- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
515-516

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villalobos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515

Villa Real-Villarreal

516

skriptet några fakta. Han har arbetat på koret till
katedralen i Cambrai (som byggdes 1230-51) och har
gett teckning till ett korkapell i Reims. Han reste
vida omkring, först i Frankrike (där han tecknat efter
katedralerna i Laon, Reims, Chartres och Meaux), i
Schweiz (detaljer af olika slag från domen i Lausanne)
och sedan till Ungern, där han uppehållit sig längre
tid. Manuskriptet, som är i hög grad märkvärdigt
för den inblick det ger i medeltidens konstnärliga
arbete, innehåller en mångfald af uppgifter,
ämnen och studier. Blandade med anteckningar finnas
teckningar aí olika art, bl. a. arkitekturdetaljer,
äfven lösning af själívalda svåra problem, t. ex,
konstruktion af ett hvalf som en åttkantig stjärna
of ver en kvadrat samt med ett stöd i midten,
således ett fullständigt "stjärnhvalf", långt innan
dessa bleívo vanliga. Af alla dessa utkast ses, att
konsten att teckna ännu är mycket ung: planerna äro
geometriskt framställda, men i dem finnas inblandade
perspektiviskt tecknade delar. Många blad äro egnade
åt plastiska former och bilder, såväl bladornament
och djurslingor som kristliga personligheter,
kyrkofìgurer, utkast till statyer - äfven antika
figurer och reliefer äro där aíbildade. Ej minsta
intresse erbjuda de studier efter naturen, som här
finnas och som genom underskrifter uttryckligen
betecknas som sådana. Teckningssättet visar
frigörelse från det bysantinska schemat, teckningen
är fri, otvungen, hastig. Bäst lyckas tecknaren i
draperade figurer, där svaghet i människogestaltens
anatomiska byggnad skyles af omhöljets flytande,
ledigt uppdragna linjer. För teckning af figurer
anbefalles som hjälpmedel att använda geometrien
genom inskrif-ning af enkla geometriska figurer
i den naturliga formen, t. ex. korset för
ett ansikte, triangeln för ett hästhufvud.
C. R. N.*

Villa Re?l [vi’18]. 1. Distrikt i Portugal,
utgörande västra delen af prov. Träs os Montes. 4,447
kvkm. 245,687 inv. (1911). Distriktet är bergigt;
såväl höjddragen som floderna ha riktning
från n. ö. till s. v. Högst är Serra de Mar?o
(1,415m.). Området vid Duerofloden, som utgör gräns
is., är bördigt och berömdt för sin vinodling
("Paiz do Vinho"). - 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt, på östra sluttningen af Serra de Marao,
17 km. n. om Duero. Omkr. 6,900 inv. (1911). Odling
af vin, oliver och apelsiner. V. är bekant genom
migueliternas in-surrektion under grefve Amarante
(Chaves) 23 febr. 1823 och genom general Cazals
seger öfver insurgenterna 28 okt. 1846. - 3. (V. de
Santo Antonio) Stad i portugisiska distriktet Faro
(Algarve), vid Guadianas mynning, midt emot spanska
staden Ayamonte. Omkr. 4,000 inv. (1911). Staden
har under 1800-talet fått en ringa betydelse som
utskeppningsplats för den kopparmalm, som bry tes
vid S. Domingo-grufvorna högre uppför Guadiana
(nära Mertola). - 4. V. d e C o n c e p-ción. Se
Concepción 6. - 5. Y. do S a-b a r a. Se S a b a r a.
1-3. A. N-d.

Villar?sia, bot. Selcacinaceæ.

