Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Witzwil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
911
Vivés y Tuto-Vivian
912
civitate Dei" (1522). 1523-31 vistades han mestadels
i England, där Henrik VIII uppdragit åt honom
ledningen af prinsessan Marias uppfostran och
där han kreerades till juris doktor i Oxford. Med
anledning af skilsmässan mellan de kungliga makarna
upphörde V:s förmånliga anställning i England, och
han återvände till Nederländerna (Bruges), där han
sedermera hade sitt egentliga hemvist. 1536 höll
han i Paris föreläsningar öfver Hyginus. - En af
representanterna för den italienska renässansen på
det vetenskapliga området, bekämpade han med mycken
energi den skolastiska filosofien. Han betecknade
särskildt striden emellan nominalism och realism
som i själfva verket en ordstrid samt fordrade en
återgång därifrån till själfva saken. Hans sympatier
lutade dock. liksom de samtidas i allmänhet,
tämligen afgjordt åt formalismen, hvar-med en
viss skeptisk tendens förband sig. Som filolog
hänvisade han till själfva de klassiska mönstren,
om hvilka skolastikerna blott i tredje eller fjärde
hand egde kännedom. Han ville se vetandets område
utvidgadt genom studium af naturen samt arbetade
med ifver på en reform af den dittills vanliga
undervisningen. Bland hans önskemål må påpekas: af
staten bekostadt skolväsen, obligatorisk skolgång,
religionsundervisning i snart sagdt äkta evangelisk
anda ("intet annat än kärleken kan förbinda andliga
väsenden"), lämpliga kroppsöfningar och lekar för
ungdomen, allvar, men humanitet i skoltukten, stränga
fordringar på lärarna ej blott i intellektuellt,
utan af ven i sedligt af seende. På språkstudier
skulle undervisningens grund läggas, och den antika
litteraturen vore det förnämsta bildningsmedlet. Yrs
pedagogiska åsikter ha medelbart eller omedelbart
utöfvat stort inflytande inom såväl det katolska som
det protestantiska Europa. "Bland de protestantiska
länderna har intet mer konsekvent och fullständigt
än Sverige realiserat det ideal för undervisningen,
som V. framställer" (Book), hvilket förhållande
särskildt framträder i 1649 års skolordning, som på
flera ställen rent af citerar eller hänvisar till
V. Af V:s skrifter må nämnas De initiìs, sectis et
laudibus philosophiœ (1518), In pseudodialecticos
(1519). "en af de mest betydelsofulla företeelserna
från den mellan humanisterna och skolastikerna förda
striden", De in-stitutione feminæ christianæ (1523),
Introductio in sapientiam (1524), en i aforismer gjord
framställning af dygdläran, som genom 1693 års svenska
skolordning påbjöds till begagnande i läroverken, och
hans förnämsta pedagogiska verk, De disciplinis (1531;
flera uppl.), hvilket består af två hufvuddelar:
"De causis corruptarum ar-tium", en framställning
af orsakerna till vetenskapernas förfall, och "De
tradendis disciplinis", den egentliga sammanfattningen
af V:s pedagogiska system. V:s Opera omnia utgåfvos
1555 i 2 bd föl. och 1782-90 i 8 bd (af Gr. Majansus,
som försåg dem med en lefnadsteckning af Y.). Till
ty. ha Y:s samtliga arbeten öfversatts af K. Heine (16
bd i Eichters "Pädagogische biblio-thek") och valda
skrifter af J. Wychram (1883). Jfr A. J. Namèche,
"Mémoire sur la vie et les écrits de J. L. Y." (1841),
A. Langes art. om
Y. i K. A. Schmids "Encyklopädie des gesammten
erziehungs- und unterrichtswesens", E. Book, "Joannes
Ludovicus Yives. en reformator inom den pedagogiska
vetenskapen" (akad. afh.. Helsingfors, 1887),
W. Haase, "Die pädagogik Y:s und sein einfluss auf
Comenius" (1890), L. Bouillas. "L. Y. y la filosofia
del renacimiento" (1903), och 0. Anderssen, "Billeder
av dannelse-arbeidets historie" I (1908).
Vivés y Tuto [-i tota], José Calasanzio, romersk
kardinal, spanjor, f. 1854 i Llevaneras, diecesen
Barcelona, d. 7 sept. 1913, inträdde 1869 i
kapucinorden, verkade i Nord- och Syd-Amerika,
Frankrike och Spanien, användes i Rom af sin
ordensgeneral och blef 1896 general-definitor. Leo
XIII upphöjde honom 1899 till kardinaldiakon. När
Merry del Yal 1903 blef den nyvalde Pius Xis
kardinalstatssekreterare, fick hans landsman Y. stort
inflytande i kurian och blef en af påfvens närmaste
förtrogne. Han hade plats i flera af de viktigaste
kardinalkon-gregationerna (prefekt för Eeligiosi),
i kommissionerna för bibliska studier, för kanoniska
rättens kodifiering o. s. v. och deltog ifrigt i
kampen för ultramontanismen och mot "modernismen",
till dess han afled. enligt uppgift i sinnesförvirring
under trycket af för högt spänd religiös asketism. Han
var känd af ven som författare af teol. läroböcker i
dogmatik, mystik, kanonisk rätt och pastoralteologi.
Hj. H-t.
Wiwet, Frederik Y i l h e l m. dansk jurist och skald,
f. 1728, d. 1790, tog jur. kandidatexamen 1752 samt
blef höjesteretsadvokat 1755 och var generalfiskal
1763-73. bl. a. i målet mot Struensee och Brandt
1772. Han framträdde först, efter A. Bordings
exempel, med en tidning på vers. Den danske Mercurius
(1752-55), och sedan imiterade han Holbergs lustspel
i Da-tum in blanco (1777) och hans "Peder Paars"
genom Frits Lauridsens rejse tilfods gjennem Sjælland
og en deel af Jylland (1787), men hann ingalunda
upp sina förebilder. Bäst är nämnda dramatiska
stycke, hvari vissa scener verkligen äro skrifna i
Holbergs anda. 1751-52 utgaf han en samling epigram.
E. Ebg.
Vivi, station vid nedre Kongo, grundlagd af Stanley
1879, belägen 26 m. ö. h., omkr. 130 km. från
flodens mynning vid Banana. V. var urspr. säte för
Kongostatens regering, som emellertid 1886 flyttade
till det 60 km. längre utför floden belägna Boma.
A. N-d.
Vivian [vi;vi9n], sir Eichard Husse y, brittisk
militär, f. 1775, d. 1842, officer 1793, deltog i
1794 och 1799 års krig i Belgien och Nederländerna,
som kavalleriregementschef i kriget i Spanien 1808
och som brigadchef i kriget där och i södra Frankrike
1813-14. Under 1815 års krig i Belgien förde han,
befordrad till generalmajor, med utmärkelse en
kavalleribrigad. Särskildt berömd är denna senares
anfall mot den framryckande franska slaglinjens
center, mellan byarna Hougemont och La Haye, mot
slutet af slaget vid Waterloo. För sitt förhållande
under slaget mottog han parlamentets tack och
erhöll flera hedersbevisningar. 1831 blef han högste
befälhafvare på Irland, 1835 general-fälttygmästare
och 1841 baroniserad. H. J-dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
