Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Witzwil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Vivarese -Vives
910
anledning af, att en rik ung engelsman sköt sig
af obesvarad kärlek till henne. Fru V. har vidare
författat novellen I divoratori (1911; först på eng.,
1910), Circe, Le roman de Maria Tarnowska (s. å.;
dramatiserad 1915), Marion, The hunt for happiness,
La rosa azzurra, That man, L’invasore (1915), Væ
victis (1917), Zingaresca (1918), Le bocche inut?i
(s. å.) m. m. Hon tillhör verismen; det är framför
allt som uttryck för starka känslor, lidelse, i
naturalistisk form, som hennes författarskap väckt
uppmärksamhet. Se G. Brändes, "Sam-lede skrifter",
XI och XVI. R-n B.
Vivarese. kloster. Se Cassiodorus. Vivar?ni,
italienska målare. - 1. Antonio, som dock aldrig
använde namnet Vivarini, utan efter sin födelseort
kallades da Murano (se d. o.). - 2. Bartolommeo da
Murano, den föregåendes yngre broder, f, omkr. 1425,
d. antagligen 1499. var den, som först kallade sig
Vi vari n u s, på en 1459 daterad tafla, S. Giovanni
da Capestrano (i Louvre). Ett gemensamt med brodern
måladt altarverk (1450, i Bolognas pinakotek) visar
redan ett slags realism, hvilken tills, med den ofria
bundenheten gör ett mindre fördelaktigt intryck;
men snart visade sig inflytande från Squarcione
och hans lärjungar i Padua, och därmed kommer
realismen alltmera till sin rätt, behandlingen
blir friare, figurerna få mera individualitet och
hållning, färgen blir mera ljus och sann, ehuru
något hård och kall, samt teckningen riktigare. Men
f. ö. bibehåller han en viss enkelhet och stränghet,
är i karaktären allvarlig och värdig samt utstyr
gärna det dekorativa i sina bilder rikligt med
fruktgir-lander, "putti", baldakiner o. d. Af hans
verk märkas en Tronande madonna med helgon (1465,
Neapels museum), flera altarverk i Ve-nezia (där
han i förening med brodern upprättade en verkstad),
dels i akademien, dels i Frarikyr-kan och andra
kyrkor. - 3. A l vi s e V., f. 1447, d. 1504,
hade tydligen haft Bartolommeo till lärare och
visar äfven inflytande från Padua samt intryck af
Antonello da Messina och af Giovanni Bellini. Han
af stod från den traditionella guldbakgrunden och
grupperade sina figurer i en inramning af ståtlig
arkitektur. Bland hans verk märkas Madonnan med
barnet omgif-ven af sex helgon (akademien i Venezia),
Uppståndelsen (i S. Giovanni in Bragora, Venezia)
och S. Ambrosius (i Frarikyrkan). Till hans senare
tid hör Tronande madonna med helgon (enligt uppgift
utförd 1501), en ståtligt komponerad bild. Bland
hans lärjungar voro Lorenzo Lotti, Pordenone m. fl.
C. 11. N.*
Vi var iu m (af lat. viv?rius, som har af seende
på lefvande djur) benämnes stundom ett terra-rium
(se d. o.), som är kombineradt med ett akvarium (se
d. o.). L-e.
Viv?rium. kloster. Se Cassiodorus.
Vivasvant (sanskr., eg. den strålande), ind. relig.,
är ett mytologiskt namn på Solguden, förekommande
redan i "Rigveda", son af Kacyapa eller A d it i,
hvadan han äfven räknas bland A di ty as (se V a
runa, sp. 746). V. anses vara fader till Acvinerna,
dödsguden Y a m a och människosläktets stamfader M a n
u (se dessa ord). Jfr Muir, "Original sanskrit texts"
(4 bd,
1873), Macdonell, "Vedic mythology" (i Bühlers
"Grundriss der indoarischen philologie", III, l, A
med där nämnd litt.), Oldenberg, "Religion des Veda"
(2:a uppl. 1917), och D. Andersen, "Livet efter döden"
(1915). K. F. J.
V?vas, videas, fWreas atque fruct^fices, lat.,
"lefve, frodas, blomstre och bäre du frukt!",
ett förr vanligt, ännu någon gång hördt latinskt
uttryck, såsom afslutning på ett hälsnings- eller
lyckönskningstal. Ofta användas för detta ändamål
endast två eller tre af de ofvan anförda orden.
J- C.
V?vat, lat. (it. vìva, evm’va, fr. vive), lefve (han,
hon, det)!, hell! - V i v a n t, lefve de!
Viva voce, lat. ("med lefvande röst"), jur.,
"muntligt", "med varm hand", såsom motsats till
"skriftligt" eller genom skriftligt testamente.
Vive [viV], fr. Se Vi v a t.
Vivel (isl. Vífell och Vifell), isL myt., är en
sjökonung, son till en jarl Heden. I de till vår tid
bevarade källorna meddelas f. ö. ingenting annat
om V., än att han underlade sig en ö vid Sveriges
kust och var gift med Loges (d. v. s. eldens) dotter
Eimyria ("glödaska") samt egde en häst vid namn Stúfr.
Ad. N-n.
Vivenna. Se V i b e n n a.
Vi’ver (fr. vivre), föda; mat och dryck;
lifs-uppehälle.
V?vere est militäre, lat., "att lefva är att kämpa",
"lifvet är en strid", citat ur Senecas bref 96.
J- C.
Viv?ro [-rå], stad i spanska prov. Lugo, vid
utloppet af floden Landrove i Ria de V. 14,276
inv. (1910). Staden har ålderdomliga, pittoreska
byggnader. Dess främsta näringskälla är fisket.
A. N-d.
ViveYra civertta, zool. Se C i v e 11 e n, sp. 363.
ViveYridæ, zool. Se Skunkdjuren.
Viverr?næ, zool., den grupp inom rofdjursfam. s k
u n k d j u r e n (se d. o.), som utmärkes genom
skarpa, mycket retraktila klor, genom närvaron
af 5 tår på alla fötterna och trumbenets (se
d. o. Suppl.) primitiva beskaffenhet. Hit höra
civetten och rullmårdsläktet (se dessa ord).
L-e.
Vives, Juan Luis (Joannes Ludovi-c u s), spansk
filosof, filolog och pedagogisk reformator, f. 1492
i Valencia, d. 6 maj 1540 i Bruges, studerade i sin
födelsestad och, sedan 1509, i Paris, men flyttade
1512 öfver till Nederländerna. Vid universitetet
i Louvain, som på den tiden besöktes af 7 à 8
tusen studenter, trädde han i nära förhållande till
Erasmus Rotterdamus och andra lärde, som hyllade den
humanistiska rörelsen. Den allmänna uppmärksamheten
fäste han vid sig genom en af lärda kommentarer
åtföljd upplaga af Augustinus’ "De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
