Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wielandt, Joachim - Viel-Castel. 1. Charles Louis Gaspard Gabriel de Salviac de V. - Viel-Castel. 2. Horace de V. - Vielé-Griffin, Francis - Wielemans, Alexander von - Wielemans, Maximilien Félix Eugène - Wielen, stad. Se Filehne - Viel feind, viel ehr' - Vielfrass - Viel geschrei und wenig wolle, ty. ("mycket skrik och litet ull", sa' Hin, när han klippte sin sugga), stor i mun och liten i ullen, många ord och litet innehåll - Wieliczka, grufstad i Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299
Wielandt-Wieliczka
300
Wielandt [v?lant], Joachim, dansk publicist, f. 1090,
d. 1730, blef student 1707, sekreterare utan lön i
kansliet 1712 och boktryckare 1719. Han ut-gaí först
franska, sedan också tyska och danska tidningar
samt det första danska litterära veckobladet,
"Nye tidender om lærde säger" (1720). Hans danska
tidningar kunna anses som början till "Ber-lingske
tidende", då hans änka sålde tidningspri-vilegiet
till boktryckaren E. H. Berling; däremot egde
hans lärda tidningar bestånd, ehuru i växlande
form, ända till 1836. Han utgaf äfven "Samling af
smukke og udvalgte danske vers" (i 14 bd. 1725-28).
E.Ebg.
Vie’1-Caste’l. 1. Charles Louis G a s-pard
Gabriel de Salviac de V., baron, fransk
historieskrifvare. diplomat, f. 14 okt. 1800 i
Paris, d. där 4 okt. 1887, blef ambassadsekreterare
i Madrid 1825 och i Wien 1828, 1829 underdirektör
och 1849 direktör vid politiska afdel-ningen
i utrikesdepartementet, men tog af sked efter
statskuppen 1851. Han invaldes 1873 i Franska
akad. V. författade Essai historique sur les deux Pitt
(2 bd, 1846), Histoire de la restauration (20 bd,
1860-78), hvilket arbete belönades med Go-bertska
priset, samt en stor mängd artiklar i "Revue des deux
mondes". - 2. Horace de V., grefve, den föregåendes
broder, fransk skriftställare, f. 1802 i Paris, d. där
1864, var konservator vid Louvre-museet 1853-62. Bland
hans skrifter märkas Costumes, armes et meubles
des jrancais depuis les époques les plus reculées
(3 bd, 1828-33), Marie-Antoinetle et Ii revolution
jrancaise (1859) och det mot Andra kejsardömet
hätska, otillförlitliga memoarverket Mé-moires sur
le règne de Navoléon III 1851-1864 (6 bd, 1883-84).
1. (V. S-g.) 2. V. S-g.
Vielé-Griffin [viel?-grifä7], Francis, fransk skald,
f. 26 maj 1864 i Norfolk, Virginia, som son till
en amerikansk general af gammal hugenott-familj,
kom redan 1872 att öfverflytta till Frankrike,
där han mest vistats i Paris och på sitt gods i
Touraine. Han debuterade med diktsamlingen Cueille
d’avril (1886), som följts af Les cygnes (1886),
dramat Ancaeus (1888), Joies (1889), Dip-tyque (1891),
dramat Swanhilde (1893), La che-vauchée d’Yeldis
(s. å.), Ilálv.i (1894), La clarté de vie (1897),
Pliocas le jardinier (1898), La par-tenza (1899),
La légende ailée de Wieland le for-geron (1900),
Plus loin (1906), Sapho (1911), La lumière de Grèce
(1912), Voix d’Ionie (1914) m. fl. V. var en af den
symbolistiska rörelsens ledare på 1880-talet och har,
i likhet med flera af sina meningsfränder, odlat den
fria versen, hvars kanske lyckligaste företrädare
han är inom den moderna franska diktkonsten. En
af hans viktigaste inspirationskällor är antikens
Grekland, hvarifrån han hämtat motiven till en mycket
stor del af sina dikter. Han skildrar lugnets och
lefnadsglädjens idylliska värld, men äfven känslornas
böljegång med kulturellt skolad, ofta melodiös och
målande stil. Lefvande optimism behärskar oftast hans
dikt. It-n B.
