- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
627-628

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinbär ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vincent de Paul

Speculum doctrinale (17 böcker), en framställning
af 1200-talets vetenskaper, fördelade i 6
kategorier, Speculum historiale (31 böcker), en
världshistoria, omfattande tiden från världens
skapelse t. o. m. Ludvig den heliges korståg 1250,
och Speculum morale (denna af delning anses dock
ej ha Y. till författare, utan vara en kompilation
från 1300-talet). Speculum majus trycktes f. g. 1473
i Strass-burg; den mest ansedda uppl. är den af
jesuiterna i 4 bd 1624 utgifna. Se J. E. Bourgeat,
"Études sur Y." (1856), och E. Eoutaric, "Examen des
sources du Speculum historiale de Y." (1863).

Vincent de Paul [väsa’ d9 på’l], fransk katolsk
präst, ryktbar för sin betydelsefulla verksamhet
i välgörenhetens tjänst, f. 24 april 1576 i byn
Ran-quines, i närheten af D ax (Ländes), d. 27
sept. 1660 i Paris, vallade under sina barnaår
faderns hjord på slätterna invid det anspråkslösa
familjehemmet. Yid tretton års ålder sändes han
till Dax i en klosterskola, hvarefter han kom till
Toulouse, där han af-lade examen som ba-chelier en
théologie (1604). Under sin studietid och äfven
sedan han blifvit prästvigd (1600) försörjde han
sig med enskild undervisning. Emellertid hade helt
oväntadt ett arf tillfallit honom i Marseille, dit
han begaf sig. På återresan från denna stad blef
han af sjö-röfvare öfverfallen och plundrad och
slutligen såld som slaf i Tunis (1605). Under sin
fångenskap bar han tåligt alla de lidanden, som de
kristne då hade att uthärda bland den afrikanska
kustbefolkningen. Med sin tredje egare, som var
född i Savojen, rymde han till Frankrike (1607). I
Avignon, där han vistades en kortare tid, gjorde
han bekantskap med påflige vice legaten Montorio,
som han medföljde till Rom. Där lärde han känna de
franska sändebud, som vid den tiden underhandlade
med påfliga stolen om Frankrikes maktställning emot
Österrike och Spanien. Af dem erhöll han uppdraget
att åter bege sig till Frankrike och inför Henrik IY
personligen redogöra för resultaten af de politiska
underhandlingarna. Därefter erbjödos honom åtskilliga
kyrkliga ämbeten; men endast för en kortare tid
mottog han befattningen som allmoseutdelare hos
drottning Margareta och innehafvare af abbot-stiftet
Saint-Léonard-de-Chaume (1610). Han föredrog
den anspråkslösa ställningen som kyrkoherde i en
landsförsamling, först i Clichy, som då låg utanför
Paris (1612), och senare i Chatillon-lez-Dombes, i
närheten af Lyon (1619). Emellertid lät han öfvertala
sig att öfvertaga ledningen af barnens uppfostran i
familjen de Gondi, som var en af de inflytelserikaste
i Frankrike. Han förutsåg, att han tack vare denna
familjs kraftiga understöd kunde med allt större
framgång fullfölja sin redan vidtomfattande verksamhet
i människokärlekens tjänst. Efter hand lyckades han
tillvinna sina barmhärtighetsverk ynnest och bistånd
äfven af Ludvig XIII och Ludvig XIY,

drottningarna Maria och Anna, Richelieu och Mazarin,
stiftsbiskopar och parlamentsledamöter, men framför
allt af ett stort antal varmhjärtade kvinnor ur
olika samhällsklasser, i främsta rummet hertiginnan
d’Aiguillon, prinsessan de Gondi och madame Le Gräs. -
Hans första offentliga uppträdande till förmån för de
sjuke och nödlidande sammanföll med hans anställning
som kyrkoherde i Clichy och i Chatillon. På det senare
stället stiftade han en kvinnlig förening, Confrérie
de charité (1620), med uppgift för dess medlemmar att
i hemmen besöka och hjälpa fattiga och sjuka samt åt
arbetslösa anskaffa lämplig sysselsättning. Senare
upprättade han äfven en motsvarande manlig förening,
hvars medlemmar hade sär-skildt till uppgift
att taga vård om nödställda, orkeslösa män. Bägge
samfunden vunno stor spridning och egde bestånd intill
revolutionen. Sedan 1833 har den manliga föreningen,
under benämning Conférence de Saint-Vincent de
Paul, åter till en större del upptagit de forna
föreningarnas verksamhet. För att ge ytterligare
stadga åt de barm-härtighetsanstalter, som han efter
hand upprättade till fattiga barns uppfostran och
undervisning samt ålderstignas och sjukas omvårdnad,
bildade han på madame Le Gräs’ enträgna uppmaning ett
särskildt ordenssamfund, Compagnie des filés de la
charité (1655), hvars beundransvärda offervillighet
hela världen känner. (Se om dem Barmhärtiga
systrar.) Till de anstalter, som han stiftade i Paris,
höra bl. a. 1’Hospice des incurables (1653), en asyl
för obotligt sjuka, 1’Hòpital des enfants trouvés
(1657), ett hem för öfvergifna barn, m. fl. Dit
böra äfven räknas de många inrättningar, som på
hans förslag inrättades af staten, i främsta rummet
de väldiga försörjningsanstalter, la Sálpëtrière,
Bicëtre m. fl., där fattiga, som saknade hem,
emottogos och tiggare erhöllo skydd (1656). - En
annan sida af hans välsignelserika verksamhet var
den omtanke han egnade brottslingar, särskildt dem,
som voro dömda till galärerna. Prins de Gondi var
högste styresmannen för dessa galärer, och på hans
förord utnämndes Y. till främste själasörjare vid
dessa fängelser. Denna ställning använde han till att
mildra den hårda och grymma behandling, som vederfors
de olycklige. Han utverkade, att dessa under vistelsen
i fängelserna, före sin transport till galärerna,
höllos af skilda från andra fångar, vidare att de
vid sjukdomsfall skulle befrias från sina bojor
och vårdas af läkare. Till detta ändamål uppfördes
i Marseille och Bordeaux rymliga sjukhus. - Det är
helt naturligt, att Y. skulle tänka på de vanlottades
icke blott lekamliga, utan äfven andliga väl. Under
sina upprepade resor i olika delar af landet hade han
sett, huru den religiösa okunnigheten och liknöjdheten
behärskade en god del af befolkningen. För att väcka
densamma till andligt lif fordrades, enligt hans
åsikt, män, som företrädesvis egnade sina krafter
åt denna uppgift. Han grundlade då ett manligt
ordenssamfund, Compagnie des prëtres de la mission
(1624), vanligen kalladt lazarisles (se L as a
ris t er), med syfte att förkunna religionens ord
synnerligast bland den lägre befolkningen i Frankrike
och den hedna befolkningen i aflägsna länder. Den
allsidiga humanitära verksamhet som han utöfvade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free