Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visconti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
Visconti-Venosta-Vise
818
de ej fullbordas under hans lifstid. Bland hans
of riga verk är Napoleon I:s storstilade graf
krypta i Invaliddomen (fullb. 1853) med figurer
och reliefer af Pradier och Simart (se afbildning
i art. Napoleon, sp. 444). - 3. Pietro Ercole V.,
italiensk arkeolog, f. 1802, d. 1880, blef redan i
sin ungdom medlem af påfliga arkeologiska akademien,
sedan dess ständige sekreterare och direktör för de
vatikanska samlingarna samt professor vid påfliga
universitetet. Vid katastrofen 1870 (se Italien,
sp. 1057) nedlade V. sina befattningar. Furst
Torlonia (se d. o.) använde honom vid gräfningarna
i Cære och vid upprättandet af kataloger öfver
sitt museum. V. hann ej fullända sitt stort anlagda
lexikaliska verk öfver Kyrkostatens historia (5 bd,
1847). Han utgaf 1840 Vittoria Colonnas dikter
med biografi. 2. (G-g
N.) 3. J. C.
Viseo^ti-Veno^ta, E m i l i o, markis, italiensk
statsman, f. 1829 i Milano, d. 28 nov. 1914, verkade
som journalist i Milano, där han anslöt sig till
Mazzinis idéer. Missnöjd med Mazzini och särskildt med
det misslyckade revolutionsförsöket i Milano 1853, som
V. sökt af-styra, flydde han till Piemont. Till Cavour
slöt han sig redan 1853. Som kunglig kommissarie
hos Garibaldi deltog V. i fälttåget 1859. Han sändes
s. å. att biträda Farini vid organisationen af Parma
och Modena genom införande af sardiniska lagar. Till
Paris och London afgick Y. 1860 jämte markis Pepoli
i diplomatisk beskickning. I parlamentet invaldes
han s. å. V. biträdde s. å. Farini vid styrelsen af
Neapel, ledde utan ämbetstitel utrikesärendena. Från
gene-ralsekreterarposten i utrikesdepartementet under
Farinis ministär inträdde V. som utrikesminister i
Minghettis ministär, maj 1863-sept. 1864. Y. slöt
1864 det fördrag med Frankrike rörande romerska
frågan, hvarigenom Napoleon III förband sig
att återkalla de franska trupperna i Kom, under
det att Italien förpliktade sig att ej angripa
det påfliga området. Efter ministärens fall på
denna fråga sändes Y. i mars 1866 som sändebud
till Konstantinopel, men återkallades för att i
Kica-solis ministär öfvertaga utrikesportföljen
juni 1866 •-april 1867. I ministärerna Lanza-Sella
dec. 1869-juni 1873 och Minghetti 1873-mars 1876
beklädde Y. samma post. Den italienska politiken
beträffande påfvedömet och Rom försvarade Y. i
cirkulärnoter aug.-okt. 1870. Garantilagen, som
reglerade den italienska statens ställning till
påf-ven, författades af Y. Han följde Yiktor Emanuel
på dennes resa till Wien och Berlin 1873, hvarigenom
förbindelserna mellan Italien, Österrike och Tyskland
knötos. Y:s franska sympatier af kyldes genom det
konservativa, starkt klerikala partiets maktställning
i Frankrike. Till senator utsågs Y. 1886. Y. deltog
1893 i den internationella skiljedomen rörande Berings
haf. Efter det italienska
nederlaget i Abessinien 1896 inträdde Y. som
utrikesminister i Rudinis ministär, juli 1896-maj
1898. I Pelloux’ ministär maj 1899-juni 1900 och
Saraccos juni 1900-febr. 1901 innehade Y. samma
post. Han Terkade för ett handelspolitiskt närmande
till Frankrike. Han lyckades under förhandlingarna
1898 rörande Kreta och under det grekisk-turkiska
kriget vinna verklig delaktighet för Italien i
stormakternas beslut. Han verkade för T essaliens
bevarande åt Grekland. Den italiensk-franska
öfverenskommelsen 1902, hvarigenom Italien
tillförsäkrade Frankrike fria händer i Marokko,
men i utbyte tillerkändes rätt att besätta
Tri-polis, inleddes af Y. Med Österrike öfverenskom
Y. om bevarande af status quo i Albanien. Yid
Algeciraskonferensen 1906 var Y. Italiens ombud och
ställde sig härvid på Frankrikes sida. E. N-nn.
Viscos. Se Konstsilke och Xantogen-sy r or.
Viscount [váYkäìmt], eng. (af fr. vicomte, se
d. o.), engelsk adelstitel, den fjärde på rangskalan
samt stående mellan earl (grefve) och baron. Den
första gång titeln viscount utdelades var 1440. En
viscount och hans hustru (viscountess) bära epitetet
"right honourable" och tituleras "my lord", "my
lady". Alla deras söner och döttrar äro "honourable"
(välborna). Jfr Earl och Lady.
Visoum L., Mistelsläktet, òoí., växtsläkte af
halfparasitiska buskar (se Parasit 3), växande
på andra växters stammar och grenar och hörande
till fam. Loranthaceæ. Blommorna äro enkönade,
monoika eller dioika och sitta ensamma eller i
grupper i högbladveck. Ståndarna äro sammanvuxna med
kronbladen, deras knappar äro mångrummiga. Frukten
är ett bär med tjockt viscinskikt. Grenarna äro
motsatta och bära mer eller mindre tjocka örtblad
eller endast till fjäll reducerade blad. I Europa
är släktet representeradt af endast l art, V. album
(se Mistel med fig.), de öfriga, omkr. 60, arterna
tillhöra de varma länderna. Några arter äro helt små,
t. ex. V. minimum, hvars ogrenade stam är endast några
mm. lång. Af flera Viscum-arters frukter beredes
fågellim. I Frankrike används ett vattenextrakt på
mistel, som lär innehålla saponinlika beståndsdelar,
som blodtrycksänkande medel vid arterio-skleros.
G. L-m.
Visdal, Jo, norsk skulptör, f. 2 nov. 1861 i
Yaage, Gudbrandsdalen, kom till Kristiania 1880,
var där i lära hos en möbelsnickare och tecknade
i K. tegneskoles aftonkurs, utställde 1883 en
byst och reste 1888 med stipendium till Paris,
där han studerade teckning för Bonnat. Koll och
Puvis de Chavannes. Y. egnade sig hufvudsakligen
åt porträttskulptur. Bland hans särdeles liffulla
porträttbyster märkas språkmannen Knud Knudsen
(1888, marmor), skådespelerskan Sofie Parelius
(1904, båda i Kristiania nationalteaters
foajé), amtman A all (1889, vid Löveidskanal),
doktor Armauer-Hansen (1900, i museiparken i
Bergen), H. I&sen (1903, i Skien), dessutom
statsministrarna O. A. Qvam och Kr. Michelsen,
Björnstjerne Björnson rn. fl. Y. utförde
1904 en altarprydnad, Korsfästelsen, i
högrelief i Fagerborgskyrkan, Kristiania.
G-S N,
Visdomständer. Se Tänderna, sp. 743.
Vise, zool. Se B i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
