog. - Hans berättelser samlades i 2 bd med
titeln Fra Zand og by (2:a uppl. 1914); efter hans
död utkommo hans Skrifter i en minnesupplaga på 6
bd (1915 -16). Udvalgte skrifter utgåfvos 1918. R-n
B.
Wiedemann [vide-]. Ferdinand Johan n, finsk-ugrisk
språkforskare., f. 30 mars 1805 i Hapsal, Estland,
d. 29 dec. 1887 i Petersburg, öfvergaf de juridiska
studier han påbörjat vid universitetet i Dorpat
och blef gymnasielärare först i Mitau (1830-37) och
senare i Reval, där han i 20 år arbetade som lärare i
grekiska språket. Under sin vistelse i Reval började
han stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
