Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wieselgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Viète-Vieussens
346
des photochemischen klimas im arktischen gebiete
(1898), Influence de la lumière solaire diffuse
sur le développement des plantes (1898) och Die
stellung der Uüten zum lichte (1901). W. utgaf äfven
utmärkta läroböcker (från 1881), samlade i Elemente
der wissenschaftlichen botanik (3 bd, själfstän-diga
i flera uppl.). Han var led. af Vet. soc. i Uppsala
(1887) och af sv. Vet. akad. (1912) samt blef 1907
med. hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala. _
C. Lmn.
Viète [viat], F ra ne o i s, fransk matematiker,
f. 1540 i Fontenay (Poitou), d. 1603 i Paris,
blef efter afslutade juridiska studier advokat i
Paris, var sedermera någon tid led. af parlamentet
(öfverdomstolen) i Kennes och utnämndes 1580 till
"maítre de requëtes" vid parlamentet i Paris, i
hvilken egenskap han 1589 åtföljde parlamentet vid
dess förflyttning till Tours. Den tid, som icke
upptogs af ämbetsgöromålen, egnade V. med stor
framgång åt matematiska studier och forskningar,
särskildt inom algebran och ekvationsteorien, hvars
grundläggare han i viss mening kan kallas. Så
förbättrade han väsentligen det algebraiska
beteckningssättet gencm att konsekvent använda
bok-stäfver äfven för att utmärka de bekanta
storheterna i en ekvation och genom att införa
lämpligare symboler för de obekanta storheternas
digni-teter i st. f. de äldre osystematiska
tecknen (jfr Bokstafsräkning). Han använde nämligen
stora bokstäfver (versaler) för alla förekommande
storheter, utmärkte de bekanta genom konsonanterna
B, C, D etc. och de obekanta genom vokalerna A,
E, I etc. samt betecknade de olika digni-teterna
af A genom A, A quadr., A cubus o. s. v.; dock
bibehöll han vid numeriska ekvationer de äldre
tecknen N, Q, C etc. Inom ekvationsteorien angaf
han metoder för ekvationers transformation,
t. ex. så, att andra termen försvinner eller
rötterna ökas med en gifven konstant storhet,
hvarjämte han uttryckte koefficienterna till
ekvationer med blott positiva rötter som symmetriska
funktioner af dessa rötter. Genom att införa enkla
substitutioner löste han kubiska och bikvadratiska
ekvationer samt sysselsatte sig äfven, ehuru ej
fullt så framgångsrikt, med approximativ lösning af
numeriska ekvationer. I sammanhang härmed förtjänar
nämnas, att han visade, att de bekanta problemen
"trisectio anguli" och "duplicatio cubi" kunna
reduceras till lösning af en kubisk ekvation och
att det s. k. "casus irreductibilis", d. v. s. det
slag af kubiska ekvationer, där alla tre rötterna äro
reella, kan lösas genom införande af trigonometriska
funktioner. Från V. härrör äfven formeln för sin n
O uttryckt som en funktion af sin O och cosQ samt
ett sätt att bestämma värdet af n genom ett oändligt
antal kvadratrotsutdragningar. Till slut må tilläggas,
att V. genom att tillämpa algebran på geometrien
förberedde upptäckten af den analytiska geometrien
och att han äfven sysselsatte sig med frågor ur den
obestämda analysen. - V. var äfven känd för sin stora
skicklighet att dechiffrera diplomatiska depescher och
intresserade sig lifligt för den brännande frågan om
en kalenderreform. Ett af honom framställdt förslag
därtill invecklade honom i en mindre lycklig strid med
Clavio. Af V.s skrifter må nämnas Canon mathematicus
(1579), innehållande de trigonometriska funktionerna
för
hvarje minut med 5 decimaler, Isagoge in artem
analyticam (1591) och De œquationum recognitione
et emendatione (utg. 1615). Af V:s samlade arbeten
ombesörjde F. van Schooten 1646 en upplaga med titeln
Opera mathematica in unum volumen congesta.
Wieth-Knudsen [vit-], Knut Asbjörn, dansk
nationalekonom, f. 8 jan. 1878, blef student
1897 och vann 1900 universitetets guldmedalj,
bleí politisk kandidat 1902 och tog politisk
doktorsgrad 1908. Han var 1909-13 "kontorchef"
i Internationella landtbruksinstitutet i Kom. Han
sökte 1911 förgäfves en professur vid universitetet,
men blef 1920 "lektor" i nationalekonomi vid
landtmannahögskolan. 1919 öfvertog han ledningen
af veckoskriften "Det nye Nord". Han har författat
bl. a. Formerelse og fremskridt (1903), Hovedtrœk
af landboreformerne i Rusland (1911), Der mensch
(försök till en antropologisk systematik, 1912).
B.Ebg.
Viëtor [fi’etår], Wilhelm, tysk fonetiker
och språklärare, f. 25 dec. 1850 i Kleeberg,
Nassau, d. 1918, från 1884 professor i engelsk
filologi vid universitetet i Marburg, framlade
ett reformprogram för språkundervisningen i sin
skrift Der sprachunter-richt muss umkehren! (1882;
3:e uppl. 1905), och en skandinavisk förening
för samma reformsyfte har uppkallat sig efter
hans därvid begagnade signatur, Quousque tandem
(se d. o.). Bland V:s of riga arbeten må nämnas
Elemente der pho-netik und orthoeme des deutschen,
englischen und jranzösischen (1884; 5:e uppl. 1905),
Die ans-sprache des schriftdeutschen (2:a uppl. 1890;
8:e uppl. 1911), Einführung in das studium der
englischen philologie (1888; 3:e uppl. 1903),
Die northumbrischen runensteine (1895) och
Shakespeare’s pronunciation (1906). Han redigerade
1880-85 "Zeitschrift fur orthographie" och 1888-93
"Phonetische studien", sedan 1894 fortsatta under
titeln "Die neueren sprachen". F. ö. må framhållas
V:s ifriga verksamhet för reformer i den tyska
rättskrifningen. Ad. N-n.
Viëtri (V. sul m ar e), stad i italienska
prov. Salerno, omkr. 2 km. s. v. om staden
Salerno, vid Salernobukten och vid mynningen
af en dalgång, Cava-dalen, som öppnar sig
åt n. v. till Kam-panerslätten. Omkr. 8,600
inv., inberäknadt om-gifningen. Staden besökes
mycket af turister, som därifrån göra utflykter
till Amalfi och uppför Cavadalen till staden
Gåva med dess ryktbara benediktinkloster. I
dalgången ligga flera industriella verk,
däribland inemot ett tjugutal papperskvarnar.
A. N-d.
Vietusjokk. Se Teusajaure.
Vieussens Tviösa’], Eaymond de, fransk anatom,
f. 1641, d. 1716, blef 1671 läkare vid hospitalet
Saint-Éloy i Montpellier, kallades därifrån till
Paris som läkare hos hertiginnan af Mont-pensier, men
återvände efter hennes död till sin förra ställning i
Montpellier. V. egnade sig med förkärlek åt anatomiska
studier öfver nervsystemet, hvilkas resultat han 1685
utgaf under titeln Neurologia universalis, hoc est
omnium humani cor-poris nervorum simul ac cerebri,
medullæque spi-nalis descrivtio anatomica. Den af hvit
substans bestående hufvudmassan af hjärnhemisfärerna
bär ännu efter honom namnet centrum semiovale Vieus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
