- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
873-874

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vite ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

873

Vitrifikation-Vits

874

Vitrifikation (af lat. m’trum, glas, och fafcere,
göra), förglasning.

Vitr?na, zool., ett släkte, tillhörande
lungsnäc-korna, med tunt, halfgenomskinligt skal;
hithörande arter lefva på fuktiga ställen. Se
Grönland, sp. 499.

Vitrine [-tr?n], fr. (af lat. vi’trum, glas),
glas-täckt låda eller skåp, monter, för utställning
af konstföremål, mynt, medaljer o. s. v.

Vitringa [fi^ri^ch?], Campegius, holländsk teolog,
f. 1659 i Leeuwarden, d. 1722 i Franeker, var lärjunge
af J. Coccejus och blef professor vid universitetet
i Franeker i orientaliska språk 1681 och i teologi
1683. Hans förnämsta, ännu i vår tid studerade arbeten
äro Commentarius in librum prophetiarum Jesairæ
(2 bd föl.. 1714-20) och De synagoga vetere (1696;
2:a uppl. 1726). H. A.

Vitri?l (af lat. vi’lrum, glas) benämnes i allmänhet
tunga metallers sulfat för sitt glaslik-nande
utseendes skull. Man skiljer mellan grön vitriol
1. ferrosulfat (järnvitriol), hvit vitriol
1. zinksulfat och 6la vitriol 1. kopparsulfat. Se
vidare Järnvitriol. Kopparvitriol och Zink.
P. T. C.

Vitri?lplja. fcem. Se Svafvelsyra, sp. 805.

Vitr?vius (M a r c u s V. P o 11 i o), romersk
byggmästare och ingenjör, lefde under Julius Cæsar och
Augustus. hvilka han tjänade som byggnadsingenjör och
arkitekt. Genom förmedling af kejsarens syster Octavia
synes han ha erhållit medel (en pension) till att föra
ett bekym-merfritt lif och egna sig åt författarskap
i arkitekturen. Han skref och utgaf - förmodligen
omkr. 14 f. Kr. - tio, kejsaren tillegnade böcker
De architectura, af sedda att innehålla fullständig
handledning för arkitekter och ingenjörer. För dessa
ställer han målet synnerligen högt och fordrar
af teknikern allsidiga kunskaper. Själf synes
han. oaktadt flitigt studium af grekiska verk och
sin egen erfarenhet, dock ej representera höjden
af teknisk utbildning, åtminstone sådan han fattar
den. Det kan likväl beträffande hans arbete erinras,
att de brister detsamma har i ej oväsentlig mån torde
bero på den mindre lyckliga framställningen, hvilken
är ganska ojämn och på vissa ställen dunkel samt
rör sig med svår-fattliga tekniska termer. Yerket
(l:a uppl. af detsamma utkom i Eom 1486; kritisk
uppl. af Kose och Müller-Strübing 1867) har emellertid
stor betydelse, såsom i sitt slag det enda. som
vi från forntiden ega. och emedan det inverkat
på den senare byggnadskonsten (jfr M o d y l och
Pe l a r o r d n in g, sp. 966). Det omfattar två
hufvuddelar: böckerna l-7 om byggnadskonsten, dess
grunder och omfattning, material, tempelarkitektur,
pelarordningarna. offentliga byggnader och platser,
enskilda byggnader i staden och på landet samt det
dekorativa; vidare böckerna 8- 10 om vattenledningar
och sol-ur samt mekanik med maskinlära. De teckningar,
som åtföljde skriften, ha tyvärr gått förlorade. Kedan
tidigt synes ett utdrag af V:s verk, De diversis
fabricis architectonicœ, ha utkommit. Han begagnades
af Plinius d. ä. och Palladius, hvilket jämte
handskrifternas ålder (800- och 1000-talen) vittnar
mot det paradoxa påstående, som på 1850-talet framkom,
nämligen att Y;s skrift skulle vara för-

fattad i en senare tid af sedermera påfven Sylvester
II (d. 1003). R. Tdh.*

Vitry [-tr?], Philippe de (Philippus de Yitriaco),
fransk tonsättare, f. omkr. 1290 i Vitry (-le-brülé),
d. 1361 som biskop i Meaux, var jämte Guillaume
de Machault (se denne) främste uppodlare i
Frankrike af den mer frigjorda kontrapunktiken och
fastställde i betydlig mån praxis för nottecknen i
mensuralmusiken. Af hans kompositioner finns intet
i behåll.

Vitry [-tr?], Nicolas de L’Hópital, markis, sedermera
hertig de V., fransk marskalk, f. 1581. d. 1644,
efterträdde 1611 sin fader som kapten för konungens
lifvakt. slöt sig nära till Ludvig XIILs gunstling
Luynes och åtog sig uppdraget att arrestera den för
konungen förhatlige marskalk d’Ancre. V. dödade denne
i Louvre med tre pistolskott (1617) och fick för denna
ill-bragd marskalksstafven. Han deltog sedermera
i kriget emot hugenotterna och utnämndes 1631 till
guvernör of ver Provence. För sin godtycklighet hölls
han af Eichelieu sedan 1637 inspärrad i Bastiljen,
frigafs efter kardinalens död (1642) och blef 1644
hertig och pär.

Vitry-en-Perthois [vitrì äpertwa’]. Se
Vitry-le-Franpois.

Vitry-le-brulé [vitr? le bryl?]. Se Vitry-1 e-F r a
ne o is.

Vitry-le-Francois [vitr? lo frä’s<üa], stad i
franska dep. Marne, vid floden Marne, som där
upptar Ornain och Rhenkanalen, 32 km. s. ö. om
Chålons-sur-Marne. 8,511 inv. (1911). Staden
förstördes 1544 af kejsar Karl V, men återuppbyggdes
af Frans I, efter hvilken den fick sitt tillnamn. Dess
fästningsverk slopades 1896. Staden bombarderades
under Världskriget 14 okt. 1916 af tyska flygare. -
5 km. n. ö. om V., vid Saulx, ligger V.-le-brülé
[le bryl?] 1. V.-en-Perthois [-?pertwa7], en fordom
betydande stad. som brändes af Ludvig VII 1143 och
nu är blott en liten by på omkr. 800 inv. A. N-d.

Vitry-sur-Seine [vitr? syr san], stad i franska
dep. Seine, sydlig förstad till Paris, belägen nära
floden Seines vänstra strand. 14,969 inv. (1911). I
närheten brytning af byggnadssten. Berömd plantskola.
A. N-d.

VitrÖS (fr. vitreux, af lat. viftrum, glas),
glasartad.

Vits (ty. witz, eg. vett, kvickhet), ordlek; kvickhet
(ordet nyttjas i svenskan i allmänhet blott om
sådan kvickhet, som uppstår genom bruk af fonems
flertydighet eller förändringar af själfva ljuden
i ett fonem). Om vitsens karaktär, olika arter
o. s. v. har flertalet af de författare skrifvit,
som behandlat det komiska (t. ex. T. Lipps i "Komik
und humor", 1898, K. Fischer, "Über den witz", 1889,
Jean Paul och Fr. Vischer). En alldeles ny behandling
har vitsen erhållit i patologen S. Freuds arbete
"Der witz und seine beziehung zum unbewussten" (1905;
2:a uppl. 1912), hvars framställning här refereras.

Vitsens teknik uppvisar ett flertal olika
tillvägagångssätt. En typ representeras af sådana
bildningar som Heines: Rothschild behandlade mig
"ganz famillionär", d. v. s. helt familjärt, så
långt nu en miljonär sträcker sig i den vägen, där
det nybildade ordet, i sig själf obegripligt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:49 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free