Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 711-712 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jämväl en del vackra folkmelodier,
som därigenom bevarats åt eftervärlden.
Upk.*

Fig. 1. Vitis vinifera (vinranka). a blombärande gren, b blomknopp, c blomma med aflossnande kronblad, d fruktklase (vindrufvor), e längsskuret bär.

Vinrankan (Vinstocken), Vitis vinifera L.,
bot., en refvig, klättrande buske, tillhörande
fam. Vitaceæ. Stjälken är trind, men knutigt uppsvälld
vid fästena för bladen, hvilka på rot- och stamskott
äro spiralställda, men på skotten från
bladvinklarna ställda skiftevis och motsatta de greniga
klängena, som egentligen äro omformade grenar, eller
blomställningarna. Bladen äro långskaftade, rundadt
hjärtlika, vackert delade i 5 ojämnt
grofsågade flikar (den mellersta störst och de vid basen minst)
och undertill vanligen håriga. De grenigt klaseformiga
eller vippelika blomställningarna bli till sist
hängande genom de utväxande frukternas, drufvornas,
tyngd. Blommorna äro små och grönaktiga, med 5
kronblad, som ha spetsarna förenade och lätt lossna
från fästet. De lösgöras ock från detta fäste af de
5 ståndarna, när dessa räta upp sig för att utsläppa
frömjölet. De enkla märkena sitta på mycket korta
stift på de 1–4-fröiga fruktämnena. Dessa utväxa
efter befruktningen till bär, som vid mognaden
ha en matt grön, gulaktig, röd eller mörkt röd
och violett daggblå färg samt till formen växla
mellan klotrunda och ovalt aflånga. De stenhårda,
fröhviterika fröna äro i friskt tillstånd grönaktiga,
men torkade bruna, päronformiga med en längsgående
fåra. Vinrankan är en bland de allra äldsta odlade
växterna. Hvilken utomordentlig vikt forntidens
folk fäste vid vinrankan, framgår bl. a. däraf,
att grekerna föreställde sig, att kunskapen om dess
odling spridts af ingen mindre än en gud, Dionysos
(se d. o.), mera känd under romarnas benämning
Bacchus, och till hans ära vid vinets skördetid
firade sina stora religiösa fester. För judarna blef
vinstocken en symbol af deras eget utvalda folk,
och i den kristna symboliken är den en sinnebild
dels af den kristna församlingen, dels af Kristus
själf (Joh. 15: 1, 5), liksom vindrufvan häntyder på
nattvarden. Vinodlingens skyddspatron är den helige
Urban (biskop i Langres på 400-talet). Vinrankans
ursprungliga hemland är Donauländerna och
Medelhafsområdet ända till Central-Asien, där den
ännu i dag växer vild. Under årtusenden har vinrankan
odlats i sydvästra Asien och Indien samt i de östra
Medelhafstrakterna. Från Fenicien spreds odlingen
sedan till västra Medelhafsländerna. Vinrankan var
sålunda planterad i södra Frankrike redan mer än 500
år f. Kr., men till Tyskland kom denna kulturväxt
först mot slutet af 200-talet af vår tidräkning, då
kejsar Probus lät plantera drufvor på Rhens och Donaus
stränder. I senare tid har dess odling öfverförts
till Amerika, där i synnerhet Kalifornien frambringar
utmärkta vinsorter och russin, dels af den från Europa
införda rankan, dels af inhemska arter, bland hvilka
Vitis Labrusca L. från atlantiska Nord-Amerika torde
vara den mest använda. Den amerikanska vinrankan är
(till skillnad från den europeiska) motståndskraftig
mot vinlusen (se d. o.) och används därför efter
vinlusens stora härjningar i Europa för ympning
af den europeiska vinrankan. Äfven i Australien,
Syd-Afrika och Syd-Amerika odlas vin. Vinrankan
trifves bäst i ett varmare tempereradt klimat med
en årlig medeltemperatur af + 15° C. För drufvornas
mognad och rikliga utveckling af sockerhalt fordras en
tillräcklig sommarvärme (sommarens medeltemperatur
ej under 20°). Vinrankan kan uthärda vintern i
Hammerfest utan täckning, enär kölden mildras af
det aldrig frusna hafvet, men vindrufvor kunna
icke där frambringas. Däremot ger Krimska halfön,
med sitt varma sommarklimat, utsökta vindrufvor,
men rankan måste där skyddas genom täckning för den
stränga vinterkölden. Vinrankans region är belägen
mellan ungefär 27:e och 50:e breddgraden. I Europa
går vinrankan sålunda upp till norra Frankrike,
Belgiens Maasdal, Tysklands Mosel- och Rhentrakter
samt upp till Magdeburgs breddgrad. Vidare odlas
vinrankan i Böhmen, Ungern m. fl. länder. Äfven
i södra delen af Afrika, Kaplandet, frambringas
berömdt vin. I sydligare länder (Italien, södra
Frankrike o. s. v.) odlas vinrankan med fördel
på slättland, men ju nordligare vinodlingen
bedrifves, desto viktigare är det, att en mot s.,
s. v. eller s. ö. brant sluttande mark väljes, hvaraf
beteckningen vinberg. Riklig tillgång på sol
är ett villkor för, att drufvorna skola bli söta och
vinet värdefullt. Tämligen lätt, kalkrik, gärna stenig
jord anses lämpligast. Före planteringen terrasseras
jorden, om så behöfs, och den bearbetas särdeles
grundligt genom djupgräfning (ända till 2 m. djup),
hvarefter vanligen utplanteras ettåriga plantor,
som uppdragits af sticklingar eller afläggare, i
senare tid äfven sådana ympade på underlag af mot
vinlusen motståndskraftiga sorter. Afståndet mellan
stockarna växlar efter förhållandena mellan 1/2 och 2
m. I sydligare vinländer få rankorna växa upp tämligen
högt vid lämpliga stöd (se fig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>