Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viminalis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
607
Wimperg-Vin
608
Wimperg, Wimpergc, Wimberg (ty., af oviss betydelse,
möjligen = icindberge, "vindskydd"), bygnk., ett
spetsigt gafvelröste, som i den gotiska stilens rikare
byggnader plägar uppföras öfver de spetsbågiga portal-
och fönsteröppningarna. Wimpergen höjer sig stundom
mellan två små spiror (fialer). Dess stigande linjer
kantas med s. k. "krabbor", och spetsen krönes af en
korsblomma, stundom af ven af en staty. Ytan dekoreras
med en blindornering, som visar det sedvanliga gotiska
mas- eller rosverkets former. Fig. visar en wim-perg
från Kölns domkyrka. Upk.»
Whnpfen (W. a m Berg), stad i tyska fristaten Hessen,
i en enklav mellan Baden Wimperg.
ocíi Württemberg, vid
Neckar, 12 km. n. v. om Heilbronn’. 3,139
inv. (1905). Saltverk jämte badanstalt. Tillverkning
af papper och cigarrer. W. var till 1802 fri riksstad
och kom 1803 till Hessen-Darmstadt. Historiskt märklig
är orten genom Tillys seger 26 april (g. st.) 1622
öfver markgrefven Georg Fredrik af Baden-Durlach. -
Ej långt från W., likaledes vid Neckar, ligger
byn W. i m Tal, med en berömd stiftskyrka.
A. N-d.
Wi;mpffen, en från Schwaben härstammande tysk adlig
släkt, af hvilken flera medlemmar utmärkt sig på
det militära området. Franz L u d-wigHeroldvonW.,
friherre, f. 1732 i Zwei-brücken, d. som fransk
divisionsgeneral 1800. Af ven hans broder Felix var
fransk general (se W. 1). Hans son, Franz Karl Eduard
von W. (f. 1776, d. 1842), württembergsk generalmajor,
upphöjdes af kejsar Frans II i grefligt stånd
1797. 1. Felix de W. (se ofvan), fransk militär,
f. 1745, d. 1814, generalmajor 1783, moderat
ledamot af konstituerande nationalförsamlingen
1789-91, organiserade resningen i Normandie
mot konventet 1793, men blef slagen och flydde
till England. Efter 18 brumaire (1799) återvände
han till Frankrike och blef divisionsgeneral. -
2. Franz ErnstLorentzvonW., grefve, den föregåendes
sonson, militär, f. 1797, d. 1870, utmärkte sig
som österrikisk fältmarskalklöjtnant under 1848
års italienska krig, hade öfverbefälet öfver de
till intervention i Kyrkostaten bestämda trupperna,
bombarderade Bologna och Ancona och öfvertog där-eíter
styrelsen af Legationerna. Han blef sedermera civil-
och militärguvernör i Trieste (1849) och befälhafvare
öfver l:a armékåren (1854) samt tog 1861 afsked som
generalfälttygmästare. - 3. Hans broder grefve Felix
Friedrich Wenzel
von W., f. 1827, d. (genom själfmord) 1882, blef
österrikisk envoyé 1866 i Preussen och Mecklenburg,
1872 uti Italien, ambassadör 1876 i Paris, 1880 i Rom
och 1882 ånyo i Paris. - 4. Emmanuel Felix de W.,
den föregåendes broder, fransk militär, f. 1811,
d. 1884, tjänade sig upp i Algeriet, utmärkte sig
i Krimkriget vid turkos och förde under italienska
fälttåget 1859 en brigad af gardet. Efter utbrottet
af kriget 1870 kallades W. från Algeriet till Mac
Mahons armé med bestämmelse att aflösa general
de Failly i befälet öfver 5:e armékåren, hvilket
också skedde 31 aug. Sedan marskalk Mac Mahon
blifvit sårad i slaget vid Sedan, öfvertog W., på
grund af honom af krigsministern på förhand gifven
fullmakt, högsta befälet, men bidrog genom förvända
åtgärder till nederlaget, hvarefter han nödgades
afsluta dagtingan 2 sept. Tills fredspreliminärerna
afslutits, hölls W. internerad i Stuttgart. 1872
tog han afsked. I broschyrerna Sedan (1871) och
Réponse au general Ducrot (s. å.) tog W. till
orda för sina vid Sedan vidtagna åtgärder.
1,4. C. O. N.
Vimur (V i m e r), nord. myt. Se G e i r r Ö d.
Vin (lat. vīnum), jäst saft af vindrufvor (se
Vinrankan). Vinets beskaffenhet är i hög
grad beroende af drufvornas, främst den från
skal, kärnor m. m. utpressade saftens (mustens)
sammansättning. Drufsaftens sammansättning är mycket
växlande och röner inverkan af ett flertal faktorer,
såsom drufsort, klimat, jordmån och gödsling. De mest
betydelsefulla växlingarna gälla halterna af socker
och växtsyror, om drufvorna äro fattiga på socker och
rika på syror, erhålles ett alkoholsvagt och surt,
d. v. s. ett dåligt, vin. Af 100 viktsdelar mogna
drufvor erhållas vid pressning ung. 75 viktsdelar
saft. Denna saft innehåller 70 till 80 proc. vatten
och i allmänhet 15 till 25 proc. socker, i mogna
drufvor ung. lika delar drufsocker (se d. o.) och
fruktsocker (se Fruktos). Växtsyrorna utgöras
förnämligast af vinsyra och af äppelsyra m. m.;
vinsyran förekommer nästan uteslutande i bunden form,
såsom surt kaliumsalt, kalciumsalt o. s. v. Vidare
innehåller musten ägghvitämnen, garfämne, gummi-
och pektinämnen, fosfat m. m. Skalen innehålla ofta
ett blått färgämne, som är olösligt i vatten, men med
röd färg lösligt i vinsyrehaltig alkohol, garfämne
och små mängder vax. Kärnorna innehålla garfämne och
fett. Stjälkarna äro rika på garfämne. Vindrufsaften
är i regel färglös eller gulaktig, men några få
drufsorter innehålla ett i vatten lösligt, rödt
färgämne. – På vindrufvornas skal förekommer
vid tiden för mognaden en stor mängd jästsvampar,
hvilka förorsaka, att den utpressade saften råkar
i alkoholjäsning (se Jäsning), utan att jäst därför
behöfver tillsättas. Vindrufvornas förarbetning sker
på olika ställen på mycket olika sätt. I många fall
utväljas de bästa och mest mogna eller på vinrankan
delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
