- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
303-304

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

km. lång å, hvars namn, Wien, af några anses ha getts
åt staden, medan andra med större skäl härleda stadens
namn från Vindobona (se nedan). Sedan 1891 och 1910
med stadskommunen förenats vissa s. k. vororte,
omfattar denna 28,845 har med en omkrets af 101,1
km. (1914) och delas i följande 21 distrikt: Innere
stadt, Leopoldstadt, Landstrasse, Wieden, Margareten,
Mariahilf, Neubau, Josefstadt, Alsergrund, Favorite,
Simmering, Meidling, Hietzing, Rudolfsheim, Fünfhaus,
Ottakring, Hernals, Währing, Döbling, Brigittenau
och Floridsdorf. Den inre staden, egentliga W., var
fordom skild från de utanför liggande förstäderna
genom en fästningsgördel, bestående af vall, graf
och glacis, men denna aflägsnades 1857–60 och gaf
plats åt en vacker bulevard, den 5,5 km. långa och
57 m. breda Ringstrasse (se pl. I, fig. 1). Om de
forna portarna erinrar nu endast den 1821–24 af
P. v. Nobile i klassisk stil byggda Burgtor (se
fig. 6 och kartan C 5). En 4 km. hög vall med graf
och portar uppfördes 1704 omkring den tidens stad
jämte förstäder, och denna bibehölls för tullens skull
till 1890, under namnet "linjerna". En bred bulevard,
Gürtel (AB 1–8), med olika namn i skilda distrikt
(Margareten-, Mariahilfer-, fig. 2, Neubaugürtel
m. fl.), utmärker dess riktning. Den inre staden,
som ligger nästan alldeles i midten af de öfriga
distrikten, är, olik de äldre delarna af de flesta
europeiska storstäder, ännu det mest aristokratiska
kvarteret, ehuru gatorna äro jämförelsevis smala,
krokiga och instängda af höga hus. Nära dess midt
ligger metropolitankyrkan S:t Stefan (fig. 5; D 4),
byggd omkr. 1230–1579 med bibehållande af enskilda
delar af en 1147 byggd, 1193 af elden härjad kyrka,
hvarför ännu romanska former (västfasaden med de
båda åttkantiga tornen) finnas i den f. ö. gotiska
byggnaden. Kyrkan, i sitt inre 108 m. lång, 35 m. bred
och 22,5 m. (i midtskeppet 28 m.) hög, har formen af
ett latinskt kors med tre skepp af nästan lika höjd
och bredd (midtskeppet 10,6, sidoskeppen 8,8 m.),
hvilka korsas af ett enskeppigt tvärhus. Triforier
saknas. Det rika näthvalfvet uppbäres af 18, med mer
än 100 statyer smyckade pelare. Yttertaket är täckt
med färgadt glaseradt tegel. På södra sidan står
det jättelika, 1359–1433 byggda, 1860–64 ombyggda
Stefanstornet (137 m. högt), som afsmalnar nästan
ända från grunden, så att det har utseendet af en
pyramid. Dess 9,9 ton tunga klocka är förfärdigad
af materialet till 180 år 1683 från turkarna
eröfrade kanoner. I kyrkan märkas bl. a. den forna
kejsargrafven (sedan Ferdinand II, d. 1637, bisättas
här endast inälfvorna, det öfriga i Kapucinkyrkan),
kejsar Fredrik III:s sarkofag (1513), prins Eugens af
Savojen grafmonument, högaltaret, i svart marmor,
af H. Boch 1640 och predikstolen i sengotik af
sandsten, af A. Pilgram 1512. Under kyrkan ligga
vidsträckta katakomber, tre hvalf öfver hvarandra,
med otaliga ben. Något s. v. om Stefanskyrkan ligger
Hofburg (C 4, 5), grundlagdt före 1221 och
1228–1919 residens för furstar af huset Habsburg,
en ofantlig komplex af byggnader från olika tider
och i olika stilar, inneslutande flera gårdar: den
största, Franzensplatz, inre borggården, med Frans
I:s bronsstaty, af P. Marchesi 1846. Borgen består af
4 huivuddelar: Schweizerhof, s. ö. om Franzensplatz,
