- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
799-800

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt försedd med ett fyrkantigt kor, hvars
rätliniga östra vägg emellertid på insidan har en
halfrund absid. Sankt Klemens (fig. 13), belägen
strax oívanför Botaniska trädgården, har vunnit ett
alldeles särskildt intresse genom de utgräfningar,
som där företogos 1910–11 af E. Eckhoff (se hans
arbete "S:t Clemens kyrka i Visby", 1912). Inom
den nu stående ruinen fann han nämligen
grundmurarna till icke mindre än tre äldre kyrkor
(den äldsta sannolikt från tiden omkr. 1000),
hvilka efter hvarandra varit i bruk, tills den nu
befintliga kyrkan uppbyggdes på 1200-talet; den
är en treskeppig hallkyrka med ett kraftigt torn,
utmärkt för sina tydliga försvarsanordningar. Af
Sankt Olof (fig. 14) i Botaniska trädgården återstår
endast en del af tornet. Drotten och Sankt
Lars
(fig. 15 o. 16), belägna tätt bredvid
hvarandra vid S:t Hansgatan, pläga på grund af
sitt egendomliga läge kallas "systerkyrkorna".
Drotten, helgad åt Gud själf (Drotten =
Herren), är en omkr. 1200 byggd, treskeppig
hallkyrka med ett fyrkantigt kor i ö., försedt med
en halfrund absid; kyrkan har ett väldigt, mer
än 35 m. högt torn. S:t Lars är en rent romansk
kyrka, byggd på 1100-talet i form af ett grekiskt
kors med ett massivt torn i v. och ett fyrkantigt
kor med halfrund absid i ö.; egendomligt för denna
kyrka är det system af gångar och trappor, som
löper genom dess murar och som möjligen anlagts
ur försvarssynpunkt (liknande gallerier förekomma
äfven i Trondhjems domkyrka). Sankt Katarina
(fig. l7 o. 18) vid södra sidan af Stora torget,
franciskanmunkarnas sköna kyrka, byggdes kort efter
1233 i romansk stil, men ombyggdes på 1300-talet
i spetsbågsstil och erhöll ett ståtligt femsidigt
högkor, som invigdes 1391. Några lämningar af
klosterbyggnaderna finnas ännu på södra sidan af
kyrkan. En synnerligen egendomlig grupp bilda
de med hvarandra fullständigt sammanbyggda
kyrkorna Sankt Hans och Sankt Peter (fig. 19) vid
södra delen af S:t Hansgatan. De båda kyrkorna
ha haft ena långväggen gemensam, men S:t Peter,
som låg s. om S:t Hans, sköt ut med sitt torn
v. om den senare, liksom S:t Hans med sin
korafdelning nådde vida längre åt ö. än S:t Peter.
Den senare, som nu är fullständigt utgräfd, synes
ha blifvit grundlagd på 1100-talet och utvidgad
på 1200-talet samt visar en tvåskeppig kyrka med
rak korafslutning och ett väldigt högaltare i norra
skeppet. Af S:t Hans är korpartiet icke utgräfdt,
men af de kvarstående västra delarna kan man
sluta sig till, att denna kyrka måste ha varit en
af de största i V., med ofantliga spetsbågsfönster
och en portal i södra muren, större än någon
annan på Gottland. Utanför norra stadsmuren
ligger Sankt Göran (fig. 20), fordom tillhörig S:t
Görans hospital, de spetälskas tillflyktsort; kyrkan
består af ett tvåskeppigt långhus, byggdt under
förra hälften af 1200-talet, samt ett något yngre
rektangulärt kor, som märkligt nog ligger snedt i
förhållande till långhuset. Af V:s många kyrkor
hade en stor del blifvit bränd och förvandlad till
ruiner under 1400- och 1500-talens fejder,
särskildt danskarnas stormning 1449 och lybeckarnas
1525, och stadens minskade välstånd omöjliggjorde
deras återuppbyggande, hvarjämte reformationens
införande på 1500-talet sannolikt bidrog