Wielemans [v?l-], Alexander von, österrikisk
arkitekt, f. 1843, var lärjunge af E. van der Nüll
och A. S. v. Siccardsburg, men öfvergick 1868 till
Fr. Schmidt och studerade hos denne till hösten
1874. Han deltos: i täflingar för en kyrkogård i Wien
(i gotik), för kursalen i Ischl (i italiensk
renässans), för rådhuset i Grcssenhain (i tysk
renässans), för musik- och konstföreningsbyggnaden
i Prag ii italiensk renässans) samt med glänsande
framgång för justitiepalatset i Wien, som byggdes
1875-81 och som på ett lyckligt sätt förenar tvsk och
italiensk renässans. (C-g
N.)
Wielemans [w?lemans], Maximilien Felix Eugène,
belgisk militär, f. 10 jan. 1863, d. (i fält) i
jan. 1917, blef 1881 officer vid 2:a jägar-regementet
och 1894 kapten vid generalstaben, där han efter
hand befordrades till öfverste (juni 1914). Vid
Världskrigets utbrott var han chef för krigsministerns
miìitärkabinett, men, sedan belgiska armén dragit
sig tillbaka till Antwerpen, utnämndes han i
sept. 1914 till souschef vid generalstaben. Som
sådan blef han, då generalstabschefsbefattningen
lämnades obesatt, under konung Albert den egentlige
ledaren af operationerna, i hvilken egenskap han
ådagalade skicklighet och kraft, särskildt vid
försvaret af Yssr-linjen. Lika framstående var han
som omorganisatör af armén efter det långvariga och
förlustrika slaget vid Yser. I nov. 1914 befordrades
W. till generalmajor, i aug. 1915 blef han chef för
arméns generalstab och i mars 1916 generallöjtnant.
H. J-dt.
Wielen [vj?-], stad. Se Filehne.
Viel feind, viel ehr’ [f?l fa’jnt f?l er], tyskt
ordspråk, "många fiender, mycken ära!" Som upp-hofsman
till ordstäfvet namnes G. von Frunds-berg (se d. o.).
Vielfrass [f?l-], ty., storätare, namn på järfven,
"filfrasen" (Gulo borealis; se J ä r f s l ä k t e t,
sp. 377). Ordet träffas, i sin plattyska form, redan i
"Reineke de vos" af 1498.
Viel geschrei und wenig wolle [f?l gejra’j ont-],
ty. ("mycket skrik och litet ull", sa’ Hin, när han
klippte sin sugga), stor i mun och liten i ullen,
många ord och litet innehåll.
Wieliczka [vjeli’tʃka], grufstad i Galizien, 11
km. s. ö. om Krakau, på västsluttningen af ett berg,
som går i en halfcirkel kring staden. Omkr. 6,300
inv. W. är vida bekant för sitt saltverk,
som varit under bearbetning åtminstone sedan
midten af 1000-talet och före Världskriget fyllde
omkr. hälften af Österrikisk-ungerska monarkiens behof
af salt. Grufvan bildar en hel underjordisk stad,
som med gator, öppna platser m. m. upptar en större
areal än W. ofvan jord. Saltlagren, som stamma från
tertiärtiden, ha en längdutsträckning från v. till
ö. af 4,000 m. och en bredd från n. till s. af 1,200
m.; djupet är 257 m. 11 dagschakt föra ned i grufvan,
af dem 2 i staden; gångarna ha en sammanlagd längd
af 93 km. Grufvan bearbetas i 7 öfver hvarandra
befintliga våningar. Sandig lermärgel, anhydrit och
sandsten omväxla med saltlager. I de nya kamrarna
har man kvarlämnat saltpelare som stöd; i de gamla
(se fig.) stödes taket af timmer, som bibehåller sig
förträffligt, enär grufvan är utomordentligt torr,
ehuru den innehåller ej mindre än 16 dammar, af dem
flera så stora, att båtar begagnas. Flera af kamrarna
äro prydda med kandelabrar, pelare, statyer, o. s. v.,
allt hugget af salt, och det hela erbjuder, särskildt
vid festlig belysning, en förtrollande anblick. Saltet
har icke samma renhet öfverallt; bäst äro de djupaste
lagren, de öfre äro sämre. Saltverken, som före
Världskriget sysselsatte öfver 1,000 arbetare och
lämnade en årlig afkastning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
