- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
363-364

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigfússon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillika med sin vidgade mynning nästan alldeles
afskär en liten västlig trekant af W. Geologen
är i tillfälle att på ön studera många olika
formationer; de öfversta lagren tillhöra eocen,
de understa wealdengruppen. Klimatet är mildt,
i synnerhet på den del, som bär namnet Undercliff,
d. v. s. den platta, som befinner sig nedanför öns
sydliga höjddrag. Denna platta har bildats därigenom,
att mindre motståndskraftiga lager raskare angripits
af erosionen och förstörts; de fastare stå nu som
en brant vägg i n. och ge skydd för vindarna. Såväl
på grund af sin naturskönhet som sitt gynnade klimat
besökes ön mycket af resande och rekonvalescenter. Ett
stort antal förnäma badorter kantar kusterna. I
n. ligger Cowes vid Medinas mynning, ö. härom Ryde och
i v. Yarmouth. Utmed sydöstra kusten, i skydd nedanför
höjddragen, ligga Sandown, Shanklin och Ventnor. Öns
hufvudort är Newport (11,154 inv. 1911) vid inre
ändan af Medinamynningen, men den är jämförelsevis
föga besökt af främlingar. Befolkningen hämtar sitt
hufvudsakliga uppehälle från jordbrukshandteringen och
fårafveln. Fisket är ganska ansenligt; ostronkultur
har införts. Skogsafverkningen på norra delen
af ön är anmärkningsvärd; Pankhurst forest, där
timmer hämtats för brittiska flottan, är öfver
1,200 har. Industrien är ej utvecklad, den omfattar
eljest något skeppsbyggeri och tillverkning af cement.
Ön sänder 1 ombud till parlamentet och hör till
biskopsstiftet Winchester. – W., som af romarna
kallades Vectis, eröfrades af Vespasianus år 43
och behölls af romarna i 400 år. 530 eröfrades den
af Cerdic och Cymric samt lades till konungariket
Wessex. Den var därefter länge oberoende, tills
befolkningen frivilligt underordnade sig Alfreds
son Edvard. Sedan Vilhelm Eröfrarens tid var
ön i allmänhet förlänad åt någon lord, men från
Henrik VII:s tid var öns styrelse anförtrodd åt en
guvernör. (Som hederstitel förnyades denna värdighet
1889.) Såväl af keltiska som af romerska byggnadsverk
finnas rester på ön. Den förnämsta borgen är
Carisbrooke castle (se Carisbrook). – Litt.: Woodward,
"History of Hampshire, including the Isle of Wight"
(1861–69), och Stone, "Architectural history of the
Isle of Wight" (1891). A. N-d.

Wight [tìjáVt], Robert, skotsk botanist, f. 6
juli 1796 i Milton, d. 26 maj 1872 i Grazeley
lodge vid Reading, blef med. doktor i Edinburgh
1818, militärläkare i Indien 1819, föreståndare
för botaniska institutet i Madras 1826 och var
biträdande öfverläkare i Negapatam 1828-31, lefde
som privatlärd i Skottland 1831-34, men var åter
arméläkare i Indien 1834-36 och sedan föreståndare för
försöksstationen för bomullsodling i Coim-batore till
1850 samt återvände hem 1853. Han utgaf några större,
floristiska verk of ver Indien, såsom Illustrations
of Indian botany (2 dir, 1841 -50, 182 kolor. tafl.),
Icones plantarum Indiæ orientalis (6 dir, 1840-56,
2,101 tafl.) och Spicilegium neilgherrense
(2 dir, 1846-51, 202 tafl.). .
C. Lmn.

Vigilans och V i g i l a n t. Se V i g i l e r a.

