- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
797-798

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskattningsbara inkomsten beräknades 1920 till
9,292,000 kr., och utdebiteringen pr bevillningskrona
utgjorde s. å. 8,73 kr. Tack vare den väl bevarade
ståtliga ringmuren med dess många torn och de många
ansenliga kyrkoruinerna, har V. det mest ålderdomliga
utseendet bland alla Nordens städer. När man nalkas
staden från sjösidan, erbjuder den, som till följd
af sitt läge på den branta strandsluttningen nästan
i sin helhet kan öfverblickas, en gripande bild af
förgången storhet, dock utan den dystra prägel af
förfall, som annars är vanlig för ruinstäder. De
grå ruinerna ligga nämligen inbäddade i den rikaste
grönska, och mellan parker och trädgårdar framtitta
det nya V:s hemtrefliga hus och stugor. Den öfre
delen af staden ligger uppe på den s. k. Klinten,
från hvilken brant stupande gator eller trappor leda
till den nedre, större stadsdelen, som är ovanligt
rik på goda källor. Gatorna äro mestadels trånga
och krokiga och karakteriseras flerstädes af de
egendomliga hvalfhusen, som äro byggda tvärs
öfver gatorna. Staden har två större torg, Södertorg
vid södra muren och Stora torget i stadens centrum,
samt flera mindre, såsom Donners plats, Rådhustorget,
S:t Hans plan. Hela nordvästra hörnet af staden är
numera obebyggdt, och där utbreder sig den vackra
promenadplatsen Sällskapet D. B. V:s trädgård,
af hvilken Botaniska trädgården utgör en del;
strax utanför den senare ligger V:s sommarrestaurang
Paviljongen. Längs hela promenadplatsen sträcker sig
den ståtliga Studentallén. Den smala landremsan mellan
strandmuren och hafvet utgör en vacker plantering,
Strandpromenaden, som under turistsäsongen ständigt
vimlar af besökande. Andra promenadplatser äro
Badhusparken, s. om hamnområdet, samt utanför
södra muren de s. k. Palissaderna, som fordom
utgjort en yttre befästning till Visborgs slott. Af
stadens nu i bruk varande byggnader intar afgjordt
domkyrkan Sankt Maria (se fig. 5 å pl. II samt
afbildning å pl. XXI till art. Byggnadskonsten)
främsta platsen. Den byggdes urspr. i rent romansk
stil på 1100-talet af de tyske köpmännen i Visby,
undergick i början på 1200-talet en ombyggnad, som
afslutades med en ny invigning 1225, ombyggdes
därefter i slutet af 1200-talet i gotisk stil
och erhöll slutligen vid midten af 1300-talet det
sengotiska södra kapellet. Kyrkan är treskeppig och
har 3 torn, hvilka, sedan de gamla tornspirorna 1744
afbrunnit, försetts med lanterniner i rokokostil,
som visserligen ej passa till kyrkans stil, men i
sitt slag äro vackra. Ett minnesmärke öfver hertig
Erik af Mecklenburg aftäcktes 5 okt. 1913. En
mängd af stadens privatbyggnader (enligt en af
E. Eckhoff gjord beräkning omkr. 90) härrör till
större eller mindre delar från medeltiden, men de
flesta af dessa ha så grundligt ombyggts, att de
förlorat sitt medeltida utseende. Åtskilliga ståtliga
medeltidshus med trappgaflar, metertjocka murar och
hvalf, uppburna af pelare, finnas dock bevarade, bland
dem främst det (af Vitt. hist. o. ant. akad. 1901 för
20,000 kr. inköpta) gamla apotekshuset (se fig. å
pl. VII till art. Bostad) och Lilliehornska huset,
båda sannolikt från 1200-talet och båda belägna vid
Strandgatan. Bland byggnader från senare tid märkas
landshöfdingresidenset, en lång,
låg tvåvåningsbyggnad vid Strandgatan strax ofvanför
hamnen, det af Hårleman på 1700-talet byggda rådhuset,
Allmänna läroverkets hus (byggdt af Scholander
1855–59), folkskolehuset ö. om staden (fullb. 1893
efter plan af Isæus) samt Svenska handelsbankens
ståtliga palats vid hörnet af Strandgatan och Donners
plats (fullb. 1909; se fig. 21 å pl. VI).

Ruinerna äro emellertid stadens förnämsta
märkvärdigheter. Bland dessa intar ringmuren (se
fig. 9 o. 10) främsta platsen, ensam i sitt slag
i hela Nord-Europa. Det äldsta befästningsverket i
V. torde vara det väldiga Kruttornet (uppf. under
1000-talet), en verklig "kärna", som fordom skyddade
inloppet till gamla hamnen, men senare förenats
med muren. Ringmuren började byggas sannolikt
tidigt på 1200-talet och var då ännu låg och blott
sparsamt försedd med torn; i den nuv. muren kan man
öfverallt följa den gamla murens krenelering. På
1280-talet skedde sedan en stor ombyggnad och
förhöjning af muren, då alla hängtornen (se fig. 2
i art. Torn) tillkommo och troligen också en del af
marktornen; några af de senare ha byggts först på
1400-talet. Nästan hela ringmuren kvarstår (blott
ett stycke ofvanför hamnen är nedbrutet) och har en
längd af 3,325 m., en höjd växlande mellan 6 och 10
m.; marktornen, af hvilka flera ha en höjd af 20 m.,
äro till antalet 29, men de flesta hängtornen (eller
sadeltornen) ha under århundradenas lopp rasat ned, så
att nu blott 8 återstå. Ringmurens portar åt landsidan
voro under medeltiden skyddade genom väldiga porttorn,
hvilka voro 6 till antalet – Söderport, Österport
och Norderport samt 3 utfallsportar – medan sjösidans
portar (Fiskarporten, Stora och Lilla Strandporten)
ej skyddades genom torn; flera numera igenmurade
portar funnos i strandmuren. I nyare tid har man
dels upptagit verkliga portar i muren (Kaiserporten,
Brunnsporten), dels gjort s. k. muröppningar,
d. v. s. brutit ned muren ett stycke för att öppna
en trafikled (Skansporten, Skolporten). Inalles
finnas nu portar och muröppningar till ett antal
af 15. (1920 beviljade riksdagen E. Eckhoff 32,000
kr. för utg. af en planerad arkitekturhistorisk
monografi öfver muren.) Längst i sydvästra hörnet
ansluter sig till muren en ringa rest af Visborgs
slott
(se Visborg). De kvarstående kyrkoruinerna
inom ringmuren äro 10, hvartill kommer den utom norra
muren belägna S:t Göran. Längst i n. reser sig den
ståtliga Sankt Nikolaus (fig. 11 o. 12), urspr. byggd
i romansk stil på 1100-talet som församlingskyrka,
men omkr. 1230 upplåten åt dominikanorden, som
företagit flera ombyggnader; den nuv. ruinen visar
en treskeppig kyrka med spetsbågshvalf, försedd med
en sengotisk absid. Af det med kyrkan sammanbyggda
klostret finns nu intet kvar, men en rad hvalfbågar
i norra kyrkmuren visar utsträckningen af den gamla
korsgången. Af Sankt Gertruds kapell (uppf. sannolikt
i slutet af 1400-talet af Ivar Axelsson Tott),
som låg strax s. om S:t Nikolaus, finnas blott några
obetydliga murrester; Helgeandskyrkan (från början af
1200-talet) är en i sitt slag enastående kyrkobyggnad
(se fig. till art. Portal och Underkyrka), åttkantig
och uppförd i 2 våningar, förbundna genom trappor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:49 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free