- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
693-694

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinkelafstånd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der universität Heidelberg. Bd I Urkunden, Bd II
Regesten" (1886).

Vinkelmätare. 1. Artill., vid artilleriet den
gemensamma benämningen på alla instrument,
afsedda för uppmätning af vinklar, företrädesvis i
sidled (i horisontalplanet). Vinkelmätning ligger
till grund för all riktning och målbestämning vid
artilleriet, och vinkelmätare äro därför anbragta
å samtliga till detta vapenslag hörande riktmedel
och eldledningsinstrument. Se Riktmedel, sp.
408. - 2. Fys. Se Goniometer. 1.

G. af Wdt.

Vinkelmätning. Se Geodesi och Vinkel.

Vinkelmätningsinstrument, geod. För noggrann
bestämning af vinklar vid geodetiska mätningar
används teodolit (se Astronomiska
instrument
, sp. 292). Vid enklare mätningar
begagnar man sig af ett instrument, kalladt
vinkeltrumma, bestående af en på höjden
tvådelad cylinder af metall, uppmonterad på en
stativkäpp, hvilken placeras på spetsen af den
vinkel, som skall uppmätas. Den undre
cylinderhalfvan är vid öfverkanten graderad, och den öfre,
som är vridbar kring den för båda
cylinderhalfvorna gemensamma axeln, är försedd med
vertikala dioptersikten samt har vid underkanten en
eller två nonier, med hvilkas tillhjälp
vridningsvinklarna kunna afläsas på den undre
cylinderhalfvans skala. För att bekvämt kunna inställa
den öfre cylinderhalfvan vrider man den med hjälp
af en invändigt anordnad kugghjulsväxel.

För utsättning af räta vinklar
finnas flera olika instrument, lätthandterligare än
ofvannämnda. De mest använda äro
korstaflan (se d. o.), vinkelspegeln, som består
af två i 45° vinkel mot hvarandra i ställning
inmonterade speglar och hvars användning grundar
sig på samma princip som sextanten (se d. o.),
samt vinkelprisman, en glasprisma, hvars
bas utgöres af en rätvinklig, likbent triangel;
prismans hypotenusayta är beklädd, så att den verkar
speglande. De parallellt med nämnda yta, då denna
hålles vertikalt, i prisman infallande ljusstrålarna
bilda, sedan de brutits och reflekterats två gånger,
90° vinkel med samma yta, och på detta
förhållande är prismans användningssätt baseradt.

Fmn.

Vinkelpredikant (ty. winkelprediger), predikant,
som uppträder endast utom kyrkan (som predikar i
"vinklar och vrår").

Vinkelprisma, geod. Se
Vinkelmätningsinstrument.

Winkelried [-rid], Arnold (Erni),
schweizisk nationalhjälte, skall enligt traditionen ha varit
en landtman från Stans i nuv. halfkantonen
Unterwalden nid den Wald och i slaget vid Sempach, 9
juli 1386, genom sin offerdöd skaffat schweizarna
seger öfver hertig Leopold af Österrike. Då
schweizarna i nämnda slag icke kunde genomtränga
österrikarnas tätt slutna fyrkant, skall W. ha tagit ett
helt fång af fiendernas framsträckta spjut och vid
fallet tryckt dem ned i marken samt sålunda
öppnat i österrikarnas led en lucka, genom hvilken
hans landsmän bröto in. Det har växt upp en hel
litteratur, hvari den frågan afhandlas, om
ofvannämnda hjältedat verkligen utförts eller är att
hänvisa till sagans område. Att en Erni (Arnold)
von W. lefde i slutet af 1300-talet är säkert, men
berättelsen om hans offerdöd förekommer ej i
samtida skildringar. Först i en 50 år senare
tillkommen krönika uppges, att en man, hvars namn dock
ej nämnes, afgjorde slagets utgång genom att
draga fiendens spjut till sig, och ej förrän i en
1545 tryckt sång om Sempach-slaget nämnes "en
Winkelried" som hjälten. Historiskrifvaren Tschudi
gaf först spridning åt namnet Arnold, som
förekommer i en förteckning (af obestämbar ålder)
öfver i Sempachslaget fallna män från
Unterwalden. Kärnpunkten i diskussionen om sägnens
trovärdighet blir sålunda frågan om den 1545 tryckta
sångens ålder; bevisligen innehåller den
åtminstone vissa partier af hög ålder och stor
pålitlighet. Man har äfven sökt ett svar på frågan genom
att krigshistoriskt undersöka, huruvida en sådan
handling som den W. tillskrifna öfverhufvud var
möjlig att i dåv. förhållanden utföra. Till något
definitivt svar på frågan har forskningen emellertid
ej kommit. 3 april 1865 restes en minnesvård åt
W. i Stans; han prisades som Schweiz’ räddare vid
Sempachsjubileet 1886, och hans namn bär
understödskassan för stupade schweiziska krigares änkor
och barn.

N. H-tz.

Vinkelrät, mat. Se Lodrät.

Vinkelspant, skpsb. Se Spant.

Vinkelspegel. 1. Fys. Se Kalejdoskop,
Spegel
och Reflexionsprisma. - 2.
Geod. Se Vinkelmätningsinstrument.

Vinkeltransportör. Se Vinkel.

Vinkeltrogen, detsamma som konform (se d. o.).

Vinkeltrumma, geol. Se
Vinkelmätningsinstrument.

Vinkel-ändfräsar, mek. Se Fräs, sp. 44.

Winkler, Karl Gottfried Theodor, tysk
författare under pseudonymen Theodor Hell,
f. 1775 i Waldenburg, Sachsen, d. 1856 i Dresden,
anställd vid hofteatern i Dresden som sekreterare
och vice direktör och utgiívare af "Dresdner
abendzeitung", var en ifrigt verksam
pseudoromantisk dramatiker, poet och öfversättare (bl. a. af
Camões) af ringa kraft och ursprunglighet
(Gedichte 1821, 1831; Dramatisches vergissmeinnicht,
26 bd, omfattande 64 stycken, 1823-49). Se
H. A. Krüger, "Pseudoromantik" (1904).

R-n B.

Winkler, Emil, tysk ingenjör, f. 18 april 1835
i Falkenberg vid Torgau, d. 27 aug. 1888 i Berlin,
en tid anställd vid Sachsiska
vattenbyggnadsdirektionen, blef 1863 privatdocent vid Dresdens
polyteknikum, 1865 professor i ingenjörsbyggnadskonst
vid Prags polyteknikum, 1868 professor i
järnvägs- och brobyggnadskonst vid tekniska högskolan i
Wien och 1897 vid byggnadsakademien i Berlin.
W. åtnjöt stort anseende inom ingenjörskretsar och
utarbetade flera viktiga beräkningsmetoder inom
sina specialområden samt utgaf flera bemärkta
läroböcker. Bland hans arbeten märkas: Die lehre
von der elastiztät und festigkeit
(1868), Neue
theorie des erddrucks
(1872), Wahl der zulässigen
inanspruchnahme der eisenkonstruktionen
(1877)
samt föreläsningar i bro- och
järnvägsbyggnadskonst.

Fmn.

Winkler, Clemens Alexander, tysk
kemist, f. 26 dec. 1838 i Freiberg (Sachsen), d.
8 okt. 1904 i Dresden, blef 1873 professor i kemi
vid bergsakademien i sin födelsestad, 1896 rektor
där och emeritus 1902. W. inlade stora
förtjänster om utvecklingen af den oorganiska, tekniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free