- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
705-706

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winlin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhörande bladmögelsvamparnas grupp (se Bladmögel)
samt benämnd Plasmopara viticola. Svampen iakttages
först på bladen, i södra Europa vanligen mot slutet
af juni, såsom ett hvitt, stoftliknande öfverdrag
på undersidan, men visar sig snart äfven på öfriga
delar af växten. De svårt angripna bladen torka och
affalla i förtid. Inom få dagar kan en förut kraftig
vinplanta stå bladlös och inga drufvor komma till
utveckling. Sjukdomen är inhemsk i Nord-Amerika,
där den åtminstone sedan 1800-talets midt varit
känd under namn af the grape vine-mildew, hemsökande
jämväl flera andra Vitis-arter, såsom V. aestivalis,
V. Labrusca, V. vulpina och V. cordifolia. Till
Europa kom den 1877 eller 1878. Med säkerhet iakttogs
den sistnämnda år i Frankrike. Den spred sig mycket
hastigt, så att den redan 1880 var känd längs
Medelhafvets europeiska kuster, från Spanien till
Grekland. I Europa har sjukdomen i allmänhet visat
sig mera elakartad än i ursprungslandet. De skador,
som den i Gamla världens vinodlande länder vållat,
ha ej sällan varit oerhörda. Man har beräknat
dem 1892 för Ungern till 3 mill. hl., 1895 för
Italien till 12 mill. hl. Många medel ha försökts
att bekämpa sjukdomen. Verksammast har befunnits
besprutning med bordeauxvätska (se d. o.) med
tillsats af något socker, för att få vätskan
att stanna kvar på bladen. De sålunda besprutade
plantorna behålla sina blad friska och gröna ända
till hösten, och drufvorna nå mognad. Numera är sådan
besprutning vanlig i alla vinodlande länder. I vissa
kantoner af Schweiz är sådan genom lag påbjuden
20 juni, 20 juli och 20 aug. Jfr Plasmopara.
J. E–n.

Winne, Liévin de, belgisk målare, f. 1821
i Gent, d. 1880 i Bruxelles, var en utmärkt
porträttmålare. Bilder som Leopold I (flera olika, ett
i Bruxelles museum 1866) äro verk af förnäm enkelhet,
öfverlägsen karakteristik och gedigen teknik.
G–g N.

Winnebago [ωinibei′gåu], en gren af indianstammen
dakotas (se d. o. och Indianer, sp. 492 fig. 10), nu
bosatt på reservationer i Nebraska och Wisconsin och
uppgående till ett antal af omkr. 2,000. Efter dem är
uppkallad W.-sjön, 227 m. ö. h., s. v. om Michigans
vik Greenbay, i hvilken den har sitt aflopp genom
den segelbara Fox. Längd 48 km., bredd 15 km.

Vinnebro skans, i Skåne, 5 km. n. v. om Kristianstad,
byggdes i maj 1678, men lämnades efter krigets slut
åt sitt öde.
L. W:son M.

Winneburg, furstendöme. Se Metternich, von.

Winnecke, Friedrich August Theodor, tysk astronom, f. 5
febr. 1835 i Gross-Heere, Hannover, d. 3 dec. 1897 i
Bonn, var först assistent vid observatorierna i Bonn
och Berlin och 1858—66 astronom och slutligen vice
direktor vid Pulkova observatorium nära Petersburg
samt vistades sedermera som privatman i Karlsruhe,
tills han 1872 kallades till direktor för det
provisoriska observatoriet i Strassburg. Där ledde
han uppförandet och organisationen af det storartade
observatoriet, som efter 1870—71 års krig kom till
stånd, i samband med det nya universitetet. Nyss
blifven rektor vid universitetet i Strassburg,
bortrycktes han 1882 genom en sinnessjukdom från
en bana, som för vetenskapen varit utomordentligt såväl
fruktbringande som lofvande. Af W:s astronomiska verksamhet
må antecknas hans deltagande i bestämningen af
solparallaxen genom planeten Mars (1862), hans
mätningar af planeten Mars samt hans studier
öfver variabla stjärnor och bestämningar
af stjärnparallaxer. Han upptäckte flera nya
kometer. En af de periodiska kometerna med kort
omloppstid (5,9 år) bär hans namn. Han var medlem af
styrelsen för Astronomische gesellschaft och utgaf
sedan 1865 dess tidskrift. ”Vierteljahrsschrift”.
K. B. (B–d.)