Villaret [-rä], F o u l q u e s, stormästare för
jo-hannitorden, d. 1329, efterträdde 1308 sin broder
G u i 11 a u m e V. som stormästare och satte redan
1309 i verket broderns plan att från venezianerna
eröfra Khodos, hvilket företag lyckades trots bysan-

tinske kejsarens väpnade mellankomst, hvaxefter Khodos
blef ordens residens i öfver 200 år. 1310 försvarade
V. ön och staden framgångsrikt mot osmanerna. Trots
sin duglighet blef V. till följd af sitt despotiska
lynne och sina utsväfningar afsatt. Efter att
sedermera nominellt ett par år ha innehaft värdigheten
af sade han sig densamma 1325.

Villaret [-ra], Étienne Godefroy Timo-1 é o n de,
fransk militär, f. 17 febr. 1854 i Saint-Laurent
(dep. Löt), officer vid en jägarbataljon. 1874
befordrades han efter hand till öfverste. 1884 -87 var
han instruktör vid japanska armén, och i april 1914
sändes han till Grekland för att uppgöra förslag till
dess armés omorganisation. Yid Världskrigets utbrott i
aug. 1914 blef han brigadgeneral och befälhafvare för
14:e infanterifördelningen. I nov. s. å. blef han chef
för 7:e armékåren, som han med utmärkelse förde under
striderna i Champagne, och vid årsskiftet 1914-15
chef för 7:e armén (på Elsass-fronten). 1917 blef han
svårt sårad och placerad i arméns reserv, där han i
nov. 1918 utnämndes till divisionsgeneral. H. J-dt.

Villaret de Joyeuse [-r? da jrøajos], Louis Thomas,
fransk sjömilitär, f. 1750, d. 1812, ingick i flottan
1766, utmärkte sig under Suffren samt blef 1793
konteramlral och högste befälhafvare öfver franska
flottan, 25 linjeskepp och 16 fregatter stark,
med hvilken han utkämpade det ryktbara sjöslaget
l juni 1794 utanför Ouessant. Generalkapten på
Martinique 1802, försvarade han kolonien tappert mot
engelsmännen. Han slutade sina dagar som grefve (sedan
1808) och generalguvernör öfver Venezia (från 1811).
H. W-l.

Villan, P a s q u a l e, italiensk historiker och
politiker, f. 3 okt. 1827 i Neapel, d. 5 dec. 1917,
blef 1859 professor i filosofi vid universitetet i
Pisa och var 1866-1909 professor i nyare historia
vid Istituto di studi superiori i Florens. Han var
1867-81 (konservativ) medlem af deputeradekammaren,
blef 1884 senator och var undervisningsminister i
Rudinis kabinett 1891-92. Han författade på skilda
områden arbeten, bland hvilka de mest framstående äro
Storia di Girolamo Savonarola e de’ suoi tempi (2 bd,
1859-61; 3:e uppl. 1898) och Niccolò Machiavelli e i
suoi tempi (3 bd, 1877 -81; 2:a uppl. 1895). Vidare
må nämnas Antiche leggende e tradizioni che
illustrano la Divina com-media (1865) och I primi
due secoli della storia di Firenze (2 bd, 1894-98;
2:a uppl. 1905). V. verkade mycket för reformering
af den högre undervisningen i Italien och egnade sig
med ifver åt studium af den sociala frågan.

Villa Rica. 1. [vi’lo] Stad. Se Ouro Preto. -
2. V. del Espirito Santo [vi’lja], stad i Paraguay,
på järnvägslinjen, som från Asunción för mot
s. ö. till argentinska gränsen. Med kringliggande
distrikt omkr. 26,000 inv. (1919). Odling
af matte, tobak och apelsiner. - 3. V. de
vera cruz [vrtja]. stad. Se Vera cruz 2.
1-3. A. N-d.

Viliarosa [-rasa], stad i italienska
prov. Caltanis-setta, Sicilien, 10 km. v. om Castro
Giovanni. 12,415 inv. (1901). Svafvelgrufvor.
A. N-d.

Villa Roto’nda. Se P al l a di o. sp. 1328, och fig. 2
i art. Vicenza.

Villarre?l [viljar-], stad i spanska prov. Castel-lón
de la Plana, 6 km. från Medelhafvet, på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:05:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free