Vigila^tius, presbyter i Barcelona, Spanien, i slutet
af 300- och början af 400-talet, kraftig motståndare
mot munkväsendet, var född i södra Gallien, företog
redan som yngling vidsträckta resor

och kom därvid i nära beröring med eremit- och
munkväsendet, som då begynt taga fart inom den
österländska kyrkan. En tid vistades han hos den
berömde Hieronymus vid Betlehem. De intryck han förde
med sig hem gjorde honom alltmera öfver-tygad om
eremit- och munklifvets förkastlighet ur kristlig
synpunkt, och han började i både skrift och tal
väldeligen angripa såväl detta "onyttiga" lif
som ock det prästerliga celibatet och askesen i
allmänhet. Han blef alltså en efterföljare till
den romerske munken Jovinianus. Med hänsynslös
ärlighet kämpade han mot missbruken med martyr-
och relikkulten och vigilierna. V:s förnämste
motståndare var Hieronymus, som beskyllde honom för
k?tteri ("Contra Vigilantium", 406), medan V. å
sin sida stämplade Hieronymus som origenist. Se
J. Brochet, "S. Jéróme et ses ennemis" (1906), och
G. Grützmacher, "Hieronymus", III (1908, i "Studien
zur geschichte der theologie und der kirche". X).
(Hj. H-t.)

Vigilera (af lat. vigil?re, vara vaksam), arbeta
ifrigt för att genomdrifva någonting; anskaffa pengar,
låna pengar ("vigga"). - Vigilans [-la^s], ifrigt
bemödande för att genomdrifva en sak; upptagande af
ficklån. - Vigila’nt, som har vana att vigilera.

Viriles, lat. ("vakter"), kallades i Rom en kår af
polis- och brandsoldater, som efter mönster från
Alexandria af Augustus upprättades år 6 e. Kr.,
sedan föregående anordningar i den vägen ej visat sig
tillfyllestgörande. Kåren bestod af 7,000 till 8,000
man under en polis- och brandchef, prœfectus vigilum,
tillhörande riddarståndet och tillsatt af kejsaren
på behaglig tid med kriminal- och civil-domsrätt
öfver underlydande. Kåren hade sju vakt-stationer i
Rom (excubitoria) med sprutor (siphones) och andra
brandredskap. Jfr Rom, sp. 664. J- U.

VigFlia (plur. vigiliæ], lat., eg. vaka,
nattvak. 1. Nattvakt i det romerska lägret. Se C a st
ra, sp. 1281. - 2. I katolska länder benämning på den
med gudstjänstliga förrättningar firade dagen före
en större kyrklig högtidsdag, således motsvarande
vårt "afton" i julafton, påskafton (fr. la veille de
Páques] o. s. v. Namnet "vigilier" betecknar urspr. de
förste kristnes nattliga vakande under bön, sedan
ock deras nattliga gudstjänster under förföljelsernas
tider. Dylika sammankomster till gudstjänst fortforo
äfven efter kristendomsförföljelserna (i synnerhet
helig blef påskvigilien), inen de urartade och af
skaffades småningom, så att vigiliegudstjänster
slutligen egde rum endast i klostren. I den romerska
kyrkan började vigiliegudstjänster under 700-talet
i stället förläggas till middagen, från 1300-talet
till morgonen och begränsas till förfest (projestum)
vid vissa högtider. Endast den gamla julnattvigilian
behölls. Se Gastoué, "Les vigiles nocturnes"
(1908). 2. (Hj. H-t.)

Vigiliæ. stad. Se B i s c e g l i e.

Vigilius, biskop af Thapsus, den sannolike
författaren till flera teol. arbeten på latin från
senare hälften af 400-talet. Om hans person och l ef
nåds-förhållanden är intet med säkerhet kändt, men
han synes ha varit en af rättrogenhetens förnämsta
förkämpar inom afrikanska kyrkan, särskildt mot
arianismen. Honom tillskrifves ett arbete mot Eutyches
i 5 böcker, ett arbete mot Fotios, Sabellius och
Arius, utgifvet i Athanasius’ namn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free