- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
521-522

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ville ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

521

Ville-Willebrand

522

att växternas utbredning på jorden ej bör
förklaras blott ur klimatiska grunder, utan äfven
genom utbredningsförloppets historia. Han var en
föregångare till de växtgeografiska idéer, som
sedan framställdes af A. v. Humboldt. Den senares
stora växtsamlingar från Syd-Amerika började han
kort före sin död bearbeta (sedermera utfördt af
K. S. Kunth). W. blef led. af sv. Vet. akad. 1801.
c-Lmn-

Ville [vi7!], fr. (af lat. villa, se d. o.), stad.

Wille, Richard, tysk militär, militärskriftställare,
f. 26 febr. 1841 i Spandau, d. 4 april 1911
i Charlottenburg, blef 1860 officer vid 3:e
artilleriregementet och anställdes 1863 vid
artilleriets pröfningskommission samt tillhörde
denna och vapnets tekniska institut till 1873. Under
tiden deltog han som artilleriofficer i 1864 och
1870-71 års krig. 1873-79 var han anställd vid
krigs-ministeriet, 1879-87 direktör för krutbruket i
Hanau och 1887-90 direktör för artilleriverkstäderna
i Spandau. 1877-79 och 1890-92 var han lärare vid
artilleri- och ingenjörskolan. 1888 befordrad
till öfverste, erhöll han 1890 afsked ur aktiv
tjänst med generalmajors grad. Framstående
militärskriftställare på det vapentekniska området,
utgaf han bl. a. Einheitsgeschütz der feldartil-lerie
(1870), Kartäschgeschütze (1871), Waffenlehre (1874;
3:e uppl. 1905), Feldgeschütz der zukunft (1891),
Feldgeschütz der zukunft und kritik der gegenwart
(1892), Kleinste gewehrkaliber (1893), Die kommenden
feldgeschütze (s. å.), Zur feldge-schützfrage (1896),
S chnellfeuer-f eldkanonen (1899), Entwickelung der
verschlüsse fur kanonen (1903). Ehrhardt-geschütze
(1908) och Einheitsgeschosse (1910).
H.J-dt.

Wille, Johan Nordal Fischer, norsk botanist, f. 28
okt. 1858 i Skjolden (Smaalenene), vikarierade
1877-78 som konservator vid universitetsmuseet
i Kristiania, blef biblioteksamanuens där 1880,
var Regnellsk amanuens vid Naturhistoriska
riksmuseum i Stockholm 1883-86, blef filos. doktor
i Kristiania 1885, t. f. professor i botanik vid
Stockholms högskola 1886, öfverlärare i botanik
vid Aas högre landtbruksskola 1889 och professor
i botanik och trädgårdsföreståndare vid Kristiania
universitet 1893. Han idkade algologiska, anatomiska
och fysiologiska studier i Stockholm, Köpenhamn och
Berlin på 1870- och 1880-talen och har som författare
mest hållit sig till dessa områden. 1897 företog han
en botanisk resa genom Kaukasien till Transkaspien,
särskildt för algforskning. Af hans större arbeten
må nämnas Bidrag til algernes physiologiske anatomi
(1885), Beiträge zur physiolo-gischen anatomie der
laminariaceen (1897), serien Algologische notizen
(från 1900), Studien über chlorophyceen (1901) och
Algologische untersuchun-gen (1906), hvartill komma
många smärre afh. och uppsatser. W. blef led. af
Fysiogr. sällsk. i Lund 1902, sv. Vet. akad. 1905
och Vet. soc. i Uppsala 1915 samt hedersdoktor
vid Uppsala universitet vid Linnéjubileet 1907.
C. Lmn.

