Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 663-664 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindrufkur ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vindskida (Vinsked i Västmannalagens bihang),
takskoning af bräder på husgaflar till skydd mot
vind och väta. Vindskidor användas ännu allmänt på
träbyggnader på landet. Från uppländska (sten-)kyrkor
äro flera vindskidor kända, som på grund af sin
ornamentik kunna hänföras till medeltiden. Så på
Härkeberga kyrka och Kungs-Husby kyrka. De ornerade
vindskidorna på vapenhuset på Ärentuna kyrka (jfr
H. Cornell, "Studier i Upplands kyrkliga konst",
I, fig. 18) och på Badelunda kyrka torde också
förskrifva sig från medeltiden. Af ven en del
norska stenkyrkor synes ha haft ornerade vindskidor
under medeltiden, och de norska stafkyrkorna torde
i regel ha varit försedda med sådana (jfr H. Feet,
"Norges kirker i middelalderen", s. 30 samt fig. 64).
O. J-c.

Vindskydd, krigsv., kunna i bivacker anordnas
vid oblid väderlek till skydd för hästar på så
sätt, att lutande skärmar (se Skärmskydd)
uppresas mot på vindsidan anbringade stöd nära
hästraden. Vintertid kunna snövallar för samma ändamål
uppkastas och på dem små täta granar nedstickas så,
att de ej kunna nås af hästarna (jfr Lägerarbeten).
L. W.son M.

Vindsköra, skogsh. Se Kärnsköra.

Vindslipade stenar l. Vindnötta stenar, äfven benämnda
sandslipade stenar (se d. o.), geol. De bland dessa,
som ha två eller flera någorlunda jämnnötta sidor,
sammanlöpande i en kant eller spets, och således
ega en i viss mån pyramidartad form, kallas ofta
pyramidklapper, pyramidstenar l.
pyramidalstenar. – Se G. De Geer, "Om vindnötta stenar" (i
Geol. fören:s förhandl., bd 8, 1886), och H. Hedström,
"Om konstgjord framställning af vindnötta stenar"
(ibid., bd 25, 1903).
E. E.

Windsor [ωi’nsə]. 1. Stad i engelska
grefsk. Berkshire, 34 km. v. om London, på högra

Fig. 1. Windsors slott med östra terrassen.

stranden af Thames, medelst en järnbro förenad med det å
andra stranden liggande Eton (se d. o.). Tills. med
Eton 12,681 inv. (1911). Staden själf, eg. kallad
New W., till skillnad från Old W., en liten by 3
km. s. ö. om W:s slott, har trots sin höga ålder
föga af intresse. W. var fordom beryktadt för sina många värdshus (1650 ej mindre än
70), bland hvilka "The Garter" (Strumpebandet) var
sir John Falstaffs favoritställe, som ofta nämnes i
"Muntra fruarna i Windsor". Hufvudsakligen är staden
dock bekant för sitt kungliga lustslott. Detta,
Windsor castle, är på grund af sitt behärskande
läge, sin ståtliga grupp af gamla byggnader och sina
många historiska minnen ett af de präktigaste och
intressantaste kungliga palats i världen. Det har i
många årh. varit de engelske regenternas förnämsta
residens. Redan i tidig medeltid fanns ett fäste vid
W.; hufvuddelen af detta kvarstår ännu och bildar den
stora, runda vall, omkr. 38 m. i diameter, på hvilken
Runda tornet (Round tower) hvilar. Den ursprungliga
trävallen ersattes af en rund stenmur på Vilhelm
Eröfrarens tid, och det första fullständiga runda
tornet byggdes af Henrik III 1272, men ombyggdes
h. o. h. af Edvard III (1327–77), som bestämde,
att det nya tornet skulle vara samlingsplats för
den nyinrättade Strumpebandsorden. Stommen af det
nuv. tornet (se fig. 2) är densamma, men det har
blifvit högre, och det smärta flaggtornet tillades
på Georg IV:s tid (1820–30). Slottet består af
två, af byggnader omgifna gårdar, ö. och v. om
Runda tornet. På nedre, västra gården (Lower ward),
midt emot ingången, ligger S:t Georgskapellet, där
strumpebandsriddare upptas och ordenskapitel hållas,
byggdt i sengotisk stil under Edvard IV (1461–83),
fullbordadt under Henrik VIII (1509–47), restaureradt
under Georg III (1760–1820) och ansedt som det
vackraste gotiska byggnadsverket i England. Där ligga
Henrik IV, Edvard IV, Henrik VIII, hans tredje gemål,
Johanna Seymour, Karl I m. fl. begrafna; där vigdes
15 juni 1905 prins Gustaf Adolf af Sverige och Norge
med prinsessan Margareta af Connaught. På östra sidan
tillstöter Albert chapel, urspr. byggdt af Henrik III
(1216–72) åt Edvard Confessor. Det började ombyggas af
Henrik VII (1485–1501), men skänktes af Henrik VIII
till grafplats åt kardinal Wolsey, som där lät åt sig
bygga en ytterst dyrbar graf af marmor och förgylld
brons. (Den nedsmälta metallen såldes under republiken
för 600 pund, och den svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>