- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
437-438

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktoriablått ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

437

Vilan-Wilberforce

438

bd, 1919; 2:a uppl. 1920). - W. är icke blott
vetenskapsman, utan äfven konstnär och diktare i
vidaste mening. Hans öfversättningar Griechische
tragödien (3 bd, 1899-1912; 5:e-8:e uppl. 1919)
äro klassiska i sitt slag; hans Reden und vorträge
(3:e uppl. 1913) och hans mycket uppmärksammade
Reden aus der kriegszeit (1914 ff.) vittna om
sällspordt hög kultur och rik lefnadsvisdom. - Som
lärare har W. utöfvat ett inflytande, som knappast
kan of verskattas, ej blott genom sin idérikedom
och de vida perspektiv han låter framträda, utan
äfven genom sin glänsande framställningskonst. Till
W:s 60-årsdag (1908) bildade vänner till honom
från alla kulturländer W.-stiftung, som af honom
bestämdes till utgifning af mönstergilla upplagor
af skrifter, som äro af vikt för kännedomen om tiden
för den grekiska hednavärldens kristnande, och 1920
bildades Wilamowitz-Diels-stiftung till minne af
W:s och Diels (se denne, Suppl.) doktorsjubileum i
syfte att möjliggöra tryckning af yngre forskares
arbeten i klassisk filologi. Under kriget har han
föreläst äfven vid fronten, dels i Bruxelles,
dels i Macedonien. Sverige har W. besökt 1910,
1912 och 1920 och därvid i Stockholm och Uppsala
m. fl. platser hållit med lifligaste bifall mottagna
föreläsningar. W. är led. af Yet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1911), Vet. akad. (1912) och Yet. soc. i
Uppsala (1914) samt en mängd utländska akademier och
lärda samfund. H. Sgn.

Vilan, municipalsamhälle och folkhögskola. Se H vilan.

Wilanderlampan var en gasoljelampa, konstruerad af
Nils August Wilander (f. 1808 i Stockholm, d. där
1885), professor i kemi och kemisk teknologi vid
Teknologiska institutet 1848 -51. Alla gasoljelampor
voro utan glas. I lampan var inlagd en svamp,
fasthållen af ett metalltrådsgaller. Svampens uppgift
var att upptaga gasoljan och ge åt densamma en
stor afdunstnings-yta. I brännarröret var inlagd
bomull eller instucken en veke. Lampan tändes
genom brännar-rörets förvärmning med sprit,
och lågan reglerades genom en skjutbar hylsa
på brännarröret. Vid lampans släckning sattes
öfver brännarröret en huf, som äfven hade till
uppgift att hindra gasoljans afdunstning. Den af
Wilander konstruerade lampan användes för Stockholms
ytterbelysning i de yttre stadsdelarna under omkr. 30
år och efterträdde de tidigare hampoljelamporna. Den
började användas 1866. 1874 funnos 483 stycken och
1893 ännu 240 stycken. 1895 förändrades de till
fotogenlampor. Wilanderlampan förbrukade omkr. 4,5
cl. gasolja pr timme och lyste med omkr. 5 hefnerljus.
G. H. H.

Vilanell. Se Villa n el L

Vilanova [-n?va], Arnoldode. Se Kat a-lanska
litteraturen, sp. 1251.

Vila y Goiri [vi’la i gåFri], Francisco, spansk
skriftställare, f. 1830 i Madrid, var en tid
anställd som sekreterare vid krigsdomstolen i Quipro
(Filippinerna) och utöfvade samtidigt journalistisk
verksamhet. Efter återkomsten till Madrid 1883
egnade sig V. uteslutande åt litterär verksamhet,
hvars resultat äro bl. a. Medea, El alìsmo, El
halconero. La mala senda, La venganza de un merido,
Un sobrino postizo, Un ramo de tio-

letas. Dessutom har V. utgett en diktsamling, Ensayos
poeticos, samt flera litterära och politiska essayer.
Ad. H-n.

Wilberforce [>i’lbafäs]. 1. William W., engelsk
filantrop, f. 24 aug. 1759 i Hull, d. 29 juli 1833 i
London, var son till en rik köpman och studerade i
Cambridge, där han knöt bekantskap med bl. a. Pitt
d. y. Under sin tidigare ungdom hade W. hängett
sig åt säll-skapslifvets nöjen på ett sätt, som
verkat hämmande på hans studier. Beröringen med
religiöst intresserade personer föranledde hos
honom en väckelse, som förde till en allvarligare
lifsåskådning. Han fattade nu som sitt lifs
uppgift att - så långt han förmådde - genomföra i
samhällets angelägenheter den praktiska kristendomens
kraf. 1787 stiftade han en "förening för lastens
motarbetande", och vid samma tid började han den
kamp mot slafhandeln, som blef hans egentliga
lifsgärning. Tanken var ej ny hos honom. Redan
som 15-årig gosse hade han till-sändt en tidning
i York ett bref "mot handeln med människokött". I
underhuset, hvaraf han var led. sedan 1780, begagnade
han nu hvarje tillfälle att rikta uppmärksamheten
på denna handels gräsligheter. 1789 väckte han i
parlamentet förslag om den brittiska slaf handelns
af skaffande, men plan-tageegarnas vänner lyckades
få saken undanskjuten. I början af 1790 väckte
W. förslag om tillsättning af en kommitté för
sakens undersökning och - sedan undersökningen
var gjord - ett nytt förslag om slaf handelns af
skaffande. Förslaget förkastades af underhuset med
163 röster mot 88 i maj 1791. I april 1792 fick han
ett förslag om slafhandelns af skaffande gradvis
antaget af underhuset med 238 röster mot 85. Men
öfverhuset uppsköt af görandet af frågan till följande
session. Oaktadt sin outtröttliga bearbetning af den
allmänna meningen och sina motioner i parlamentet var
det först i febr. 1807, som han lyckades genomdrifva
en lag, som förklarade brittiska slafhandeln afskaffad
från 8 jan. 1808. Nu blef W:s nästa uppgift den att
förmå brittiska regeringen att ingripa mot andra
nationers slaf handel. Själf bemödade han sig att
öfver-flytta den af honom inledda agitationen äfven
till andra länder. Och hans arbete var icke utan
framgång. 1808 afskaffade Nord-Amerikas förenta
stater den afrikanska slafhandeln. 1811 togo de från
spanska väldet frigjorda republikerna i Syd-Amerika
ett liknande steg. 1813’följde Sverige och Portugal
efter, 1814 Danmark, 1815 Frankrike. På föranledande
af W. bragte Castlereagh slafhandelns af-skaffande
på tal vid kongressen i Wien. W. skref själf till
kejsar Alexander I, till konungen af Preussen och
Talleyrand. Efter af slutandet af de traktater,
genom hvilka Frankrike, Spanien och Portugal
förpliktades att af skaffa slafhandeln, höjde han i
parlamentet ofta sin röst mot öfverträdelser af dessa
traktater. Men med den afrikanska slafhan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free