- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
445-446

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilcke ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

445

Vilde-Wilde

446

(jfr "ulf i fårakläder"), det större vilddjurets
tjänare (13: 11 f.). Troligen är detta vilddjur n:r 2
en bild af det falska profetdömet. J-
P-

Vilde. 1. Människa, som lefver i naturtillståndet
(se Naturfolk). - 2. Polit., ledamot af en
representantkammare, som ej slutit sig till
något visst organiseradt parti inom kammaren, utan
förbehållit sig full handlingsfrihet. Ordet började
i Sveriges parlamentariska lií brukas först 1895.

Wilde. Jakob, häfdatecknare, f. 1679 i Bauske,
Kurland, d. 21 april 1755 i Stockholm, köpmansson,
fick skolundervisning i det då svenska Kiga, blef
1697 student i Königsberg, promoverades 1701 till
filos. magister i Greifswald, var 1703-05 professor
i historia och grekiska vid gymnasiet i Kiga samt
utnämndes sedermera till professor i vältalighet vid
det till Pernau flyttade universitetet i Dorpat. Efter
Pernaus intagande genom ryssarna 1710, hvarvid
W. förlorade sitt bibliotek och sina historiska
samlingar, tog han sin tillflykt till Sverige
och förordnades 1713 till professor i Greifswald,
men kom ej att tillträda sysslan, emedan Pommern
ockuperades af Sveriges fiender. Som handledare först
(1714) för k. rådet grefve G. Cronhielms söner,
sedermera för holsteinske grefven von Dernaths son
tillbragte han några år utomlands (England, Holland,
Frankrike, Tyskland) och utgaf 1717 i Frankfurt
a. M., under pseudonymen Stephanus Cassius, De jure
et ju-dice legatorum diatribe med anledning af den
mot folkrätten stridande behandling, som öfvergick
de svenske ministrarna Gyllenborg, i London, och
Goertz, i Holland. Hertig Karl Fredrik af Hol-stein
kallade honom 1718 till kabinettssekreterare och
juris professor i Kiel, och 9 sept. 1719 utnämndes
han till svensk rikshistoriograf. 1722 uppsatte han
ett tryckeri ("Historiographi Regni boktryckeri"),
där utom W:s egna arbeten trycktes bl. a. 1736 l:a
uppl. af Sveriges rikes lag och som 1758 såldes
till P. Hesselberg. Ehuru W. 1741 drabbades af
synens förlust, fortfor han, med hjälp af sin son
Anders, att arbeta på det historiska området. Ehuru
utlänning och till åren, började han sysselsätta sig
med Sveriges historia. Uppdrag att skrifva Karl XI
:s och Karl XII:s historia fullföljdes ej, men han
åstadkom andra verk, som inta en för sin tid betydande
plats inom vårt lands historiska litteratur. Han kunde
väl ej göra sig fri från de spekulationer rörande en
nations äldsta öden (den "mörka" och den "mytologiska"
perioden), till hvilka en missriktad patriotism och
tomt lärdomsprål på hans tid eggade historikerna icke
endast i Sverige, utan äfven annanstädes. Men han
följde ej heller utan motsägelser en Johannes Magnus,
Bång och Rudbeck. Han reducerade den förstnämndes
konungalängder och protesterade mot de senares
adamitiska fantasterier och beklagade, att Rudbeck
mestadels förväxlat vårt land och Stor-Svithjod,
"hvilket är det förnämsta och nästan endaste uti dess
eljest of ver måttan vackra Atlantica, som tyckes
hindra och minska den stora nytta man däraf kunde
i svenska historien vänta". Med synnerlig framgång
egnade han sig åt svenska statsförfattningens och
rättens studium och skref på detta område arbeten af
mera beståndande värde. Hans förnämsta verk är Sueciœ
historia pragmatica, quæ vulgo jus publicum di-

citur, . . . inde a primis regni initiìs usque
ad nostra, tempora. Det inlämnades 1722 till
kanslikollegium för censurering, men denna kom att
taga mycket rundlig tid dels till följd af ett
försök af kollegiet att för undgående af ansvar
och efterräkningar ålägga ständerna granskningen,
dels till följd af tvist mellan W. och en af
granskarna, kanslirådet Rosenadier, om arten af
Karl XLs envälde m. m. Slutligt tillstånd till
hela arbetets tryckning gafs först nov. 1730, och
arbetet utkom 1731. Däri lämnar W. redogörelse för
den svenska statsförfattningens uppkomst och för
alla de förändringar, som den sedermera undergick,
till och med det karolinska enväldet. Hans "Historia
pragmatica" föreligger emellertid icke i hela
det omfång, som det från början var W:s plan att
ge denna. Han har nämligen däri behandlat endast
statsrättens allmänna del. I handskrift efterlämnade
han (enligt sonens uppgift) i fullbordadt skick
några delar rörande dess särskilda grenar, men
den långa censureringstvisten hade afskräckt
både kanslikollegiet och W. från den ursprungliga
planens fullföljande, hvarvid många "oeniga frågor"
af politisk ömtålig natur skulle ha måst beröras,
medförande ansvarsrisker både för författare och
granskare. Stycken af "Historia pragmatica" ut-gåfvos
mer eller mindre omarbetade i svensk of v., nämligen
Det så kallade oinskränkta enväldet, som kon. Carl,
efter wedertagit namnetal den Ellofte glorwördigst i
åminnelse Anno 1680 wordit opdragit emot ogrundade
rychten förswaradt och i sitt retta Hus framstäldt
(1742; öfv. af M. Benzel), riktadt företrädesvis
emot "Anecdotes de Suède", och Jacob Wildes Svenska
statsförfattningars eller Allmänneliga Rätts Historia
(1749; öfv. af A. Wilde), med vidlyftiga anmärkningar
samt ett bihang "Om nordiska historiens pålitlighet
och tideräkningsgrund". W. utgaf vidare Sweriges
be-skrifna lagars grund, art och uprinnelse, samt
ålder, omskiftelser och förnyelse etc. (1736;
omtryckt framför "Ny lagsamling", utg. i Örebro
1831) och Fordom Sweriges Historiographi Friherrens
Samue-lis von Puffendorff "Inledning til Svenska
statens Historie" med wederbörlige tilökningarj
bewis och anmerkningar (2 dir; d. I, Förberedelse,
en af W. författad framställning hufvudsakligen
om vår äldsta "historia", 1738; d. II, innehållande
Pu-fendorfs "Inledning" med en mängd af W. framställda
anmärkningar, 1743). Förra delen af sistnämnda
verk ("Förberedelse") utgafs 1741 i en af A. Wilde
verkställd latinsk öfv. Prœparatio hodegetica ad
Introductionem Pufendorffii etc. Som exempel på det
anseende W. åtnjöt hos samtida arbetare på historiens
fält må nämnas, att hans kronologiska indelning af
Sveriges historia antogs af flera af dem och att den
som häfdatecknare framstående Dalin yttrar om honom i
företalet till sin "Svea Rikes historia", att W. "har
i Sweriges historia giordt en oförliknelig nytta:
af hans arbeten har jag haft ganska mycket understöd
och wår skilnad i Tideräkningen hindrar icke, ät jag
ju med förundran erkänner hans witterhet ät uplösa
så många knutar i wåra äldsta underrättelser". Se
K. Nordlund, "Om censureringen af J. W:s ’Historia
pragmatica’" (i "Hist. tidskr.", 1902). - W.sson,
Anders W., f. 1725, d. 20 febr. 1795, amanuens hos
rikshistoriograf en 1747

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free