Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade 1905 en förmögenhet af 52 mill. kr. Sammanlagdt
åtnjöto (1914) 45,870 personer ständigt och
191,175 tillfälligt fattigunderstöd med tillhopa
15,59 mill. kr. Härtill kommo understöd åt hem- och
arbetslösa, för fattiga sjuka, fattiga barn m. m.,
hvadan summan af 1914 utdelade fattigunderstöd uppgick
till 43,52 mill. kr. Däraf betalte staden W. ensam
22,98 mill. kr. En mängd välgörenhetsinrättningar
finnes: stadens asylhus, föreningen för hemlösa,
kommunal arbetsinrättning, ett hem för öfvergifna
barn, 10 offentliga och 28 privata barnhem m. fl.
W:s vattenledningsverk anlades 1870–74, med
källvatten från det 95,5 km. s. v. därom belägna
Schneeberg, och 1910 anlades en ny 192 km. lång
vattenledning från källor i Salza, i Steiermark,
hvilka sammanlagdt beräknas kunna leverera 100
l. vatten per dag och inv. till 1940. Staden
har 2 egna gasverk, i Simmering och Leopoldau,
med 7 gasklockor om tills. 910,000 kbm., samt 4
elektricitetsverk för kraft och belysning med en
strömíörbrukning af 161,79 mill. kilowattimmar
(1914). Parker och trädgårdsanläggningar utgjorde
10,42 mill. kvm. 1914, hvaraf staten egde 6,93
mill. kvm. Bland dem märkas Stadshusparken (B C
4), Volksgarten (C 4), Hofgarten (C 5), Karlsplatz
(C D 6), Stadtpark (D 5), den 1655 i fransk stil
anlagda Augarten (D 1), med det stora, 1655 byggda
Augartenpalais, samt framför allt Pratern
(Stadt-Prater), en 1,712 har stor park af hufvudsakligen
löfskog och vackra gräsmattor på södra delen af den
ö, som bildas af Donau och dess kanal. Sedan 1570
tillhörig kejsarhofvet, blef den 1776 öppnad för
allmänheten och är nu en af W:s befolkning lifligt
besökt förlustelseplats på sön- och helgdagar,
med en 1537 anlagd, 4 km. lång kastanjallé, som
utgör de förnäme wienarnas favoritpromenad, flera
berömda kaféer, restauranger m. m. Finanser. W:s
inkomster uppgingo 1 juli 1915–30 juni 1916 till
380,49 mill. kr. och dess utgifter till 382,04
mill. kr. Kommunens egendomar af alla slag
taxerades s. å. till 409,46 mill. kr. och dess
samtliga tillgångar till 933,19 mill. kr. Samtidigt
utgjorde skulderna 845,95 mill. kr., hvaraf 766
mill. kr. lån. Dø förnämsta inkomstposterna
voro skatter med 93,7 mill. kr. och lån 47,5
mill. kr., och af utgifterna kom största anparten
på undervisningsväsendet, med 43,08 mill. kr.,
hvaraf 40,05 mill. kr. för folkskolorna, och den näst
största på kostnaden för kommunens kommersiella och
industriföretag, gas, elektricitet, gatuarbeten m. m.
Förvaltning. Stadens representation utgöres af 165
stadsfullmäktige (gemeinderäte), valda för 6 år af tre
efter census afskilda valkorporationer samt en fjärde
allmän korporation utan census. Röstberättigade
voro 82,900 personer (1914). Stadsfullmäktige
utvälja på 6 år en af regeringen godkänd
borgmästare samt 3 viceborgmästare som stadens
högsta funktionärer. Borgmästaren står i spetsen
för stadsförvaltningen, som 1914 omfattade 3,306
personer med en sammanlagd aflöning af 14,42
mill. kr. Kommunens beslutande myndighet i alla
frågor, som ej hemfalla under stadsfullmäktige,
är uppdragen åt ett stadsråd ("borgarråd") på 30
medl. (1914), borgmästarna inräknade, valdt bland
och af stadsfullmäktige. W. är som hufvudstad säte
för statsregeringen och de viktigaste ämbetsverken;
riksdagen, de högsta domstolarna, den militära
centralförvaltningen m. m. Dess vapen är en gyllene
dubbelörn i svart fält med ett hvitt kors på rödt
fält.
