- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
517-518

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villalobos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

517

Villarrobledo-Willaumez

518

af kustfloden Mijares vattnad slätt, vid järnvägen
Tarragona-Valencia. 16,068 inv. (1900). Lämningar af
gamla fästningsverk. Vinodling.

Villarrob.edo [viljarråbl?då], stad i nordvästligaste
delen af spanska prov. Albacete, på slätten La Mancha,
ej långt från Guadianas källflod Zan-cara. 10,133
inv. (1900). Linneväfveri och lergodstillverkning.
A. N-d. Villars [-lär], abbé de Montfaucon de,
fransk skriftställare, f. 1635, d. 1673 (mördad på
landsvägen), skref bl. a. det spirituella arbetet Le
comte de Gabalis (1670; ny uppl. 1742), fullt af ironi
mot "de hemliga vetenskaperna" och rosenkreutzarnas
magi, för hvilken bok han dömdes som hädisk, samt
en fortsättning däraf, Entretiens sur les sciences
secrètes, touchant la nouvelle philosophie (tr. 1715),
en fin satir öfver Cartesius’ filosofi.

Villans [-lär], ClaudeLouisHector, hertig af V.,
marskalk och pär af Frankrike, f. 8 maj 1653
i Moulins, d. 17 juni 1734, var redan vid 21
års ålder chef för ett kavalleriregemente och
utmärkte sig till århundradets slut i Ludvig
XIV:s krig, i de turkiska krigen, i hvilka han
deltog på österrikarnas sida, samt i diplomatiska
värf. Under Spanska tronföljdskriget förde han 1702
-08 med framgång befäl i Tyskland - för segern vid
Friedlingen (okt. 1702) fick han marskalksstafven -
om än hans händer voro bundna genom föreskrifter
från högre ort och af brist på medel, hvarigenom
inga stora saker kunde uträttas. 1708 förde han
befälet i Italien, 1709 i Nederländerna, där slaget
vid Malplaquet troligen icke förlorats, om icke
V. blif-vit sårad vid dess början. Återställd till
hälsan, vann han 24 juli 1712 segern vid Denain -
ett af de vackraste företagen under hela denna tid -,
hvarigenom Frankrikes ställning återupprättades. Efter
freden i Utrecht (1713) angrep han kejsaren
i Tyskland samt intog och brandskattade Worms,
Speier m. fl. platser. Som guvernör i Provence och
enligt Ludvig XIV:s testamente medlem af konseljen
under Ludvig XV:s minderårighet åtnjöt han stort
anseende, men förlorade slutligen genom sina anspråk
på konnetabelsvärdigheten och genom kardinal Fleurys
intriger nästan allt inflytande hos Ludvig XV. Vid
Polska tronföljdskrigets utbrott (1733) ställdes
han dock som generalmarskalk i spetsen för armén,
gjorde ett verkligt triumftåg från Fontainebleau till
Turin, men dog där. V. var af naturen rikt utrustad,
ådagalade ovanlig militärisk begåfning samt förstod
att vinna sina underlydandes tillgifvenhet och
förtroende. Hans ryttarstaty (mod. af H. Gauquié)
restes 1913 i Denain. V:s Mémoires (6 bd, 1884-1905)
utgåfvos af markis de Vogüé. Biogr. af Anquetil (4
bd, 1784) och Vogüé (2 bd, 1888); se äfven A. Babeau,
"Le maréchal de V.", gouverneur de Provence" (1891). -
V:s broder grefve Armand d e V. (d. 1712) gjorde sig i

Spanska tronföljdskriget bekant genom eröfringen af
Menorca (1707). - Marskalkens son, H o n o r ó Armand,
hertig af V., prins af Martigues (f. 1702, d. 1770),
är bekant för sina förbindelser med sin tids lärde.
C. O. N.

Villans 1. Villar [vilar], D o mini q u e,
fransk läkare och botanist, f. 14 nov. 1745 i
Weiler Villar nära Gap (Hautes-Alpes), d. 20 juni
1814 i Paris, var läkare i Grenoble, där han 1783
anlade en botanisk trädgård, blef 1794 lärare i
naturalhistoria vid centralskolan i Isère och 1805
professor i medicin och botanik i Strassburg. Han
författade bl. a. Histoire des plantes du Dauphiné
(3 dir, 1786-89), Mémoire sur la topographie et
Vhistoìre naturelle (1804), Catalogue méthodi-que
des plantes du jardin de Strasbourg (1807) och
Precis d’un voyage lotanique en Suìsse (1812).
C. Lmn.

Villars?t, miner. Se O l i v i n.

Willarts. Se W il l a er t s.

Villasandino [viljasand?nå], Alfonso A l v a-re z de,
spansk skald, f. mellan 1340 och 1351, d. omkr. 1424,
odlade alla tidens versformer med stor virtuositet
och kallades af Juan Alfonso de Baena "trubadurernas
konung". V:s cantigas och decires återfinnas i Baenas
"Cancionero", till ett antal af 137, hvilka utmärkas
af bitande satir och delvis äro rätt grofkorniga.
Ad. H-n.

Vülaservit?t kallas en bestämmelse om, att viss
fastighet ej får bebyggas annat än med boningshus i
villastil, med eller utan tillhörande uthus. Sådana
bestämmelser bruka inryckas bland köpevillkoren vid
försäljning af byggnadstomter inom områden, som äro
af sedda att förbli villakvarter. Genom anknytning
till öfriga tomter inom området, till hvilkas förmån
bestämmelserna stadgas och kunna som servitut
intecknas, tryggas deras framtida giltighet. Jfr
Servitut. C. G. Bj.

Villastad. Se V i 11 a. - Om den s. k. Villastaden
i Stockholm se Ladugårdslandet, sp. 778.

WWIatzen, Peter Johan n, tysk vitterhets-idkare och
öfversättare, f. 1824 i Slesvig, d. 1898 i Bremen,
gymnasielärare i Bremen, anslog med framgång en
folklig ton i sina lyriska Gedichte (2 bd, 1860-62;
3:e uppl. 1877) och skref äfven en episk dikt,
Eanníbals tod (1857), men vann företrädesvis ett namn
som kännare och lycklig öfversättare af skandinavisk
litteratur. Utom enstaka arbeten af Holberg, Hertz,
Andersen, Schar-ling och Kr. Janson öfversatte
W. "Altisländische volksballaden und heldenlieder
der Färinger" (1865), Es. Tegnérs diktverk (i 2
bd, 1885), en samling nyare skandinavisk lyrik
("Nordlands-harfe", 1889), "Nordische novellen"
(1891) samt ett urval af "Fredmans epistlar" och
"Fredmans sånger" (under titeln "Der weingott des
Nordens", 1892).

Villa Umberto l. Se B or ghese, sp. 1183.

Willaumez [vijåmä’ss], Philibert, fransk sjömilitär,
f. 1763, d. 1845, började sin bana som skeppsgosse
och visade sig duglig, men kunde som ofrälse ej vinna
officersbefordran förrän efter revolutionens utbrott
(1789). Han avancerade därefter raskt - 1804 blef
han konteramiral - allt under det han deltog i alla
viktigare sjöexpeditioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:05:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free