Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomlästes. Lefnadsbeskrifningar öfver aflidna led. skulle
uppläsas i akad. och införas i Handlingarna. Akad:s
tjänstemän utgjordes af en direktör (ordf.), ämnad
att ombytas hvarje helt, hälft eller fjärdedels år,
och en ständig sekreterare, hvilka bägge utnämndes
af drottningen eller ock genom omröstning, när hon
ville åt akad. lämna denna valfrihet. Till hjälp
vid handlingarnas omvårdnad och protokollets
förande egde sekreteraren utse en eller flera
"elever". Akad. erhöll 30 juli 1755 censurfrihet för
de arbeten den utgaf. – Vitt. akad. var en privat
stiftelse, för sitt bestånd h. o. h. beroende
af stiftarinnan, hvilken upplät våning för
sammankomsterna (merendels på Fredrikshof),
bestred alla utgifter och äfven anslog medel till
premier. Sedan akad:s verksamhet fortgått i närmare
tre år, nedlades den för en längre tid till följd af
Lovisa Ulrikas djupa förtrytelse öfver de kränkningar,
som tillfogades konungamakten vid 1756 års riksdag,
samt öfver ständernas förföljelse mot Dalin, och
akad. öppnades ånyo först i jan. 1773, då under Gustaf
III bättre tider inträdt för kungligheten. 1773 höll
akad. täta sammankomster, men därefter endast 2–3
gånger om året, och med änkedrottningens 1782 timade
död upphörde dess verksamhet. – Till ledamöter
kallade drottningen vid akad:s stiftande de tre
riksråden frih. A. von Höpken, grefve Kl. Ekeblad
och frih. K. F. Scheffer, statssekreteraren
frih. K. Rudenschöld och kanslirådet O. von
Dalin. Under de närmaste 2 åren utvidgades kretsen med
riksrådet grefve G. Bonde, numismatikern kanslirådet
K. R. Berch, språkforskaren professor J. Ihre och
historikern professor Sv. Bring (Lagerbring). 1773
utsåg drottningen till nya ledamöter
justitiekanslern J. V. Liljestråle, sedermera
presidenten frih. A. G. Leijonhufvud, kanslirådet
G. F. Gyllenborg (skalden), historikern kammarrådet
A. af Botin, förste expeditionssekreteraren
J. Elers, språkforskaren lagman E. af Sotberg,
rikshistoriografen A. Schönberg m. fl. Den först
utnämnde direktören, Höpken, bibehölls hela tiden i
denna befattning (1773 fungerade emellertid Scheffer
som direktör). Sekreterare voro Dalin (1753–56) och
Sotberg (1773–81), hvilka bägge inlade stor förtjänst
om akad., samt till sist N. v. Rosenstein. Bland
akad:s tre utländska ledamöter lysa namnen D’Alembert
och Voltaire. – Den i stadgarna antydda kritiska
litteraturjournalen kom icke till stånd. Föreskriften
att årligen tolka akad:s förbindelse till stiftarinnan
upphäfdes 1773 af Lovisa Ulrika, hvilken f. ö. vid
mer än ett tillfälle inom akad. undanbad sig
smickrande loford. Stadgan om lefnadsteckningar
öfver ledamöter iakttogs noggrant; i allmänhet
lade man an på att hålla biografierna korta och
okonstlade. I de af Sotberg förda protokollen finnas
förvarade vittnesbörd om den verkligen omsorgsfulla
granskning, som inom akad. kom inlämnade skrifter till
del. Ehuru man naturligt nog stod under inflytande
af tidehvarfvets pseudoklassiska smakriktning,
varnades ofta för ett ensidigt hyllande af de
franska vitterhetsmönstren och anbefalldes framför
allt studium af den gamla klassiska litteraturen,
särskildt den latinska. Den nationella uppfattningen
yttrade sig mest i
erkännandet af modersmålets rätt i vitterheten
och uppställandet af svenska ämnen,
medan andan och behandlingssättet voro de
allmäneuropeiska. Akad. gjorde aktningsvärda
bemödanden att åstadkomma en lag för svenska språkets
rättskrifning. De årligen utsatta täflingsämnena
utgjordes af ett historiskt, ett i vältalighet,
ett poetiskt och (1774–77) ett i emblematik
(inskrifts- och sinnebildskonst). Stora priset
bestod af en guldmedalj om 20 dukater, det mindre
priset l. accessit först af en guldjetong, från
1773 af en silfvermedalj. Under sin tillvaro
utdelade akad. sammanlagdt 19 stora och 12 mindre
prisbelöningar. Af akad:s Handlingar utkommo 5 dlr:
1:a d. 1755, 2:a 1776, 3:e 1780, 4:e 1783 och 5:e
(bekostad af Gustaf III) 1788. I 1:a delen märkas
Dalins inledande öfversikt öfver svenska vitterhetens
utveckling och hans "Korta påminnelser vid svenska
skaldekonsten", samt J. Rödings prisbelönta, sakrika
undersökning om krigskonstens tillstånd under Gustaf
Vasa; i 2:a d. Sotbergs "Anmärkningar öfver svenska
språket" och Botins "Märkvärdigheter om konung
Gustaf I"; i 3:e d. Kellgrens poem "En stadig
man", Gyllenborgs "Fabler" och Höpkens äreminne
öfver Ekeblad; i 4:e J. Tengströms lärda afh. om
svenska sjömakten i äldre tider samt Gyllenborgs
"Fabler", 2:a flocken, o. s. v. Med sina arbeten
bildade Vitt. akad. visserligen ej epok i svenska
litteraturen, men verkade framgångsrikt för språkets
renare svenskhet och hyfsning samt formens korrekthet
och behag. Genom beskyddet från samhällets höjder,
hvilket man då ansåg oundgängligt för vitterhetens
trefnad, och genom litterärt begåfvade statsmäns
och hofmäns deltagande i arbetena höjdes det vittra
yrkets anseende hos allmänheten såväl som i de högre
kretsarna, och den vittra smaken vann förfining. –
Lovisa Ulrikas Vitt. akad. återuppväcktes, under
förändrad skepnad och med skarpare begränsade
syftemål, i den af Gustaf III 1786 stiftade
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
(se d. o.). Hvad omvårdnaden om diktkonsten och
vältaligheten angår, öfvertogs Vitt. akad:s
värf snarare af den likaledes 1786 stiftade
Svenska akad. Jfr B. E. Hildebrand, "Berättelse om
kongl. svenska Vitterhets akademiens stiftelse, öden
och verksamhet" (1853, i Vitt. hist. o. ant. akad:s
"Handlingar", 21:a delen, 1855), och G. Göthe,
"Historisk öfversigt af de vittra samfunden i Sverige"
etc. (1875).
Witterhetsarbeten, utgifne af et samhälle i
Stockholm. Se Tankebyggare.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i
Stockholm inrättades af Gustaf III 20 mars 1786,
och stiftandet innebar till formen, om än icke
så mycket till väsendet, ett återupplifvande
af den af drottning Lovisa Ulrika 1753 stiftade
Vitterhetsakademien (se d. o.), hvilken genom hennes
död (1782) försatts i overksamhet, men ej hade blifvit
faktiskt upplöst. Den äldre akademiens stiftelsedatum
(20 mars) valdes äfven för den nyas konstituerande,
och den förras kvarlefvande led. öfvergingo i
Vitt. hist. o. ant. akad., hvilken genom donationer
af konungen fick sin tillvaro jämförelsevis betryggad
och var afsedd att fullfölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