Wille, Bruno, tysk författare, f. 6 febr. 1860 i
Magdeburg, studerade 1881-84 teologi, naturvetenskap
och filosofi i Bonn och Berlin, vistades 1885-86
i Rumänien och Turkiet, promoverades 1888 i Kiel,
lefver som frireligiös predikant och skriftställare
sedan 1890 i Friedrichshagen-Berlin,

där han redigerat "Der freidenker", "Die kunst dem
volke" och "Die freie jugend" och 1890 inrättade
"Die freie volksbühne". W. tillhörde från början samma
krets som Gerhart Hauptmann, och hans utgångspunkt var
en materialistisk och socialistisk åskådning, hvilken
småningom öfvergått i en individualistisk-anarkisk,
af män som Nietzsche och Stirner påverkad uppfattning,
som är fientlig mot allt statligt och samhälleligt
tvång och med optimistisk tro på den mänskliga
perfektibiliteten förbinder stor mottaglighet. Som
lyriker och berättare är han stämningsfull. Af hans
mycket omfattande alstring må nämnas Einsiedler
und genosse (1891; 2:a uppl. 1892, sociala dikter),
Lehrbuch fur den jugendunterricht freier gemeinden
(3 bd, 1890-1904), Atheistische sittlichkeit (1892),
Philo-sophie der befreiung durch das reine mittel
(1892; 2:a uppl. 1894), diktsamlingen Einsiedelkunst,
Heder aus der kiefernheide (1897), Einleitung zu
Novalis’ sämtlichen werken (1898), Offenbarungen
des wachholderbaumes (1901, 3:e uppl. 1907, en
naturfilosofisk stämningsroman), Romantische mär-chen
(1902), Das lebendige all (1905; "Det lef-vande
alltet", 1907), Die abendburg (1909), tolkningar af
Stifter, Goethe, Tolstoj m. fl., och antologier som
den omsorgsfulla, mystiskt panteisti-ska "Und gib
uns frieden" (1917). R-n B.

Willeborts. Thomas, vanligen kallad B o s-schaert,
flamsk målare, f. 1614 i Bergen-op-Zoom, d. 1654
i Antwerpen, var lärjunge till Zegers, men gick i
Kubens’ spår. Hans förnämsta kyrkotafla anses vara
Heliga familjen med S. Willibrord, i Willibrordkyrkan,
Antwerpen. Af honom finnas vidare porträtt i Musée
Plantin-Moretus, de mytologiska bilderna Venus
och Adonis och Deí förälskade lejonet (bägge i
Haag). Elias bespisad af ängeln (i Wiens galleri)
samt S. Se-baslian och S. Cajetanus med ängeln inför
madonnan (bägge i Schleissheim i Bajern). C. E. N.*

Willebrand. svensk-finska adliga ätter, hvilka
härstamma från den i Tyskland födde kaptenen Ernst
Fredrik Willebrand t, som 1676 adlades med namnet
von Willeman, hvilket namn sedermera ändrades
till von Willebrand. En af hans sons sonsöner,
Ernst Gustaf von W. (f. 1751, landshöfding i Åbo
1790-1806, d. 1809), fick 1806 friherrlig värdighet
; dennes äldste son, Gustaf Henrik (f. 1785. major,
d. 1819), introducerades 1818 som friherre på finska
riddarhuset, men hans son Karl Gustaf Viktor blef åter
svensk undersåte, och med honom utdog svenska ätten
von W. på svärdssidan 1886 (på kvinnolinjen 1908 med
hans kusin Ebba Gustava, änka efter brukspatronen
J. F. Björkman). En broder till Gustaf Henrik hade
1812 fått svensk friherrlig värdighet, men hans ätt
utslocknade på svärdssidan 1859. - Ätten, som var
talrikt företrädd i Finland vid dess skilsmässa
från Sverige, immatriku-lerades 1818 på finska
riddarhuset. En af dess medlemmar, Adolf Fredrik von
W. (se W. 1), sonsons son till stamfadern, upphöjdes
1830 i friherrligt stånd, men hans ätt utslocknade
1902. Äfven hans brorson Knut Felix (se W. 2) fick
(1889) friherrlig värdighet.

1. Adolf Fredrik von W., friherre, ämbetsman, f. 24
mars 1766 på Sukkisberg, Lemo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:28:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free