den äldsta delen, ombyggd 1536–42 af
Ferdinand I, Leopoldinischer trakt, på sydvästra
långsidan, fullbordad af kejsar Leopold I 1670,
Amalienhof, längst i n. v., byggdt under Rudolf II
och ombyggdt i början af 1600-talet, och rikskansliet
(Reichskanzleitrakt), n. ö. om Franzensplatz, byggdt
under kejsar Karl VI af Fischer von Erlach (se ock
fig. 8). Jämte de privata våningarna och statsrummen
innesluter Hofburg ett med utsökt prakt inredt, 1440
grundlagdt bibliotek (se fig. 9) om 1 mill. tryckta
arbeten (däraf omkr. 8,000 inkunabler), 28,000
handskrifter, 20,000 kartor, 350,000 kopparstick,
50,000 tryckta musikalier, 6,000 musikmanuskript,
den berömda samlingen papyrus Rainer (se d. o.),
f. d. kejs. och k. familjefideikommissbiblioteket
samt kejserliga skattkammaren, hvars fordom rika
innehåll 1889 delvis flyttades till konsthistoriska
hofmuseet. På den stora yttre borggården (Heldenplatz)
mellan Hofburg och Ringstrasse, stå två ryttarstatyer,
ärkehertig Karls (1860) och prins Eugens af Savojen
(1865), båda af Fernkorn, samt den ofvannämnda
Burgtor. Den senare skulle, enligt Sempers plan till
Hofburgs ombyggnad, genom två väldiga flygelbyggnader
förenas med den kupolkrönta midtbyggnaden af den
nya borgen. Endast vänstra flygeln, Neue Hofburg,
ett palats i senrenässans, är dock fullbordad. På
ömse sidor om borggården ligga i n. v. Volksgarten
(C 4, i hvars 1823 af Nobile byggda Theseustempel
till 1891 fanns Canovas stora marmorgrupp "Theseus’
seger öfver centauren", nu i konsthistoriska museet),
i s. ö., bakom Neue Hofburg, Hofgarten (C 5; med
kejsar Frans I:s ryttarstaty af B. Moll). Andra
märkligare byggnader i gamla staden äro den gotiska
Augustinkyrkan (C 5; 1300-talet), med ett vackert
monument af Canova öfver kejsarinnan Maria Teresias
dotter ärkehertiginnan Maria Kristina (d. 1793) och
i Loretokapellet silfverurnor, innehållande döda
medlemmars af kejsarhuset hjärtan; Kapucinkyrkan (D 5;
1622–32, i barockstil) med habsburgarnas grafhvalf;
kyrkan Maria Stiegen l. Maria am gestade (CD 3;
den bömiska nationalkyrkan), från den gotiska stilens
blomstringstid (1394–1427), med ett egendomligt 1536
uppfördt 57 m. högt, sjukantigt torn; ärkehertig
Fredriks palats med det 1795 stiftade biblioteket
Albertina (C 5), som äfven innehåller 220,000
kopparstick och 22,100 handteckningar och hvarest
årligen anordnas utställningar af kopparstick och
teckningar; Harrachska palatset (04) och Schönbornska
palatset (C 4), båda med tafvelgallerier. De stora
andliga stiftelserna och klostren i Österrike ha egt
och ega ännu stora fastigheter i staden, bl. a. de
ofantliga s. k. "höfe", hvilkas invånarantal går upp
mot mången småstads. I den inre staden ligga två af
de största, näml. Schöttenhof (C 3, 4; grundl. 1158 af
skotsk-iriska munkar) och midt emot detta Mölkerhof
(tillhörigt benediktinklostret Mölk l. Melk vid
Donau). Vid hörnet af Kärntnerstrasse och Graben,
båda medelpunkten för affärslifvet (den senare
under 1100-talet en verklig fästningsgraf längs den
dåv. stadsmuren), finns en af W:s märkvärdigheter,
"Stock im eisen" (D 4), en af järnband omsluten
lärkträdsstam, som skall ha betecknat slutet af
Wienerwald och i hvilken vandrande smedsgesäller
slagit spik vid spik. Med afseende på mängden af stora
och vackra byggnader täflar W. med Europas öfriga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free