- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
903-904

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittm. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Magnus och Håkans räkning krigsförnödenheter i
Lübeck. Den följande omkastningen i den kungliga
politiken föranledde honom emellertid att i likhet
med flertalet missnöjda svenska stormän hylla Albrekt
af Mecklenburg, och han deltog som höfvitsman under
grefve Henrik af Holstein i den mecklenburgska
expeditionen till Sverige 1363. Han namnes sista gången 1367.

2. Vicke l. Ficke von V. d. ä.,
riddare, d. 1389, var Henriks af Holstein
höfvitsman på det af Magnus Eriksson till Henrik
pantsatta Kalmar och bibehöll denna ställning,
äfven sedan länet 1366 öfvergått i hertig
Albrekts af Mecklenburg besittning och 1376 i
Bo Jonssons. Han blef dessutom pantinnehafvare
af Borgholm och höfvitsman på Sundsholms slott
och Sölvesborg. Ständigt en trogen anhängare
af Albrekt, bidrog han till den tyska segern på
Gataskogen 1365 och uppträder under den inre krisen
1374-75 i konungens omgifning, 1378 i riksrådet.
Under schismen mellan Albrekt och Bo Jonssons
testamentsexekutörer ställde han sig på konungens
sida och följde denne till slaget vid Åsle, där
han stupade. Traditionen låter honom ha afrådt
Albrekt från strid. - Hans söner Klaus, Herman och Yicke
öfverlämnade mot en dryg penningsumma faderns
besittningar till drottning Margareta och slogo sig
sedan ned i Pommern.

3. Vicke l. Ficke von V. d. y.,
riddare, antagligen en brorson till V. 2, torde
ha varit bosatt i Östergötland, men ärfde därjämte
efter brodern Arent (se ofvan) betydande gods i
Möre. 1389 trädde han på Margaretas sida och måste då
visserligen till henne sälja sina småländska
gods, men vann på det hela taget en mera inflytelserik
ställning under den nya regimen än förut. Han namnes
bland drottningens män i Lindholms-fördraget 1395, var
1397 höfvitsman öfver Ydre och 1408 häradshöfding
i Bobergs härad. Sista gången nämnes han 1414.
Han var gift med Katarina Magnusdotter (Porse).

4. Tomas von V., d. vid nyårstid 1416, var
säkerligen son till Heyne von V. (se ofvan), af
hvilken han ärfde betydande egendomar i
Östergötland och Södermanland. Vadstenadiariet
kallar honom "en af de främste i riket af den
yngre generationen", ett omdöme, som motsvaras af
det förtroende han åtnjöt hos drottning Margareta.
Redan 1396 var han riddare och med-beseglar
Nyköpings recess. 1404 namnes han som höfvitsman
på Raseborg och sändes s. å. till Gott-land för att
afsluta stillestånd mellan drottningen och Tyska
orden. 1408 tillhörde han riksrådet. Han var
gift med Märta Eriksdotter (örnfot). En hans
dotter Sigrid blef gift med Harald Stensson
Gren och mormors mormor till konung Gustaf I.

1–4. S. E–m.

Witzenhausen, kretsstad i Hessen-Nassau,
reg.-omr. Kassel, vid Werra. 3,788 inv. (1905). I
trakten vinodling.

Witzleben. 1. Karl August Friedrich von W., tysk
novellist under pseudonymen A. von Tromlitz, f. 1773
i Tromlitz nära Wei-mar, d. 1839 i Dresden, deltog
som preussisk officer i Rhenfälttågen 1792-95, trädde
efter Tilsit-freden i tjänst hos storhertigen af Berg
och kommenderade 1811 på fransmännens sida ett mot
Spanien utsändt westfaliskt lanciärregemente samt
stred 1813 som öfverste i rysk tjänst. Därefter
egnade han sig åt skönlitterärt skriftstalleri. W.s
många historiska noveller och romaner (saml. i 108
bd, 1829-43; 5:e uppl. i 20 bd, 1867) äro skrifna
med lif, men särdeles ytliga; i regel ställer
han en banal kärlekshistoria mot en före-gifvet
historisk bakgrund. Bäst har han lyckats i Die
Pappenheimer ("Pappenheimarne", 4 bd, 1831-32),
Die 400 von Pforzheim (n:r 1,457 i Reclam) och Der
page des herzogs von Friedland ("Wallensteins page",
1828, ny uppl. 1832). - W.s son August Ferdinand
von W., f. 1800, d. 1859 som generallöjtnant i
preussisk tjänst, gjorde sig känd som historisk
och militärskriftställare samt kartograf, och
dennes broder Gerhard August von W., f. 1808,
d. 1880 som preussisk generallöjtnant, författade
likaledes militära skrifter samt utgaf från 1873
"Das mi-litärwochenblatt".

2. Karl Ernst Job Wilhelm von W., preussisk militär,
f. 1783 i Halberstadt, d. 1837 i Berlin, officer 1802,
deltog i krigen 1806 och 1813-15 samt ledde sistnämnda
år. då öfverstø och generalstabschef vid nordtyska
förbundskåren belägringarna af Sedan, Mézières och
Montmédy. Han blef 1818 generalmajor och chef för
konungens militärkabinett samt 1831 generallöjtnant
och var 1833-35 krigsminister. W. inlade stor
förtjänst om sammansmältningen af den stående hären
och landtvärnet.

1. (R–n B.)
2. (H. J–dt.)

Vitzliputzli, detsamma som Huitzilopochtli (se d. o.).

Vitznau [fi’ts-], by i schweiziska kantonen Lu-zern,
vid Vierwaldstättersjön och foten af Vitz-nauer stock
(sydvästra sluttningen af Rigi), 441 m. ö. h. 512
inv. (1900). Kuggstångsbana (se därom Rigi),
ångbåtsstation, klimatisk kurort.

Vitzthum von Eckstädt [fitstom fånn], högadlig
sachsisk (thüringsk) släkt, uppkallad efter byn
Eckstädt i Sachsen-Weimar och omtalad redan på
1100-talet. Som ministerialer i ärkestiftet Mainz
hade släktens medlemmar fått ståt-hållarskapet öfver
Thüringen till ärftligt län, och ståthållartiteln
(vice dominus) blef småningom (från 1300-talet)
i korrumperad form (Vitzthum) en del af
släktnamnet. Släkten erhöll 1711 riksgreflig värdighet
och har skänkt Sachsen en mängd höga ämbetsmän,
militärer och diplomater.

1. Apel V., d. 1470, var 1443 sändebud åt kurfurst
Fredrik den saktmodige af Sachsen, var några år senare
förtrogen rådgifvare åt dennes yngre broder hertig
Vilhelm af Sachsen, stiftade mångårig ofred mellan
bröderna och drefs 1461 i landsflykt.
– 2. Hans V., krigare (födelse- och dödsår ej kända), vann under
Gustaf II Adolf 1630 anställning som öfverste i
svensk tjänst, avancerade under den följande tiden
till generalmajor och generallöjtnant och utmärkte
sig i slaget vid Nördlingen m. fl. ställen. 1636
tjänstgjorde han under fältmarskalken Herman Wrangel
i Pommern samt sändes af honom s. å. med en truppstyrka
att stöta till Baner, som opererade mot de förenade
kejserlige och sachsarna vid Elbe. Förenad med Banér,
kommenderade han i slaget vid Wittstock 24 sept. (g. st.) 1636
reserven, vid hvilket tillfälle han dock ådrog sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free