- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
287-288

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wiedemann ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

Wiedemann

288

dera de finsk-ugriska språken. Det första arbetet var
en liten programskrift V b er die früheren sitze der
tschudischen völker und ihre sprachverwandt-schaft
mit den völkern Mittelhochasìens (1838), där han
påpekade de finsk-ugriska språkens släktskap
med de s. k. altaiska och finnarnas asiatiska
urhem. Sedermera utarbetade han Ver-such einer
grammatik der syrjänischen sprache (1847),
Versuch einer grammatik der tschere-mìssischen
sprache (s. å.) och Grammatik der wotjakischen
sprache (1851). Alla dessa gram-matikor baserade
sig på evangelieöfversättningar till de nämnda
språken. Det ytterst otillförlitliga materialet
försökte W. kontrollera med hjälp af infödda
tjeremisser. syrjäner och votjaker, hvilka som
sjömän vid ryska flottan voro stationerade i
Reval. Efter akademikern A. J. Sjögrens död (1855)
anförtrodde vet. akad. i Petersburg utarbetningen
af dennes rikhaltiga samlingar of ver livernas
språk åt W., som 1857 kallades att efterträda
Sjögren som medlem af akademien. För att själf på
ort och ställe kontrollera Sjögrens material reste
W. 1858 till liverna i Kurland, där han uppehöll
sig i flera månader. Resultaten af Sjögrens och
sina egna forskningar offentliggjorde han 1861 i 2
digra bd: Joh. Andreas Sjögren’s livische grammatik
nebst sprach-proben samt Joh. Andreas Sjögren’s
livisch-deutsches und deutsch-livisches wörterbuch (i
"Sjögren’s gesammelte schriften", II). 1865 utgaf han
Grammatik der ersa-mordwinischen sprache. Dessförinnan
hade han påbörjat sina studier i estniska språket,
som varit honom bekant ända från barndomen. Efter att
ha publicerat en monografi öfver den syd-estniska
dialekten, Versuch über den werro-ehstnischen
dialekt (1864). utgaf han som resultat af under
flera år gjorda samlingar Ehstnisch-deutsches
wörterbuch (1869; ny uppl. utg. af J. Hurt, 1893)
samt Grammatik der ehstnischen sprache (1875), hvilka
båda äro att betrakta som W:s hufvudarbeten. Prof på
estnisk "folklore" offentliggjorde han i ett digert
arbete, Aus dem inneren und äusseren leben der
ehsten (1876). Minnesmärken af ett med estniskan
nära besläktadt språk, votiskan, behandlade
\V. i en historisk och språklig undersökning,
über die nationalität und die sprache der jetzt
ausgestorbenen kreewinen in Kurland (1871). Under
sina sista lefnadsår utgaf han Syrjänisch-deutsches
wörterbuch nebst einem wotja-kisch-deutschen im
anhange (1880) och Grammatik der syrjänischen
sprache mit berücksichtigung ihrer dialekte und
des wotjakischen (1884). Han reviderade alla de
elfva evangelieöfversättningar till finsk-ugriska
språk, som i transkription utgaf-vos i London på
prins Louis Lucien Bonapartes bekostnad. W. var
en ytterst samvetsgrann forskare, men hade icke
gehör för de finare fonetiska nyanserna i språket
och icke heller sinne för språkhistoria, hvilken
han h. o. h. ignorerade i sina strängt deskriptiva
arbeten. Utöfver sitt fackämne intresserade han
sig för botaniken och utgaf i sina yngre dagar
med E. Weber Beschrei-bung der phanerogamischen
gewächse Est-, Liv-und Kurlands (1852).
E. N. S.

Wiedemann [vide-]. 1. Gustav Heinrich
W., tysk fysiker, f. 2 okt. 1826 i Berlin,

d. 23 mars 1899 i Leipzig, studerade vid Berlins
universitet 1844-47. då han där blef filos. doktor och
1851 privatdocent. Han verkade sedan som professor
i fysik i Basel från 1854, i Braunschweig vid
polyteknikum sedan 1863 och vid Karlsruhes tekniska
högskola sedan 1866. Sedan blef han professor
i Leipzig, först (1871) i fysikalisk kemi och
sedermera (1887) i experi-mentalfysik. Han utförde
en stor del viktiga arbeten, särskildt inom läran om
elektriciteten och magnetismen, där han undersökte
propor-tionaliteten mellan elektrisk och termisk
ledningsförmåga, delvis jämte R. Franz, 1853 och
1855 (se Wiedemanns och Franz’ lag), den elektriska
endosmosen (1852, 1856 och 1859; se d. o.), lösningars
elektriska ledningsförmåga (1858), sammanhanget mellan
kropparnas magnetiska och kemiska egenskaper samt
deras mekaniska bearbetning och temperatur (flera
af h. 1857-68), ohmens storlek (1884 och 1891) och,
delvis tills, med R. Rühlmann. elektricitetens gång
genom gaser (1872 och 1876). Om en af W. konstruerad
spegelgalvanometer se G a l v a-n o m e t e r,
sp. 673. W. skref en mycket anlitad monografi, Die
lehre vom galvanismus und elek-tromagnetismus (2
bd, 1860-63; 3:e uppl. med titeln Die lehre von der
elektricität, 4 bd, 1882 -85; ny uppl. 1893). Efter
Poggendorffs död utgaf W. "Annalen der physik und
chemie" (1877-99), världens främsta fysiska tidskrift,
till hvilken han 1878 fogade referattidskriften
"Beiblätter". Han var led. af Vet. soc. i Uppsala
(1877), Fysiogr. sällsk. i Lund (s. å.) och
sv. Vet. akad. (1883). - \V:s maka ClaraLaura W.,
född Mitscherlich, f. 1827, öfversatte arbeten af
Tyndall, "Die wärme" (4 uppl. 1894), "Das licht"
(2 uppl. 1895), "Der schal!" (3 uppl. 1897), "Die
gletscher der Alpen" (1898), "In den Alpen" (1899);
de tre sistnämnda i samarbete med Anna v. Helmholtz. -
2. EilhardErnst Gustav W., den föregåendes son och
dotterson till Eilhard Mitscherlich (se d. o.),
fysiker, f. l aug. 1852 i Berlin, studerade i
Heidelberg och Leipzig, där han 1874 blef filos.
doktor, 1876 privatdocent och 1878 e. o. professor
i fysik. 1886 utnämndes han till ord. professor
vid tekniska högskolan i Darmstadt och s. å. i
Erlangen, allt i fysik. W. har skrifvit ett stort
antal af handlingar inom fysikens skilda delar,
däribland doktorsafh. Polarisation des lichts
und oberßächenfarben der körper (1874), om gasers
specifika värme (1876, 1877), gasers optiska och
termiska förhållande vid elektriska urladdningar
(1879, 1880, 1884, 1888, 1892, 1893 och 1897),
ljusets inflytande på elektriska företeelser (1888),
lysandets mekanism (1889), luminescens (1895 och
1901), kanal- och katodstrålar (1897-99). 1889-1900
var W. faderns medredaktör af "Beiblätter" och 1893-99
faderns medutgifvare af "Annalen der physik und
chemie". Tills, med H. Ebert utgaf han Physikalisches
practicum (1890; 5:e uppl. 1904). W. har ända från
1879 och till nuv. tid utgett och kommenterat arabiska
arbeten i de exakta naturvetenskaperna. Han utgaf 1890
Die naturwissenschajt bei den arabern. W. är led. af
Fysiogr. sällsk. i Lund (1900). - 3. A l f re d W.,
den föregåen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:38:21 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free