Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 469-470 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liège som ett förenadt konungarike Nederländerna samt
erhöll dessutom storhertigdömet Luxemburg, mot det att
han till Preussen och Nassau afträdde sina stamländer
i Tyskland. Under de följande åren residerade han
än i Haag, än i Bruxelles och ådagalade som regent
ganska mycken duglighet och plikttrohet, om också ej
alltid politisk klokhet. Till följd af V:s förkärlek
för holländarna och äfven af andra grunder uppstod
snart i det katolska Belgien ett jäsande missnöje,
som slutligen gaf sig luft i
1830 års revolution; konungens halsstarrighet
omintetgjorde de möjligheter till kompromiss, som
förefunnos. Stormakternas underhandlingar i London
1831 skilde slutligen Holland och Belgien åt,
men först 1839 kunde konung V. förmås att erkänna
Londonkonferensens bestämmelser. Under den återstående
delen af sin regering var han föremål för mycket
missnöje från folkets sida på grund af sin obenägenhet
för reformer; dessutom fick han röna åtskilligt
obehag på grund af sitt förhållande till grefvinnan
Henriette d’Oultremont. Slutligen abdikerade han
7 okt. 1840, antog titeln grefve af Nassau, drog
sig tillbaka till sina gods i Schlesien och äktade
16 febr. 1841 grefvinnan d’Oultremont. I sitt
första gifte, som ingicks 1 okt. 1791, var V. förmäld
med prinsessan Fredrika Lovisa Vilhelmina (d. 12
okt. 1837), dotter till konung Fredrik Vilhelm II af
Preussen, moder till konung Vilhelm II och arfprinsen
Fredrik Vilhelm Karl (se Fredrik, sp. 1295).
som i sitt gifte med Lovisa af Preussen blef fader
till drottning Lovisa af Sverige-Norge, och en dotter.

2. V. II Fredrik Georg Ludvig, den föregåendes son,
f. 6 dec. 1792 i Haag, d. 17 mars 1849 i Tilborg,
genomgick militärakademien i Berlin och fullbordade

sina studier vid universitetet i Oxford, där han 1811
blef doktor. Som öfverstelöjtnant inträdde han s. å. i
Wellingtons armé på Pyreneiska halfön och blef dennes
adjutant samt deltog i kriget till 1813, hvarefter
han i dec. s. å. begaf sig till Nederländerna och
utnämndes till general af infanteriet. 1815 anförde
han den nederländska armén samt ådagalade stor
tapperhet och militärisk duglighet, särskildt i slaget
vid Waterloo, där han blef svårt sårad. Han utmärkte
sig ånyo i kriget mot det upproriska Belgien (1830–32),
med hvilket land han sökte komma till fredlig
uppgörelse äfven genom att erkänna dess politiska
oberoende. Han desavuerades emellertid af fadern
och vistades sedermera en tid i utlandet i ett slags
landsflykt. Efter sin faders abdikation, 7 okt. 1840,
besteg han tronen, sökte råda bot för den rådande
finansnöden i Nederländerna, men han dröjde i det
längsta att ge efter för det allt häftigare krafvet
på politiska reformer. 1848 års rörelser tvungo honom
dock att medge en genomgripande förändring af sitt
lands författning. V. var sedan 21 febr. 1816 gift
med Anna Pavlovna (d. 1 mars

1865), dotter till kejsar Paul I, och hade med henne
5 barn, af hvilka må nämnas sönerna Vilhelm, hvilken
efterträdde honom på tronen, och Henrik samt dottern
Sofia, 1842 förmäld med storhertig Karl Alexander
af Sachsen-Weimar.

3. V. III Alexander Paul Fredrik Ludvig, den
föregåendes son, f. 19 febr. 1817 i Bruxelles, d. 23
nov. 1890 på slottet Loo, tillträdde regeringen

17 mars 1849 under våldsamma inre brytningar och
nödgades genom eftergifter lugna de upprörda sinnena
i sitt land. Hösten 1849 kallade han till styret
en liberal ministär under den utmärkte statsmannen
Thorbecke. V:s regering blef af mycken vikt för hans
rikes parlamentariska utveckling och dess materiella
framåtskridande, men initiativet till alla viktiga
förändringar utgick knappast från honom själf,
så mycket mindre, som hans håg stod mer åt nöjen
än åt ett konsekvent och mödosamt arbete. Hans
patriotiska sinnelag var emellertid oförnekligt
och förskaffade honom, jämte hans folkliga väsen,
stor popularitet. Hans diplomatiska skicklighet
bidrog i ej ringa grad till, att hans land kunde med
bibehållen fred genomlefva de europeiska kriserna
1866 och 1870. Efter Tyska förbundets upplösning
(1866) upphörde storhertigdömet Luxemburgs och
hertigdömet Limburgs förbindelse med Tyskland. Limburg
införlifvades med Nederländerna, och Luxemburg
förklarades genom 1867 års traktat för neutralt
land med arfsrätt för huset Nassau efter huset
Oraniens eventuella utslocknande på svärdssidan. I
sitt första gifte, sedan 18 juni 1839, med Sofia
(d. 3 juni 1877), konung Vilhelm I:s af Württemberg
dotter, hade V. tre söner: Vilhelm, prins af Oranien
(f. 4 sept. 1840, d. 11 juni 1879 i Paris), Morits
(f. 15 sept. 1843, d. 4 juni 1850) och Alexander
(f. 25 aug. 1851, d. 21 juni 1884). I sitt andra
gifte, sedan 7 jan. 1879, med prinsessan Emma af
Waldeck-Pyrmont (f. 2 aug. 1858), hade V. en dotter,
Vilhelmina (f. 31 aug. 1880), som efter hans död
besteg tronen som drottning af Nederländerna, under
det att storhertigdömet Luxemburg, där kvinnolinjen
icke egde arfsrätt, öfvergick till hertig Adolf af
Nassau. Se G. L. Kepper, "Koning Willem III, zijn
leven enregeering" (1890).

1–3. ^Hjr. (^{T. G–l.})

Vilhelm, prinsar af Oranien. Se Vilhelm, nederländska
ståthållare och konungar, sp. 464 ff.

Vilhelm, konungar af Preussen. Se Vilhelm, tyska
kejsare, sp. 471.

Vilhelm (fr. Guillaume, it. Guilielmo), normandiska
konungar af Sicilien. 1. V. I, d. 7 maj 1166, hertig
af Capua 1144 och af Apulien 1149, efterträdde sin
fader, Roger II, 1154 som konung af Sicilien och
kallades den dålige. Under hans strider med påfven
Hadrianus IV, som vägrade erkänna honom, gjorde
baronerna uppror. Stödd af sin favorit, amiralen
Maione, segrade V. öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>