- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
325-326

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vienne. 2. Departement i västra Frankrike - Vienne. 3. Haute-Vienne ("Öfre Vienne") - Vienne. 4. Hufvudstad i franska dep. Isère - Wien Neerlands bloed, holl. Se Nationalsång, sp. 545 - Viennet, Jean Pons Guillaume

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

325 Wien Neerlands bloed–Viennet 326

hafre och korn. Fruktodlingen är betydande och
omfattar, utom odling af äpplen, päron och plommon,
äfven nötter och kastanjer. Biafveln är ganska
utbredd, men den egentliga boskapsskötseln är af
mindre betydenhet. Af bergverksprodukter äro att
nämna blott sådana af sten: kvarnstenar, byggnadssten
och litografisk sten. Industrien omfattar särskildt
tillverkning af landtbruksredskap; eljest är blott att
nämna statens vapenfabrik i Chåtellerault, där äfven
tillverkningen af knifvar är betydande. För den högre
undervisningen är sörjdt genom ett universitet med
farmaceutiskt institut i Poitiers. Dep. är indeladt
i 5 arrondissemang: Poitiers, Chåtellerault, Civray,
Loudun och Montmorillon. Hufvudstad: Poitiers. -
3. Haute-Vienne ("ofre Vienne"), departement i
västra Frankrike, hufvudsakligen utgörande en del
af den gamla prov. Limousin samt begränsadt in. af
dep. Vienne och Indre, i ö. af Creuse, i s. af
Corrèze och üordogne och i v. af Charente. 5,490
kvkm. 384,736 inv. (1911). Haute-Vienne bildar
den yttersta nordvästsluttningen af franska
centralplatån och ansluter sig närmast till den
bekanta Millevaches-platån, där så många af Frankrikes
floder upprinna. De högsta delarna befinna sig i
s. ö., nära gränsen mot Corrèze. Där når Mont Gargans
en höjd af 753 m. Längre åt n. ligger Puy de Sauvagnac
(701 m.). Dessa höjder te sig dock endast som svagt
hvälfda kullar i platå-omgifningen. Dep. sluttar mot
n. v.; hufvud-parten, mer än 85 proc. af arealen,
tillhör Loires flodområde, endast mindre sträckor
aívattnas till Charente och Gironde. Hufvudfloden
är Vienne, som här har ett västligt lopp och som
gett dep. dess namn; bland dess bifloder märkas
fr. v. Com-bade och Briance. På det hela taget är
Haute-Vienne ett fattigt land; hedar inta 11 proc. af
arealen, 8 prcc. äro skog. Åkermark äro visserligen
44 proc. af totalarealen, men hvetet spelar en
underordnad roll; däremot odlas ganska mycket råg,
potatis och bohvete. En god näringskälla utgör äfven
plantering af kastanjer. Får- och nöt-kreatursafveln
är ej oväsentlig, ej heller svinuppfödningen (i
samband med en ringa odling af majs). Ur marken hämtas
något koppar, tenn och antimon. Viktigare är dock
förekomsten af porslinslera (kaolin), som gett upphof
till en ansenlig porslinsindustri i Limoges och dess
omnejd. Bland andra industrier må nämnas bomulls- och
ylle-väfverier, tillverkning af maskiner, handskar och
papper. Dep. är indeladt i 4 arrondissemang: Limoges,
Bellac, Eochechouart och S:t Yrieix. Hufvudstad:
L i m o g e s. - 4. Hufvudstad i franska dep. Isère,
vid vänstra stranden af Rhóne, som där upptar Gère,
31 km. s. om Lyon. 24,619 inv. (1901). V., som under
forntiden och medeltiden spelade en ganska betydande
roll, har senare alltmera fått träda tillbaka för
Lyon. Till den äldre staden hörde äfven det lilla S.te
Colombe på högra stranden af Rhòne, of ver hvilken
en hängbro leder. V. bär i allmänhet en ålderdomlig
prägel; dock har det vackra kajer och nås;ra ansenliga
byggnader af yngre datum. Katedralen S:t Maurice
(påbörjad i slutet af 1100-talet, invigd 1251) saknar
både apsis och tvärskepp och företer en egendomlig
blandning af romansk och gotisk stil. Bästa partiet
är fasaden (fullbordad

