- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
763-764

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wire ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

socknar med alla därtill höriga och kronan behållna
gods och gårdar samt behållen kyrkotionde.

Viret [-ra], Pierre, schweizisk reformator, en
af Calvins varmaste anhängare, f. 1511 i Orbe,
Pays de Vaud, d. 1571 i Orthez, slöt sig redan
under sin studietid i Paris till reformationens
grundsatser och uppträdde snart därefter som
evangelisk predikant i sin födelsestad, sedan han
1531 blifvit prästvigd af sin vän Farel, Neuchåtels
reformator. 1534 begaf han sig till Genève, där han
blef Farels förnämste medhjälpare vid reformationens
genomförande. Därefter slog han sig ned i Lausanne,
som i synnerhet efter ett 1536 hållet religionssamtal,
hvari V. uppträdde, fullständigt blef vunnet för
reformationen. V:s verksamhet i Pays de Yaud som
organisatör och etiker har kanske varit af större
betydelse, än man hittills observerat. Där ordnades
bl. a. under fortbildning af tysk-schweiziska
former den organisation med "klasser", hvilken
sedan skulle spela sådan roll i den reformerta
kyrkorättsbildningen. Sedan han under en följd af år
rastlöst verkat för det nya kyrkoskickets befästande
i Lausanne, kom han för sin stränga kalvinism
i konflikt med Berns öfverhet. afsattes. blef
predikant 1559 i Genève. 1561 i Nìmes och 1562
i Lyon samt verkade sedan 1566 vid den af Jeanne
d’Albret nyinrättade akademien i Orthez. - Bland
hans synnerligen talrika reformatoriska skrifter
intas främsta rummet af Instructìon chrestienne en
la doctrine de la loy et de Vévangile (3 bd i folio
1564). en af reíormationslitteraturens märkvärdigaste
företeelser. Biogr. af Godet (1892), Schnetzler och
Barnaud (1905), Barnaud, "P. V., sa vie et son oeuvre"
(1911), H. Builleumier, "Notre P. V." (s. å.); ett
godt urval af hans skrifter är utgifvet i Lausanne
under titeln "P. V. d’après lui-mëme" (1911).
(Hj. H-t.)

Virgella. paleont. Se G r a p t o l i t e r,
sp. 145. Virgiliö [virdji’liå], Polidoro.
Se Vergilio. Virgi.ius. Se Y e r g i l i u
s.

Virgilius Maro, romersk grammatiker
från södra Gallien eller Irland, lefde omkr.
500 e. Kr., var författare till flera
språkvetenskapliga skrifter och bref på ett
i lingvistiskt hänseende märkligt latin.
Hans skrifter äro utgifna af Angelo Mai i
"Classici auctores" V, 1, och af Huemer (1886).
J. C.

Virgin, Johan Bernhard (skref sig till en början
Vergin), brorson till den 1731 naturaliserade
Bernhard V. (se sp. 764), fortifikationsofficer,
f. 1705, d. 23 juni 1783 på Kvalstad i Uppland,
antogs som page vid hofvet 1718, ingick i krigstjänst
1724 och antogs året därefter som volontär vid
Fortifikationen, där han blef kapten 1741, major 1745,
generalkvartermästarlöjtnant 1754 och öfverste 1759,
då han någon tid även förvaltade direktörsämbetet.
Han utnämndes till generalkvartermästare och direktör
af Fortifikationen 1762 och blef 1768 generalmajor,
men tog redan följande år afsked från krigstjänsten,
sannolikt till följd däraf, att Ehrensvärd, med
hvilken V. som ifrig mössa aldrig kunnat draga
jämt, vid 1769 års riksdag återfick ledningen
af de finska fästningsbyggnaderna. - V. var en
utmärkt skicklig fortifikationsofficer, som vann
t. o. m. europeisk ryktbarhet. Redan 1730 reste
han utrikes och besåg då åtskilliga fästningar i
Pommern, Preussen och Sachsen. Hemkommen, ingaf han
1737 till riksens ständer ett projekt till Motala
ströms kanalisering samt utarbetade sedermera förslag
till Helsingfors’ befästande och finska gränsens
sättande i försvarstillstånd, till Landskronas och
Kristianstads förstärkande, till hamnens i Simrishamn
skyddande samt till strandverk vid Karlsvärd och
till Slite hamns försvar i öfrigt. 1739 undersökte
han den föreslagna "durchfarten" mellan Vättern
och Söderköping. I finska kriget deltog han till
juli 1742. Åren 1745-46 bevistade V. kampanjerna
i Brabant och Flandern, hvarunder han deltog uti
belägringarna af Dendermonde, Östende, Nieuport,
Antwerpen, Mons, S.t Gìllain och Namur samt besåg
sedan fästningarna i Nederländerna, Frankrike
och vid nedre Rhen, i Holstein och Danmark. Han
förordnades 1755 att uppgöra förslag till ett kastell
vid Karlshamn. Under sin öfverstetid fungerade V. som
pommerska fortifikationsbrigadens chef, och sedan han
utnämnts till direktör af Fortifikationen, -uppgjorde
han förslag till åtskilliga fästningsbyggnader,
särskildt vid Stralsund, samt var ett par år
sysselsatt med af slutandet af militärkartan
öfver Pommern (12 "regal ark" och omkr. 500
specialritningar öfver städer och byar). Under
V:s direktörstid återkommo såväl finska som skånska
fästningsbyggnaderna under Fortifikationens ledning,
och V. blef led. i båda de därför tillsatta
kommissionerna. Finska fästningsbyggnaden skildes
dock redan 1769 åter från Fortifikationen. - Efter
afskedstagandet sysselsatte V. sig med att författa
såväl ekonomiska som fortifìkatoriska skrifter och
utgaf 1781 sitt berömda arbete La défense des places,
mise en équìlibre avec les attaques savantes et
furieuses d’aujourd’hui, ett verka som var synnerligen
rikt på nya och genialiska idéer och som väckte
ett välförtjänt uppseende ej minst utom Sverige.
L. W:son M.

Virgin. svensk adlig ätt, härstammande från en
pommersk adlig ätt V., hvaraf en medlem, Bernhard
V. (f. 1673 i Estland, 1714-19 major vid Skånska
dragonregementet, d. 1743 i Göteborg), 1731
naturaliserades som svensk adelsman.

1. Kristian Adolf V., sonsons son till den ofvannämnde
Bernhard, sjömilitär, världsomseglare, diplomat,
f. 5 sept. 1797 i Göteborg, d. 8 febr. 1870 i Växjö,
blef 1814 underlöjtnant vid amiralitetet, deltog under
årens lopp i en mängd sjöexpeditioner och utnämndes
1843 till kommendörkapten. S. å. förordnades han till
befälhafvare på fregatten "af Chapman", med hvilken
dåv. hertigen af Östergötland, sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free