Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wijk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Wijk
382
af hans sonsöner, Olof W. (se W. 2), adlades 1890
med bibehållande af namnet.
1. Olof W., son till den ofvannämnde Erik W.,
affärsman, talman, f. 9 okt. 1786 i Göteborg,
d. där 4 febr. 1856, kom där 1799 i handel hos
engelsmannen Ch. Christie och fick 1806 öfverta
dennes affär, som han sedermera uppdref till
stor blomstring. Utländska resor, bl.
a. i Nord-Amerikas förenta stater 1828-30,
och deltagande i allmänna angelägenheter
skärpte tidigt hans blick för det praktiska
och skaffade honom erfarenhet. Efter att
länge ha verkat i kommunens tjänst, bl. a.
som led. (sedan 1815) af stadens äldste, hvilkas
ordf. han var 1818-35, valdes han till en af Göteborgs
representanter i borgarståndet för riksdagarna
1834-35, 1840-41, 1850-51 och 1853 -54. Vid
den förstnämnda var han ståndets vice talman,
1850-51 dess talman. Till sina politiska åsikter
var han konservativ. Bland de förtroendeuppdrag W.,
hvilken 1820 fått titeln kommerseråd, f. ö. erhöll,
må nämnas ledamotskap aí direktionen för Allmänna
och Sahlgrenska sjukhuset, af direktionen för
segelfartens förbättrande mellan Vänern och hafvet
(1824), af kommittén för uppgörande af en finansplan
för Trollhätte kanals ombyggnad (1835), ordförandeskap
i direktionen för arbetena i Göta älf och Göteborgs
hamn (1838) och i Göta kanals bolag och direktion
(1850). 1825 valdes W. till statsrevisor. Sedan
1831 var han led. aí Vet. o. vitt. samhället i
Göteborg. Han bidrog till sin fädernestads ombyggnad
och försköning och verkade för superiets hämmande
genom att bilda ett nykterhetssällskap - det första
i sitt slag i Sverige. W. var giít med Hilda Prytz,
den aí Tegnér i dikten "Till Hilda" besjungna. Om
förhållandet mellan henne ("Den blåögda") samt Tegnér
och Brinkman se E. Wrangel, "Den blåögda. Ur Hilda
Wijks litterära minnen" (1908).
2. Olof W. d.y., den föregåendes son, riksdags-
man, talman, kommunalman, affärsman, f. 21 juli 1833
i Göteborg, d. där 17 sept. 1901, genomgick Göteborgs
realgymnasium och blef student i Uppsala 1850. Efter
att där ha aflagt kameralexamen fick han 1851 plats
på faderns kontor, där han började med den yngste
kontoristens sysslor och sedermera tjänade sig upp,
till dess han, efter faderns död (1856), öfvertog
firman Olof Wijk & c:o, i hvilken sedermera W:s två
yngre bröder
ingingo och som intar en af de allra främsta
platserna å Göteborgs börs. Under en resa till
Nord-Amerikas förenta stater 1860 var han i tillfälle
att vidtaga för firman viktiga dispositioner. Med
fäderneärfdt intresse tog W. snart liflig del
i födelsestadens offentliga angelägenheter. Då
stadsfullmäktiginstitutionen 1863 trädde i
verksamhet, vardt han en af dess led. och hade af
ven förut deltagit i kommunala värf. 1865 var han
statsrevisor. 1866 valdes han till en aí stadens
representanter i riksdagens Andra kammare. Under
tjugufyra år (1867-90) representerade han Göteborg vid
tjugufem riksdagar i nämnda kammare, oftast vald så
godt som enhälligt. Under sin riksdagstid tillhörde
han visserligen den s. k. "intelligensen", men intog
aldrig någon utpräglad partiståndpunkt. 1867-69
invaldes han till suppleant i bevillningsutskottet,
där han 1873-80 var ord. led. 1870-71 satt han i
konstitutionsutskottet. I kammaren uppträdde han
mest i bevillnings- och bankfrågor, uttalade sig
emot ökning aí indirekt beskattning, till förmån för
frihandeln, påyrkade brännvinsskattens höjning mot
nedsättning af tull å förnödenhetsartiklar, talade
för lastpenningarnas borttagande och försvarade
de enskilda bankerna mot de en tid vanliga
angreppen. Bland allmänna lagstiftningsfrågor
voro frågorna om utvidgning af de främmande
trosbekännarnas medborgerliga rättigheter samt
utsträckning aí gift kvinnas egande-rätt föremål
för hans varma förord. 1875-april 1880 var han
kammarens vice talman. Hans finansiella insikter och
riksdagsmannaerfarenhet samt den sympati han vunnit
inom kammarens olika fraktioner gjorde, att han redan
tidigt erhöll anbud att ingå i statsrådet, anbud,
som han dock af-böjde. Första gången uppmanades han
att öfverta finansportföljen efter K. Fr. Wærns af
gång ur statsrådet, 1874. Då sedermera Posse 1875
var erbjuden att bilda ministär, sökte han vinna
W. för konseljen, likaså De Geer, som kort därefter
emottog uppdraget att bilda kabinett och som i sina
"Minnen" förklarat, att han helst velat ha W. till
finansminister, men att denne var ovillig. Då 1880
Posse blef statsminister, blef W. i hans ställe
Andra kammarens talman och fungerade som sådan under
något mer än tio riksdagar, t. o. m. 1890. Till denna
plats medförde han flera af de allra väsentligaste
egenskaperna: lugn, oväld, erfarenhet, skarpsinne och
sist, men icke minst, en utomordentlig välvilja. Den
allmänna sympati han vann som kammarens talman
gaf sig flera gånger uttryck äfven under tider
af skarpa brytningar. Talmansplatsen lämnade icke
längre W. tillfälle att delta i utskottsarbete eller
debatt, men det är känd sak, att han som talman
utöfvade icke ringa inflytande i medlande riktning
och till främjande af försonlighetspolitik. Äfven
vid ministerkrisen 1883 påkallades W:s erfarna råd
och bemedling, och 1884 erbjöds honom att öfverta
statsministerposten efter Thyselius, Att han då som
förut af-böjde att inträda i rådkammaren, föranleddes
tvif-veisutan aí ett framträdande karaktärsdrag
i W:s politiska och enskilda verksamhet, nämligen
måttfullhet och själfbehärskning, som icke tilläto
honom att öfverta något uppdrag, om hvars lyckliga
genomförande han ej själí varit öfvertygad. Vid 1890
års val undanbad han sig återval. Kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