W:s omgifningar äro bekanta för sin naturskönhet
och besökas lifligt af befolkningen, särskildt
sommartiden. Berömda äro det i stadskretsen Hietzing
belägna slottet Schönbrunn (se d. o.), Kahlengebirge
(se d. o.), i n., utmed Donau, Klosterneuburg,
n. om dessa, Greifenstein med en släkten
Liechtenstein tillhörig restaurerad borg, Dörnbach
och Neuwaldegg, i n. v., i en dal i Wienerwald,
med Schwarzenbergska parken, S:t Veit, Hütteldorf,
Weidlingau och Hadersdorf, med Laudonparken, samt
i s. Kaltenleutgeben (se d. o.), Mödling (se d. o.),
köpingen och lustslottet Laxenburg (se d. o.) samt
badorten Böslau.
E. A-t.
Historia. W:s historia börjar i de första åren
af den kristna tidräkningen med romarnas eröfring
af den keltiska orten Vindomina l. Vindomna, som
romarna gjorde till ett befäst läger (Vindobona),
hvilket skulle behärska Donau och skydda rikets norra
gräns. Marcus Aurelius dog där 180 e. Kr. Mot slutet
af 200-talet blef det ett municipium och blomstrade
som säte för romersk civil- och militärmakt till
avarernas infall omkr. 588. Då försvinner det romerska
Vindobona ur historien, ehuru det ej är antagligt,
att avarerna, som bodde i befästa läger, skulle ha
förstört det romerska municipiet. Ett stadssamhälle
("civitas") W. förekommer först i en handling från
1130, och 1156 blef det hertig Henrik Jasomirgotts
hufvudstad och residens. Korstågen verkade kraftigt på
stadens utveckling till följd af den trafik de drogo
genom staden, så att vid Babenbergska ättens utgång
och under landets ockupation genom Ottokar af Böhmen
(1251–76) de befästningslinjer med all sannolikhet
redan dragits, som ända till stadens utvidgning
1857 bestämde den inre stadens gestalt. En ny tid
af makt och glans inträdde för W. 1276, då det,
sedan Rudolf af Habsburg besegrat Ottokar, blef
habsburgska dynastiens hufvudstad och kom att dela
Österrikes öden. 1477 belägrades staden utan framgång
af ungrarna, men togs 1485 af Mattias Corvinus och var
hans residens till 1490. I flera århundraden fyllde
W. sedan en viktig plats som Europas och kristenhetens
mest framskjutna bålverk mot turkarna. 1529 och 1683
belägrades W. af dem, men räddades första gången genom
Nik. af Salms tappra försvar och andra gången genom
Rüdiger von Starhemberg, som höll ut belägringen,
tills polacker och tyskar under Johan Sobieski af
Polen och hertig Karl af Lothringen anlände till
hjälp. Förstäderna förstördes emellertid vid båda
tillfällena. 1645 stodo svenskarna under Torstenson
utanför W., där de bemäktigade sig brohufvudet på
Donaus vänstra strand, men hvarifrån de af pest och
andra orsaker drogo sig tillbaka. Efter de olyckliga
slagen 1805 (vid Austerlitz) och 1809 (vid Wagram)
var W. korta tider (13 nov. 1805–12 jan. 1806 och 10
maj–okt. 1809) besatt af fransmännen. 1814–15 var det
mötesplats för den kongress (se Wienkongressen),
som eíter Napoleons fall gjorde om Europas politiska
karta, och 1819 för en ministerkongress. 1848 var
staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
