Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vingulmark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se Rodhe, "Kyrka och skola"). Smädelserna i den
liberala pressen, demonstrationer med stenkastning
utanför hans bostad, inslagna fönster o. d. lämnade
honom fullständigt oberörd. 1840 frångick W. sina
frihandelsvänliga åsikter för att bilda en koalition
mot själfva regeringens förslag till upphäfvande af
det prohibitistiska systemet inom tullagstiftningen m. m.
Han var af en allvarlig läggning, som synes buren af
inre öfvertygelse. Han arbetade troget och träget,
pliktmedveten som få. För ökade plikter och rikare
resultat var en vidgad maktställning nog ofta ett
nödvändigt medel, men detta medel blef stundom mål,
ej alltid utan en viss hatfullhet och småaktighet
mot motståndare. Han egde en omfattande klassisk,
teol. och allmän bildning och beundrades som talare
och improvisatör. I sitt enskilda lif enkel och
godhjärtad, liflig och med sinne för skämt, var han
i sitt yttre uppträdande något af en kyrkofurste
och dolde aldrig sitt själfmedvetande. W. utgaf
Öfversigt af christna kyrkans senare händelser (1843,
samlade föredrag på skilda prästmöten, som utvisa
grundligt studieintresse) samt därtill predikningar,
invignings-, prästmötes- och åminnelsetal, han
öfversatte broschyrer m. m. Hans Samlade skrifter
(2 bd, 1858–59) innehålla predikningar m. m. Stilen
är hopträngd och sinnrik med tvära antiteser och
ovanliga ordbildningar. – W. stiftade 1835 tills. med
excellensen Rosenblad Svenska missionssällskapet. Han
blef led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg 1803
(dess ordf. 1811 och sekreterare 1815), hedersled,
af Vitt. hist. o. ant. akad. (1830), led. af Svenska
akad. (1837, efter grefve G. Lagerbjelke) och af
Vet. akad. (1838) samt hedersled, af Vet. societeten
i Uppsala (1839). Sedan 1841 var han medlem af
bibelkommissionen. Han testamenterade sitt bibliotek
till Uppsala universitet, hvilket han af ven ihågkom
med stipendiestiftelser. Se H Reuter-dahls inträdestal
i Svenska akad. (Svenska akad.s handl. ifrån år
1796, 26:e d., 1853) och D. Fehr-man, "C. F. af
W. såsom biskop of ver Göteborgs stift", I-II
(i "Lunds univ.s årsskr. N. F.", afd. 1. 2. bd
3, n:r 5, 1908, och bd 8, n:r 4, 1911-12).
1. (H. J-dt.) 2. (D. Fehrman.)
Wingård, Gunnar, skådespelare, f. 30 sept. 1878
i Stockholm, d. där 7 okt. 1912 för egen hand, var
först anställd hos Hj. Selander 1899–1901, öfvergick
sedan till Svenska teatern i Helsingfors, där han
stannade till 1906 och utförde ett mycket stort
antal roller af skiftande slag: Falk i "Kärlekens
komedi", Elias i Björnsons "öfver förmåga", sonen i
"Daglannet", Romeo i Shak-speres "Komeo och Julia",
Ghestlakov i Gogols "Kevisorn" m. fl. 1906 anställdes
han hos A. Ranft och verkade först vid Vasateatern,
sedan vid Svenska teatern. Af hans många uppgifter
under de sex åren i Stockholm kunna nämnas Johannes
i Sudermanns skådespel, Oginski i "Elga", Frank i
"Mrs Warrens yrke", doktor Faber i Thomas’ "Moral",
doktor Jura i "Konserten", Max i "Wal-lenstein",
hertig Gustaf i "De fem frankfurtarna", Gustaf III
i Didrings "Två konungar", Alexander Borne i samma
författares "örnarna" och Gösta Berling i pjäsen med
samma namn. - W:s utseende och väsen gjorde honom
till en vinnande förste älskare, men han visade sig
äfven behärska satiriska
uppgifter och karaktärsroller, han gaf trovärdigt och
okonventionellt både den hatfyllde anarkisten från
fattighemmet och den lysande, lidelsefulle polske
ädlingen, den själfsvåldige ynglingen och det gamla
originalet. Hans spel egde ungdomlig värme, kraft och humor.
R–n B.
Viniegra y Lasso [vinie’gra i la’sså], Salvador,
spansk målare, f. 1862 i Cádiz, var elev af Villegas,
har varit verksam i Rom och därefter i Madrid, är en
berömd såväl målare som författare. Han har med stor
koloristisk skicklighet utfört scener ur folklifvet
(Fälten välsignas är ett af hans mest berömda alster)
och ej minst ur tjurfäktarnas lif.
G–g N.
Viniler, folk. Se Langobarder.
Winius (Wenius), Andrej Denisovitj, holländsk
köpman, som naturaliserades i Ryssland under
tsar Alexejs regering (1645–76). Han idkade i
början spannmålshandel, men anlade 1632 det första
järnbruket i Ryssland, i guv. Tula, hvarifrån han
levererade kanoner till kronan. Förut hade järnmalmen
importerats från Sverige, men W. började först
bearbeta den inhemska, billigare råvaran. – Hans son
A n dr e j W., f. 1641, d. 1714, blef under Alexej
tjänsteman och tolk i utrikeskansliet (posolski
prikaz) och fick af tsar Peter diplomatiska
uppdrag till England och Frankrike. Han
blef dock sedan förvisad till Lill-Ryssland.
A–d J.
Vinje, härad och pastorat öfverst (västligast)
i Telemark, Norge. 1,215,8? kvkm. 1,615
inv. (1918). Genom häradet, som i v. gränsar till
Hordaland och Rogaland och i s. till Aust-Agder
fylke. går den bekanta Haukelivägen. Vassdals-eggen
i n. är 1,657 m. Boskapsskötsel.
K. G. G.
Vinje, Aasmund Olafsön, norsk skald och tidningsman,
f. 6 april 1818 på gården Pladsen i Vinje socken, öfre
Telemarken, d. 30 juli 1870, tillbragte sin barndom
hufvudsakligen med att valla kreatur och liknande
sysslor. Vid 17 års ålder kom han till Hvideseid
i Telemarken, där han genomgick ett seminarium,
och var sedermera skollärare i sin hembygd under
fem år, hvarefter han kom in på Askers seminarium
vid Kristiania. Där aflade han 1843 àfgångsexa-men
med utmärkelse och fick året därpå anställning vid
borgarskolan i Mandal. Under sin vistelse i denna
stad började han göra sig bemärkt som skriftställare
och politiker, tog burskap som trävaruhandlande
och uppträdde i denna egenskap vid amtets val till
stortinget. 1848 kom V. till Kristiania, hvarest han
af A. B. Stabell, dåv. redaktör af "Morgen-bladet",
fick hjälp att studera vid He-ltbergs "studentfabrik",
hvarifrån han 1850 utgick som student. Tills. med
sin skolkamrat H. Ibsen och P. Botten Hansen utgaf
han 1851 under tre månader ett litterärt veckoblad,
"Andhrimmer", eller, såsom det efter en vinjett mera
allmänt benämndes, "Manden", och var sedermera 7–8 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
