Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58?
Wilson
588
hvars enda dotter, Alice, han gifte sig 1881, bidrog
W. genom sina intriger mycket till kabinettet
Gam-bettas fall i jan. 1882. Sedan han genom
misslyckade spekulationer förstört sin förmögenhet,
begagnade han sig af sin ställning som presidentens
mag för att genom löften om ordnar, ämbeten och
leveranser och genom andra olagligheter skaffa
sig pengar. Då detta 1887 kom till allmänhetens
kännedom, blef W. föremål för ytterst häftiga anfall
inom pressen, och då presidenten Grévy lade hinder
i vägen för anställande af rättegång mot magen,
vände sig allmänna opinionen både i pressen och
i deputeradekammaren mot den gamle förblindade
presidenten själf, som efter ett envist, men fruktlöst
motstånd tvangs att afsäga sig presidentsämbetet
i dec. 1887. W. dömdes 1888 till några månaders
fängelse. Trots sina föregåenden var han åter
deputerad, vald af Loches, 1893 -1902. W. hade
emellertid åter blifvit en mycket rik man, sedan
hans hustru efter sin faders död (9 sept. 1891)
ärfde dennes till omkr. 10 mill. frcs uppskattade
förmögenhet. E. \V.*
Wilson [ωi’lsən], Woodrow (döpt till Thomas
Woodrow, kallade sig som student Thomas W. W.,
men bortlade sedan det första af sina dopnamn),
president i Nord-Amerikas förenta stater 1913–21,
historiker och pedagog, f. 28 dec. 1856 i Staunton,
Virginia, härstammar på fädernet från en irländsk
och på mödernet från en skotsk släkt. Farfadern,
James W., var boktryckare och hade 1807 från
Down i Ulster emigrerat till Förenta staterna;
morfadern, Thomas Woodrow, var presbyteriansk präst
och emigrerade från Skottland först till Canada och
därifrån 183? till Förenta staterna; W:s fader, Joseph
Ruggles W. (f. 1822, d. 1903), var presbyteriansk
präst flerstädes i sydstaterna 1858–85 och därpå
1885–93 professor vid Southwestern presbyterian
university i Clarksville, Tennessee. W. flyttade
1858 med sina föräldrar till Augusta i Georgia och
1870 till Columbia i Syd-Carolina, studerade 1873–74
vid Davidson college i Nord-Carolina, 1875–79 vid
universitetet i Princeton, New Jersey, fortsatte sina
juridiska studier vid Virginia university 1879–80 och
blef 1882, efter af överansträngning nödvändiggjord
årslång hvila i föräldrahemmet, då i Wilmington,
Nord-Carolina, 1882 praktiserande advokat i Atlanta,
Georgia. Då emellertid klienterna uteblefvo, beslöt
han sig för den vetenskapliga banan. Han studerade
1883–85 vid Johns Hopkins’ university i Baltimore,
vann där 1886 filos. doktorsgrad, var 1885–88 lärare i
historia och nationalekonomi vid kvinnohögskolan Bryn
Mawr college i Philadelphia samt 1888–90 professor
i samma ämnen vid Wesleyan university i Middletown,
Connecticut, och blef 1890 professor i juridik och
nationalekonomi vid universitetet i Princeton. Hans
professur ändrades till en lärostol
i juridik 1895 och i juridik och politik
1897. W. innehade den till okt. 1910 och var dessutom
från 1902 universitetets president (rektor).
Som ung student publicerade W. (i "International
review" 1879) en lifligt uppmärksammad uppsats,
Cabinet government i the United states, i hvilken
han med skärpa, starkt påverkad af engelsmannen
Bagehots skrifter, kritiserade oansvarigheten i
det amerikanska styrelsesystemet och som bot för
kongressutskottens växande ansvarslösa makt förordade
ett inför kongressen verkligen ansvarigt kabinett vid
presidentens sida. Grundtankarna utfördes närmast
i doktorsafh. Congressional government, a study in
american politics (1885), hvilken ger en ypperlig
framställning af kongressens arbetssätt och politiska
maktställning samt fick stor spridning som handbok
vid universitetsstudier (24 uppl. till 1912). Den
statsvetenskapliga handboken The state, elements of
historical and practical politics (1889) ger bl. a. en
öfversikt af författningslifvet i Förenta staterna och
ett antal europeiska stater; den reviderades grundligt
1898 och har sedan utgetts i en mängd upplagor. Som
historiker framträdde W. med den kortfattade handboken
Division and reunion 1829–1889 (bd 3 i serien "Epochs
of american history", 1893; 25 uppl. till 1912) samt
med en banbrytande monografi George Washington (1896;
ny uppl. 1900); han har äfven skrifvit A history of
the american people (5 bd, 1902; urspr. publicerad som
en serie tidskriftsartiklar i "Harper’s magazine"),
The making of the nation (en öfversikt af Förenta
staternas konstitutionella utveckling, i "Atlantic
monthly", 1897), The reconstruction of the southern
states (i "Atlantic monthly", 1901) och State rights
(öfversikt af Förenta staternas historia 1850–60, i
"Cambridge modern history", bd VII, 1903). Hans sista
större statsvetenskapliga arbete är Constitutional
government in the United states (1908; utredigeradt
efter föreläsningsanteckningar och värdefullt
för kännedomen om hans politiska idéprogram). Som
Princeton-universitetets president genomförde W. en
betydelsefull omläggning af studiemetoderna till
större grundlighet och mera aktgifvande på elevernas
olika personliga begåfning samt bragte genom sitt
"preceptorial system" (friare föreläsningar, samtal
och seminarieöfningar) studenterna i intimare
kontakt med lärarna. Han vände sig äfven mot de
komfortabla klubbar, i hvilka särskildt de äldre
studenterna enligt gammal tradition bodde, och
genomförde åtminstone för de yngre årsklasserna
ett internatsystem efter mönster från Oxfords och
Cambridges "colleges". Det fullständiga genomförandet
af dessa demokratiska reformidéer stötte emellertid
på motstånd från universitetets inflytelserika
donatorer, och inför deras emot hans reformplaner
stridande donationsvillkor blef W. i längden maktlös,
en omständighet, som väsentligt bidrog till hans
beslut att helt egna sig åt politiken. Redan tidigt
hade han blifvit känd i vida kretsar som populär
föreläsare och essayförfattare i pedagogiska och
historisk-politiska ämnen. Han hade därunder i tal
och skrift med förkärlek inskärpt sitt gamla kraf
på fast och ansvarsmedveten politisk ledning från
regeringens sida samt kritiserat presidentens vanmakt
och senatens godtyckliga och planlösa intressepolitik,
men botemedlet sökte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