att rikta protestantisk fanatism mot kyrkornas
inredning. Under ett par århundraden ha V:s borgare
utan tvifvel betraktat kyrkoruinerna framför allt
som lämpliga stenbrott, från hvilka huggen sten
kunde hämtas till deras privatbyggnader. Hur litet
själfva statsmakten intresserade sig för ruinerna
framgår däraf, att Karl XI lät Visborgs slotts murar
förvandlas till kalk i kronans kalkugnar och att
ännu så sent som 1783 Serafìmerordensgillet kunde
påbjuda, att ruinerna skulle på offentlig auktion
försäljas med skyldighet för köparen att nedrifva
dem och planera marken. Lyckligtvis funnos ej några
hugade köpare. När man känner dessa förhållanden,
måste man i själfva verket häpna öfver, att ännu så
mycket finns kvar af V:s ruiner. Under 1800-talet har
Vet. hist. o. ant. akad. flera gånger tagit sig an
ruinerna, och 28 maj 1880 befallde K. M:t akademien
att för framtiden draga försorg om deras vård och
underhåll, hvadan de blifvit erkända som svenska
statens egendom. Riksdagen beviljade 1884 20,000
kr. till vidtagande af sådana arbeten, som kunde
hindra förfallet inom de förnämsta kyrkoruinerna, och
för ringmurens bevarande pågingo under åren 1900–06
omfattande konserveringsarbeten för en kostnad af
omkr. 30,000 kr.

Såsom enda staden på Gottland är V. naturligtvis
hufvudorten för öns handel, industri och
sjöfart. 1918 funnos 240 handlande med en
bevillningstaxerad inkomst af 618,399 kr. och
22 fabriker med 369 arbetare och 4,071,341 kr:s
tillverkningsvärde. Viktigast var V. cementfabrik
med 150 arbetare. Hamnen var under medeltiden ganska
god och låg då tätt utefter muren från Kruttornet
till nuv. Inre hamnen samt skyddades af 2 holmar
mot västliga och nordvästliga stormar. Under nyare
tiden uppgrundades emellertid småningom den gamla
hamnen, och holmarna växte samman med fastlandet,
så att man vid 1800-talets början kunde använda
blott den lilla s. k. Inre hamnen, som låg alldeles
öppen mot västliga vindar. Alltifrån 1842 har man
arbetat på att skydda inloppet genom en vågbrytare,
och 1898 fullbordades den stora norra vågbrytaren,
hvarigenom en yttre hamn bildades utanför den
gamla; samtidigt uppmuddrades båda hamnarna, som
förut haft blott 3,5 m. djup. så att Yttre hamnen
blef 5,5 m., Inre hamnen 4,5 m. djup. Då emellertid
inseglingen i hamnen vid stormigt väder fortfarande
erbjöd stora svårigheter, uppgjordes 1909 ett förslag
till hamnens förbättring genom byggande af en ny,
sydlig vågbrytare och en stark förlängning af den
norra, hvilket förslag efter flera ändringar slutligen
16 maj 1918 godkändes af K. M:t. Södra vågbrytaren
fullbordades 1920, och den norra skall vara färdig
1922. 1918 ankommo och afgingo 1,197 fartyg om
tills. 250,771 ton och inflöto i hamnafgifter 101,521
kr. Stadens egen handelsflotta utgjordes af 7 fartyg,
mätande tills. 2,121 ton. På sjömanshuset voro
1920 inskrifna 867 man sjöfolk. V:s förbindelser
med fastlandet upprätthållas nästan h. o. h. af
Gottlands ångfartygs-a.-b. (st. 1865). Bolaget har 6
passagerarångare, hvilka under största delen af året
underhålla daglig förbindelse med Stockholm eller
Nynäshamn, från hvilken ort bantåg i sammanhang med
ångbåtsturerna afgå till hufvudstaden. Därjämte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:49 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free