Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villotta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Villåttinge härad-Yilmar
574
Nordbanegården. Byggnaden, i antikiserad stil,
uppfördes af trä, sedan myndigheterna satt sig
emot dess uppförande af sten (den är nu rifven). I
sina keramiska alster hade han gett originella och
smakfulla uppslag. 1897 blef han artistisk ledare för
Eing & Gröndahls porslinsfabrik, och det dröjde ej
länge, förrän dennas produktion visade ett afgjordt
konstnärligt uppsving. Den hade stor framgång på
världsutställningen i Paris 1900. Detta år lämnade
emellertid W. sin plats. Han vistades ett par år i
Amerika, därefter åter i Paris och har sedan varit
bofast i Hellerup, då han ej vistats på studiefärder
i södern (Spanien, Bretagne, Italien). - I sitt
måleri har W. varit en outtröttlig sökare på olika
motivområden; i stort sedt har likväl hans sökande,
splittrande, systematiserande konst varit inriktad mot
dekorativ förenkling. Åt detta håll visa framför allt
hans fjällmotiv från Norge (Jotunhei-men, 1892) och
från Alperna - bland de sistnämnda finnas stiliserade
bilder af ganska storslagen hållning. Uppslag till
monumental konst har han gett exempelvis i Bergb estig
ersk an (1904, konstmuseet, Köpenhamn, i akvarell i
Hirschsprungs museum och Stockholms Nationalmuseum),
Efter stormen, Soluppgång 1905, Berg under söderns
sol och Sol och ungdom (barn på stranden i bländande
solsken, 1910, Göteborgs museum). För öfrigt har han
målat spansk och norditaliensk natur, kustbilder från
Bretagne och från Skagen, studier af badande gossar
(en i konstmuseet, 1909), soleffekter öfver haf
och berg samt fantasikompositioner (Två sväfvande
gossar, en moders syn, 1910, i konstmuseet),
äíven porträtt och grupper (Konstnären och hans
familj 1912), Aftonmåltiden (1918). öfver hufvud
lämpar sig akvarellens teknik, ett lätt skisseradt,
flyktigt, sammanfattande behandlingssätt, bättre än
oljemåleriet för W:s temperament (väggbildsserien
Leken,. Undervisningen, Tacksamheten - moder
och dotter i tre åldrar - Lekande amoriner,
Källan, utkast till fontän i en matsal, teckning i
konstindustrimuseet, 1899). På skulpturens område har
W. utfört grafmonument öfver sina föräldrar på Vestre
kir-kegaard i Köpenhamn (föräldrarnas arkaistiskt
strängt hållna byster och mellan dem en liten genius,
det hela af monumental enkelhet och storhet; modellen
i gips, 1899, finns i Göteborgs museum), vidare
Grafvård öfver en ung flicka, bronsfigur på fotstycke
af granit (1910, konstmuseet), Minnestaßa öfver
Pietro Krohn (konstindustrimuseet) samt V. Hörups
staty i Kosenborg ha ve (grotesk i sin klumpighet,
1908). Inom keramiken märkas gruppen Fader, moder och
barn, statyetten Ung flicka i byxor (stengods, 1898, i
konstindustrimuseet, som eger en betydande samling af
W:s alster på detta område). W. har utfört raderingar
och litografier, arbeten i vax, smideskonst, trä,
möbler, tennkannor m. m. 1910 anordnade han på ett
högst smakfullt sätt den första friluftsteatern i
Dyrehaven vid Köpenhamn.
W. har varit den farande svennen bland Danmarks
konstnärer, har haft svårt att slå rot och att
koncentrera sin kraft, har varit mångfrestaren,
som ständigt söker nya uppgifter, nya problem,
nya svårigheter. Oberäknelig och ojämn är han allt
fortfarande. Men sina bästa uppgifter har han
löst med energiskt grepp och stadig hand, och han har
med åren framför allt som keramiker vunnit säkerhet
och personligt uttryck. Han har trotsat och arbetat
sig fram till erkännande, och han har nått ett ganska
stort inflytande på sina yngre samtida i Danmark.
Arbeten af W. finnas i Köpenhamns konstmuseum,
konstindustrimuseum och Hirschsprungs museum,
i Nationalmuseum i Stockholm (målningar,
teckningar och raderingar) och i Thielska galleriet
(Reflexer, Sol öfver söderns berg samt studier),
i Göteborgs museum och i Kristiania Na-tionalgalleri
(fjällmotiv o. a. i olja och akvarell). - W:s hustru,
Edith W., född Wessel, f. 1875, är skulptris.
G-g N.
Villåttinge härad, i Södermanlands län, ingår i
Oppunda och Villåttinge härads domsaga och i Rekarne
fögderi samt omfattar socknarna Helgesta, Hyltinge,
Dunker, Lilla Malma, Malmköping, År-dala, Forsa,
Lilla Mellösa, Flen. 67,138 har. 14,295 inv. (1919).
Villättinge kontrakt, i Strängnäs stift, omfattar de
fyra pastoraten Dunker och Lilla Malma med Malmköping;
Helgesta och Hyltinge; Lilla Mellösa och Flen; Årdala
och Forsa samt sammanfaller med Villåttinge härad
(se d. o.).
Villösan (V ed lösa n), barrskogsklädd, obebodd
ö i nordligaste delen af Stockholms skärgård
n. om -segelleden genom Stridholmssundet och
omedelbart ö. s. ö. om Arholma, Björkö-Ar-holma
socken, Stockholms län. Ytinnehåll omkr. l kvkm.
G. Brgrn.
Wilm, Nikolai von, rysk tonsättare, f. 1834
i Riga, d. 1911 i Wiesbaden, elev af Leipzigs
konservatorium, blef 1857 kapellmästare i Riga,
1860 lärare i piano och teori vid Nikolai-institutet
i Petersburg samt 1875 pensionerad. Han flyttade
då till Dresden och 1878 till Wiesbaden. W. skref
öfver 200 opus-tal musik af hvarjehanda slag, såsom
kammarmusik, två- och fyrhändiga pianostycken,
visor, körsaker m. m., hvaribland i synnerhet hans
intagande pianostycken blifvit ganska spridda och
omtyckta. Han utgaf äfven ett häfte dikter (1880).
A. L.»
Wilmanns. Wilhelm, tysk germanist, f. 1842 i
Jüterbogk, d. 1911 i Bonn, professor i tyska språket
och litteraturen vid universitetet i Bonn sedan
1877, nedlade resultaten af sina specialforskningar
i arbetena Walther von der Vogel-weide (1869;
2:a uppl. 1883; textuppl. 1886 och 1905),
Die entwickelung der Kudrundichtung un-tersucht
(1873), Beiträge zur erklärung und ge-schichte des
Nibelungenlieds (1877), Leben und dichten Walthers
von der Vogelweide (1882), Beiträge zur geschichte
der älteren deutschen litteratur (4 hftn, 1885-88)
och en stor Deutsche grammatik (2 bd, 1893-96; 2:a
uppl. 1896-99; bd III 1906-09). Han skref äfven
en tysk skolgram-matik (1877; 11 :e uppl. 1903)
m. m. W. medverkade väsentligen till den af preussiska
kultus-ministeriet fastställda tyska rättskrifningen
och skref däröfver en kommentar (1880; ny uppl. 1887).
(R-nB.)
Vilmar [íì’\-], August Friedrich Christian, tysk
teolog och litteraturhistoriker, f. 21 nov. 18CO
i Solz, d. 30 juli 1868 i Marburg, var 1833-50
gymnasiedirektor i Marburg, fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