Winneckeska kometen, astron., kortperiodisk komet,
först upptäckt af Pons 1819 och sedan icke iakttagen
förrän 1858, då den ånyo upptäcktes af Winnecke
(se denne). Den har en omloppstid af omkr. 5,9 år
och har senare observerats vid flera apparitioner,
senast i juni 1921.
B–d.

Vinnerstad, socken i Östergötlands län, Aska
härad. 2,085 har. 1,117 inv. (1919). V. utgör ett
pastorat i Linköpings stift. Aska kontrakt.

Winnerstrand. 1. Karl Olof Magnus W., skådespelare,
f. 26 aug. 1875 i Stockholm, inträdde först i sin
faders affär, där han stannade till 1901, var 1901–02
anställd vid Emil Hillbergs, 1902–04 vid Hjalmar
Selanders. 1904–05 vid Engdahl och Lavéns sällskap,
flyttade 1905 till Dramatiska teatern, var 1906—19
anställd hos Albert Ranft och är sedan hösten 1919
ånyo anställd vid Dramatiska teatern. Under den
tid han tillhörde Ranfts scener var han en af de
förnämsta krafterna vid Vasateatern och utförde
ett mycket stort antal farsroller, som gjorde honom
ytterst populär. Med ett osvikligt godt humör, en
icke ringa uppfinningsförmåga och en spontan humor i
röst och rörelser framställde han särskildt mer eller
mindre enfaldiga unga män ur olika samhällsklasser,
lustigkurrar och odågor, tekniskt genomarbetade
scenfigurer af stor omedelbarhet i uttrycket och
sprittande liflighet. Han behärskar lustspelsfacket
ända från spexets öfverdriftsrika uppsluppenhet och
till karaktärskomedien. I sin senaste anställning
har han äfven löst allvarliga uppgifter med talang
(t. ex. Ernst Scholtz i Wedekinds ”Markis von
Keith”). Af hans många roller må nämnas Haffke i
”Midsommareld”, Karl Henrik i ”Gamla Heidelberg”,
Montford i ”Mister Ernst”, Frida i ”2 × 2 = 5”,
Valentine i ”Man kan aldrig veta”, Julien Barbet i
”Florette & Patapon”, sir Guy de Vere i ”Bland bålde
riddersmän”, Dickie i ”Penelope”, Albert i ”Lilla
kaféet”, titelrollen i ”En idealisk äkta man” och
Johannes Knäblein i ”Det röda bandet”.
– 2. Karolina Alfrida (Frida)
W., född Kumlin, den föregåendes hustru sedan
1906, skådespelerska, f. 23 april 1881 i Löfsta,
Stockholms län. var efter engagemang vid
åtskilliga teatersällskap anställd hos Albert Ranft
1903–19 (Vasateatern) samt är sedan hösten 1919
fäst vid Dramatiska teatern. Fru W. har framträdt
i ett stort antal roller af vidt skiftande karaktär:
Julia i ”Galeotto”, Vera i ”Skandalen i natt”,
Salome i ”Johannes”, Käthie i ”Gamla Heidelberg”,
Ingeborg i ”Engelbrekt och hans dalkarlar”,
Cherubin i ”Figaros bröllop”, Gloria i ”Man
kan aldrig veta”, Micheline i ”Buridans åsna”,
Inez i ”Löjtnanten som förmyndare”, och var
under åren på Vasateatern hjältinnan i snart sagdt
alla farser, där hennes man var hjälten, oftast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:19 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free