- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
779-780

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virginia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

779

Wirsén

780

gåendes broder, statsman, f. 21 okt. 1779 på Sveaborg,
d. 9 dec. 1827 i Stockholm, blef 1791 sergeant vid
Arméns flotta, undergick 1793 examen vid artilleriet
och navigationen, men lämnade s. å. på grund af
sin klena kroppskonstitution den militära banan
och blef tygskrifvare vid Sveaborgs-eskadern, där
han efter sin fader 1797 blef revisor. Genom sin
vackra handstil och sina noggranna anmärkningar
ådrog han sig snart sina förmäns i Kammarrätten
uppmärksamhet och blef redan 1799 revisor där. Han
vann genom ovanlig duglighet statssekreteraren Karl
Lager-brings förtroende och befordringarna följde
raskt. Han blef 1803 kammarförvant i Förvaltningen
af sjöärendena, 1804 vice landssekreterare i
Västerås län, 1805 kommissarie i Kammarrättens
fjärde revisionskontor och 5 okt. s. å., vid endast
26 års ålder, öfver-krigskommissarie och chef för
fältpostkontoret i Pommern, där han tillvann sig
Tolls förtroende. 1807 blef han under presidenten
K. E. Lagerheim statskommissarie, 1808 led. i
Krigskollegiets krigs-förvaltningsdepartement med
särskildt uppdrag att i samråd med Kammarkollegium
utarbeta de viktiga krigsgärdsförfattningarna. W. tog
ingen del i revolutionen 1809, men inkallades
omedelbart därefter, ehuru ansedd som gustavian, i
Eikets allmänna ärendens beredning, enligt uppgift på
förord af landshöídingen S. Löfwenskiöld, som skall
ha yttrat, att "regeringen behöfde W. mer, än han
behöfde regeringen". Led. af Statsberedningen 1810,
inträdde han i maj 1811 som t. f. statssekreterare
för finansärenden efter Hans Järta och blef 1812
statssekreterare för krigsärenden. 1813 medföljde
han Karl Johan i tyska kriget för att "organisera
arméns ekonomi och närmast H. K. H. föra de
administrativa ärendena" och hade sålunda sig
ålagd omsorgen om arméns underhåll. Han deltog
därjämte som svenska regeringens ombud bland öfriga
allierade makters fullmäktige i den s. k. stora
administrativa konseljen och förordnades särskildt att
organisera de provisoriska regeringskommissionerna
i Sachsen, Anhalt, Lübeck och Holstein. I 1814 års
tilldragelser tog W. stor del. En bland dem, som
bestämdast fasthöll, att alla frågor, som rörde
föreningen med Norge, skulle behandlas som rent
svenska angelägenheter, önskade han efter Kristian
Fredriks uppror en så snabb militärisk exekution
som möjligt. En stor del af de betänkanden, som
röra denna fråga, är af hans hand. Under kriget
kallades han af kronprinsen till högkvarteret för
att "organisera landets administration" och användes
efter konventionen i Möss som kommissarie hos norska
statsrådet. Han återvände därifrån på eg>et bevåg
till Stockholm, där han deltog i utarbetandet af
det svenska förslaget till den norska grundlagen,
samt utnämndes därpå till en af de sex kommissarier,
som med stortinget träffade överenskommelse om

Novambergrundlagens lydelse. Han fick en plats bland
kommissarierna, enligt utrikes statsministern von
Engeströms vittnesbörd, "för att gifva styrka åt
saken" och var enligt samma källa "den ende, som
visade någon styrka". "Utan Wirsén och Wetterstedt
hade vi icke haft Norge", lär M. Rosenblad ha
yttrat. Med den gryende riddarhusoppositionen 1815
hade W. åtskilliga strider att utkämpa. Han försvarade
där den friare handelspolitik (nederlagsfrihet
för England o. s. v.), som Hans Järta grundlagt
under krigsåren, medan oppositionen, ledd af grefve
F. B. von Schwerin, ville råda bot för penningnöden
genom strängt prohibitiva förordningar. Oppositionens
seger vid riksdagen, ständiga sammanstötningar
med kronprinsen, mot hvars planer, t. ex. att leda
kursen, han satte ett oböjligt motstånd, samt den
impopu-laritet i hofkretsar, som hans sparsamhet i
militära lönefrågor ådragit honom (han ville bota
penningbristen genom "exempel uppifrån på sparsamt
leínadssätt"), gjorde ohållbar hans ställning i
konseljen, hvars "bästa hufvud" han dock varit. Ett
försök i aug. 1815 att aflägsna honom därur genom
att utnämna honom till chef för Statskontoret
misslyckades emellertid. W. svarade, att man väl
kunde af sätta honom, om han vore oduglig, men
att man ej kunde tvinga honom att mottaga en annan
plats. I mars 1816 uppgaf han dock sitt motstånd och
blef då t. f. president i Statskontoret. 1818 blef
han ord. chef där. Utom för hans ord. befattningar
togs W:s otroliga arbetsförmåga i ovanligt hög grad
i anspråk för en mängd kommittéer. Så t. ex. var
han led. i kommittéerna för beredning af arméns
provianterings-stater (1809), för utarbetande af
förslag till indelta infanteriets beklädnadssätt, för
värfvade regementenas passevolansärendens reglering,
för utarbetande af krigsförvaltningsärenden,
för läkarvårdens ordnande, för kolonialärendena,
för näringsfrihetens ordnande (1817) och i
1822 års finanskommitté, hvars utlåtande i
hufvudsak stödde sig på hans förslag. Han var
dessutom ombud i Riksgäldskontoret (1811-12),
fullmäktig i Generaltull-arrendesocieteten och
ordf. i Magasinsdirektionen. Som president i
Statskontoret ordnade han sitt ämbetsverk på ett
mönstergillt sätt, gaf uppslag åt åtskilliga reformer
i skatteförenklingsväg, lade grunden till Civilstatens
pensionsinrättning o. s. v. 1824 inträdde W. åter,
denna gång som statsråd, i konsoljen, hvars ledande
kraft han genast blef. Om hans inkallande yttrade
Karl Johan, att han därigenom besparat statsråden
"besväret att dagligen gå och rådfråga honom om,
hvad de böra göra eller icke göra", och kallade honom
vid ett annat tillfälle "konseljens ångmaskin", som
"drif-ver dem alla och ger impuls åt dem, då de böra
tala eller tiga". Ett bevis på hans öfverlägsenhet
lämnar det faktum, att samma dag han inträdde 13
mål, där hans åsikter skilde sig från de andras,
samtliga af gjordes efter hans mening. W:s sista
år fördystrades af skeppshandelsfrågan (se Karl,
sp. 996). I statsrådet hade han endast haft att
yttra sig om sakens finansiella sida, som han
fann fördelaktig, men då köpet återgått, fick han
döt kinkiga uppdraget att bringa de vidlyftiga
handlingarna i ordnad och presentabel form. Då
182? års oppositionella statsrevision ej af regeringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free