- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
615-616

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handeln tusantals fat "portvin" ("Cette-portvin"),
tillverkadt af dåligt rödt franskt vin, vederbörligen
kypradt med extrakt af ratanhiarot eller något annat
sammandragande ämne, alkohol, socker, œnanth-eter
(se Vindrägg) o. s. v., efter olika recept för
olika kvaliteter. I handeln har förekommit "engelskt
portvin" ("old superior", "extra particular" etc.),
fabriceradt i England. Från Hamburg och Lübeck har
också utsändts "engelskt portvin". Före Världskriget
såldes i Sverige här tillverkadt "portvin" i stor
utsträckning. I Stockholm fabricerades dylik vara
af jäst russinsaft, tarragonavin, potatissprit,
socker m. m., som gick i handeln under namn af "fint
portvin", "oporto" o. d.

De på grund af bristande lagstiftning mot
lifsmedelsförfalskning delvis ohållbara förhållandena
på vinhandelns område (se äfven Ungerska viner) ha
genom ändrade försäljningsbestämmelser, hvilka som
bekant tillkommit i följd af nykterhetssträfvandena,
undergått en förbättring. I de vinproducerande
länderna finnas lagar om tillverkning och behandling
af vin, hvilka innehålla detaljerade bestämmelser om,
hvad som därvid är tillåtet eller otillåtet. Äfven
t. ex. i Danmark finnas vissa bestämmelser i denna
riktning. I Sverige saknas ännu en vinförordning
(frånsedt rusdryckslagstiftningen, se Rusdrycker),
men en blifvande lifsmedelslagstiftning, till hvilken
förslag är under utarbetning, torde komma att omfatta
bestämmelser äfven för varuslaget vin.

Till medicinskt bruk användas Marsalavin (det enda
vin Svenska farmakopén numera upptar) och andra viner
enligt läkares ordination. Om lösningar af läkemedel
i vin se Vina medicata. Till vinliknande eller
vinartade drycker äro att räkna bärvin, fruktvin och
palmvin (se dessa ord).

Man har beräknat, att 1907 omkr. 148 mill. hl. vin
producerades i Europa. Tidigare intog Frankrike som
vinodlande land obestridt första rummet, men genom
härjningar af vinlusen (Phylloxera; se Vinlusen),
hvilket skadedjur först iakttogs 1865, nedgick
vinproduktionen högst betydligt, så att Italien
1891 tagit försteget framför Frankrike. 1898–1907
producerades i Frankrike årligen i medeltal
48,8 mill. hl. vin. I Italien producerades 1907
52,6 mill. hl. Närmast kommer Spanien med 21
mill. hl. (1907). Den vinmängd, som hvart och ett
af de öfriga vinodlande länderna i Europa lämnar,
är långt mindre än de nyssnämnda, såsom framgår af
följande tabellariska sammanställning för 1907:
Portugal 4,5 mill. hl.
Österrike 3,5 » »
Ungern 3,1 » »
Ryssland 2,6 » »
Rumänien 2,6 » »
Tyska riket 2,5 » »
Bulgarien 2,1 » »
Turkiet med Cypern 1,5 » »
Grekland 1,2 » »
Schweiz 0,8 » »
Serbien 0,6 » »


Emedan stora växlingar förekomma i vinproduktionen,
blir äfven ordningsföljden mellan länderna
växlande under olika år. (I art. Ungerska viner skola
de angifna produktionssiffrorna vara 1,26 och 2,16
mill. hl.). – Af utomeuropeiska länder producerade
1907: Algeriet 8,6, Chile 2,1, Nord-Amerikas förenta
stater 1,6 och Argentina 1,3 mill. hl. vin.

De europeiska länder, i hvilka drickes proportionsvis
mest vin, äro Bulgarien, Frankrike, Grekland och
Italien (något öfver eller under 100 l. pr inv. och
år). Sverige hör till de länder, där vinkonsumtionen
är lägst. Under det att i Tyskland förbrukats
omkr. 6 och i Holland omkr. 2 l. pr inv. årligen,
har vinkonsumtionen i Sverige 1881–1910 växlat
mellan 0,5 och 0,7 l. pr inv. och år. – Införsel af
vin, hvilket räknas till öfverflödsvaror, är i de
flesta länder belagd med hög tull. I Sverige voro
tullsatserna på vin 1913 34 och 65 öre pr kg. för
vin på fat, 69 öre och 1 kr. pr lit. för vin på andra
kärl och 2 kr. pr l. för musserande vin; 1918 voro
motsvarande tullsatser 34 öre och 1 kr., 69 öre och
1,35 kr. samt 4 kr. Där två siffror anges, betyder
den lägsta siffran tullsatsen på vin med högst 14
volymprocent alkohol, den andra tullsatsen på vin med
högre alkoholhalt. Om alkoholhalten öfverstiger 25
volymproc., tullbehandlas varan som likör (1913–18
kr. 2,50 pr l.).

Sveriges import af vin utgjorde 1881
omkr. 3,1 mill. liter med ett värde af omkr. 3,2
mill. kr. 1913–15 var importen icke nämnvärdt större,
men värdet af det årligen importerade hade stigit
till omkr. 5 mill. kr. Därefter har importen stegrats
och utgjorde 1917–19 närmare 6 mill l. pr år med ett
värde 1917 af 16,9 och 1918 af icke mindre än 36,6
mill. kr. Denna stora ökning sammanhänger tydligen med
restriktionerna beträffande handeln med alkoholhaltiga
drycker. Anmärkningsvärdt är, att importen af vin
på fat "annat slag" (d. v. s. annat än de vanligen
mest konsumerade vinslagen), som 1913 utgjorde
0,47 mill. kg. med ett värde af 0,24 mill. kr.,
1918 steg till ung. 3 mill. kg. med ett värde af
17,5 mill. kr. I sistnämnda siffra ingår till en
betydande del värdet af oäkta "ungerska viner"
från Österrike (se Ungerska viner). De anförda
importsiffrorna bekräfta, att vinet på grund af
de antydda restriktionerna i viss mån tillgripits
som "rusdryck", under hvilken nedsättande rubrik
vinet inordnats i den svenska lagstiftningen. Denna
konsumtion skiljer sig emellertid väsentligt från
hufvudparten af den vinförbrukning, som tidigare
förekommit i Sverige, och är i hvarje fall af
en helt annan art än kännarens bruk af vinet.
O. T. S. Th. S.

Beträffande vinets förvaring och servering lämnas
här några korta anvisningar, ehuruväl i fråga om
serveringen hvar och en bör tillåtas att ha sin
egen smak. Vin skall förvaras liggande i mörk, icke
fuktig källare, hvilken icke får vara för varm och
icke heller för kall; helst med en året om konstant
temperatur af ung. 12–14°. Lättare viner skadas
af för hög temperatur, portvin i synnerhet skadas
lätt (grumlas) vid en temperatur, som närmar sig
fryspunkten. Röda bordeaux- och bourgogneviner böra
vid servering ha en temperatur af ungefär 18°, starka
viner 13–15°. Hvita bordeaux- och bourgogneviner samt
ren- och moselviner böra ega en temperatur af 10–12°,
de franska möjligen en något högre. Torr champagne
kan också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free