Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 335-336 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viersen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

garna af Nassau residerade, uppfördt 1837–40,
tillbyggdt och restaureradt 1883, det s. k. Palais
Pauline, byggdt i Alhambrastil (1841–43), rådhuset
(1884–87), teatern (1892–94; fig. 1),

Fig. 1. Teatern (f. d. hofteatern) i Wiesbaden.

justitiepalatset (1894–96), museet (1812) samt ett flertal
skolbyggnader. Staden prydes af bronsstatyer af kejsar
Fredrik III, Bismarck, Bodenstedt, marmorstatyer
af Vilhelm I, Schiller, G. Freytag, R. Fresenius
m. fl. och en Waterloo-obelisk. Den har k. statsarkiv,
stadsarkiv, Nassauische landesbibliothek (öfver
173,000 bd), museer för fornsaker, konst m. m.,
kemiskt laboratorium. W:s berömmelse är knuten till
förekomsten af ett 30-tal varma källor, bland hvilka
Kochbrunnen (69°) är

Fig. 2. Kochbrunnen med "trinkhalle".

den förnämsta (fig. 2); denna, äfvensom
Schützenhofquelle, används till drickning,
de öfriga till bad. För en mångfald sjukdomar
söker man bot i W., framför allt för sjukdomar i
andedräkts- och matsmältningsorganen, men källorna
sägas bota äfven gikt, reumatism, skrofler, nerv-
och underlifslidanden m. m. F. ö. finnas i
W. två kallvattenkuranstalter, flera anstalter för
sjukgymnastisk och elektrisk behandling, flera mycket
besökta ögonkliniker o. a. dylika byggnader. – W. är
en af de äldsta stadsanläggningarna i Tyskland. I
fornlatinska urkunder nämnas källorna Fontes Mattiaci
l. Aquæ mattiacæ och de många fornlämningarna lägga
i dagen, att romarna icke blott begagnade baden, utan
äfven insågo ortens strategiskt viktiga läge. Namnet
Visibada förekommer i urkunderna redan 830. Ehuru
källorna aldrig
varit glömda, nådde de ej någon ryktbarhet förrän
mot slutet af 1700-talet.
1–2. A. N–d.

Wiese [vise], Ludwig Adolf, tysk pedagog,
f. 1806 i Westfalen, d. 1900, utöfvade
som "dezernent" för de högre skolorna inom
preussiska undervisningsministeriet (1852-75)
stort inflytande på det högre tyska skolväsendets
utveckling, särskildt i Slesvig-Holstein (1867) och
Elsass-Lothringen (1871). Hans sträfvan gick ut på
att koncentrera gymnasiebildningen på de klassiska
studierna och den kristna tron med uteslutande af
naturvetenskaperna. Dessa ville han däremot kraftigt
tillgodose vid realskolorna, som han sökte utveckla
till med gymnasierna sidoordnade läroanstalter
(reaìschullehrpläne, 1859). Sina intryck af Thomas
Arnold och hans verksamhet i Rugby under en engelsk
studieresa skildrade han i Deutsche briefe über
englische erziehung (1852; 3:e uppl. i 2 bd, 1877),
hvarjämte han författade Lebenserinnerungen
und imtserjahrungen (2 bd. 1886) m. m.
S–e.

Wieselburg [visel-], ung. Mosem. 1. F. d. komitat
i Ungern, 1919 deladt mellan Ungern, som fick
större delen, och Österrike. De hade en areal af
2,012 kvkm. och 89,714 inv. (1900), hvaraf 60,7
proc. tyskar. – 2. Förr hufvudstad i ofvannämnda
komitat, ligger i Ungern, nära österrikiska gränsen,
vid en arm af Donau, som med hufvudarmen bildar
ön Kleine Schütt. Omkr. 5,300 inv. Socker- och
stärkelsefabrik; tillverkning af landtbruksmaskiner.
l–2. A. N–d.

Wieseler [vis-]. 1. Friedrich W., tysk arkeolog och
filolog, f. 1811 i Altencelle, Hannover, d. 1892
i Göttingen, studerade där och i Berlin, blef
1839 privatdocent i Göttingen samt 1842 e. o. och
1849 ord. professor där; sedan 1847 var han äfven
direktor för det arkeologiska seminarium, som han
grundlagt. Hvad som gjort W. allmänt bekant, är en
jämförelsevis obetydlig, men korrekt afhandling om
Hildesheimsfyndet (se Gul d-smedskonsten, sp. 603
f.)– Bland hans öfriga arbeten märkas Conjeclanea
in Aeschyli Eumenides (1839), über die thymele des
griechischen theaters (1847), Das satyrspiel (1848),
Theatergebäude und denkmäler des bühnenwesens bei
den grìechen und römern (1851; ny bearbetning och
fortsättning af K. O. Müllers "Denkmäler der alten
kunst", 1854–56). Af detta arbetes 2:a del, i ny
bearbetning af Wernicke, utkom 4:e uppl. 1899. –
2. Karl W., den föregåendes broder, protestantisk
teolog, f. 1813 i Altencelle, Hannover, d. 1883,
kallades till ord. professor i exegetik 1851 i
Kiel och 1863 i Greifswald. 1870 utnämndes han till
konsistorialråd samt medlem af pommerska konsistoriet
i Stettin. – W. förvärfvade sig ett namn särskildt
genom sina biblisk-kronologiska detaljundersökningar
på det nytestamentliga området. Bland hans många
hithörande skrifter märkas Die chronologische synopsis
der Evangelien (1843), Chronologie des apostolischen
zeitalters (1848), Geschichte des bekenntnissstandes
der lutherischen kirche Pommerns (1870) och Zur
geschichte der neutestamentlichen schrift und des
urchristentums (1880). 1. J.C. 2. J.H.B. (Hj.H–t.)

Wieselgren [vis-], svensk släkt, hvars äldste kände
stamfader var Simon i Ryd, i slutet af 1600-talet
bonde på Västergården i Västra Torsås

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>