1533), som reser sig majestätiskt från en terrass
vid Rhòne. I S:t Pierre-kyrkan, en af de äldsta i
Frankrike, har inrymts ett museum för fornsaker. På
torget framför stadshuset står en staty af
den i V. födde skalden Ponsard. Af industriella
anläggningar märkas järn- och kopparverk, glasbruk
och färgerier. Tillverkning af maskiner, läder
och yllevaror. – En mängd fornlämningar bär vittne
om stadens ålder och forna betydelse. Längs Gère
synas rester af en romersk stadsmur, vid Fort Pipet
(ö. om staden) rester af en teater, ett citadell,
en amfiteater och ett pantheon; inne i staden finnas
två bågar af en teater m. m. Den antika akvedukten
(restaurerad 1822) förser ännu staden med vatten
från Gère på ett afstånd af 7-8 km. Plan d’Aiguille,
en stympad fyrsidig stenpyramid af 16 m. höjd och
16 m. omfång vid basen, har utpekats som Pontius
Pilatus’ graf, men erkännes nu ha prydt en spina på
en stor cirkus (se d. o., sp. 340), hvars konturer
man trott sig finna, Augustus’ och Livias tempel, en
rektangulär byggnad med korintisk pelarfasad och tre
peristyler, förvandlades på 400-talet till kyrka. -
Vienna, urspr. allobrogernas hufvudstad, förskönades
och befästes af Julius Cæsar, som gjorde det till
koloni. Under romerska kejsartiden var det säte för
en pretor samt hade senat, konsuler, garnison af 5
legioner och en ryktbar skola. Postumus utropades
259 i V. till cæsar, och staden blef under honom och
hans efterträdare Victorinus och Tetricus hufvudstad
i ett rike, som egde bestånd i 14 år. Kristendomen
infördes i 2:a årh., och S:t Lupicin namnes som
den förste ärkebiskopen. Hans efterträdare gjorde
liksom ärkebiskoparna i Lyon anspråk på titeln
”Galliens primas”. Ärkestiftet upphäfdes 1790. V. var
hufvudstad i det första och andra burgundiska riket,
senare i ett grefskap (Viennois), som Ludvig XI
förenade med Dauphiné. Bland de många kyrkomötena i
V. märkes särskildt det 1311-12 hållna (det s. k. 15:e
ekumeniska). Om dess ställning till Tempelherre-orden
se d. o., sp. 806.
1-4. A. N–d.

Wien Neerlands bloed [vin nē′rlants blot], holl.
Se Nationalsång, sp. 545.

Viennet [viännä′], Jean Pons Guillaume,
fransk skriftställare och politiker, f. 18 nov.
1777 i Béziers (Hérault), d. 11 juli 1868 i
Val-Saint-Germain (Seine-et-Oise), inträdde i krigstjänst
under republikens fanor och utnämndes 1796 till
löjtnant, men hans opposition mot Bonaparte
hämmade hans vidare befordran. Han hade
uppnått endast kaptensgraden, då han under 1813
års fälttåg i Tyskland blef krigsfånge. Vid sin
återkomst till Frankrike slöt han sig först till
Ludvig XVIII, men inom kort ställde han sig
i oppositionens led. För att förmå honom att
nedlägga sin djärfva och giftiga penna utnämndes
han visserligen till major, men detta ynnestbevis
kom för sent. Han fortsatte i skrift sina
häftiga angrepp mot den reaktionära bourbonska
styrelsen, bl. a. i den liberala tidningen ”le
Constitutionnel”, i hvilken han inträdde som medarbetare,
sedan han blifvit struken ur arméns rulla. 1827
valdes han till medlem af deputeradekammaren, där han
slöt sig till vänstern och bidrog till den rörelse,
som framkallade 1830 års revolution. Med
hänförelse hälsade han Ludvig Filips tronbestigning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:20 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free