Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vivier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Martin de Fontenay (dep. Galvadcs), d. 2 jan. 1897
i Paris, är jämte E. Keclus den främste författaren
på det geografiska området i Frankrike. Han deltog i
stiftandet (1821) af Geografiska sällskapet i Paris,
utgaf 1825 Atlas uni-iiersel, en af de fullständigaste
på den tiden, och 1828-30 en specialtidning, "le
Bibliomappe". för att sprida hågen för geografiska
studier. 1845-54 redigerade han "Nouvelles annales
des voyages", uppsatte 1847 "Athénéum francais", som
han redigerade ett år, och utgaí 1861-76 "1’Année
géographique", en årligen utkommande revy öfver
forskningsresor till lands och sjöss. Utom några
historiska arbeten., bl. a. Histoire générale de la
revolution francaise de 1789 à 1839 (4 bd, 1840-42)
samt Histoire de Napoleon (2 bd, 1843), var hans
författarskap egnadt åt geografien. Här må bland de
mera viktiga arbetena nämnas Description historique
et géographique de VAsie Mineure (2 bd, 1845),
Histoire universelle des découvertes géographiques
des nations européennes dans les diverses parties
du monde (2 bd. 1845-47, ofullb.), Études de
géographie ancienne et d’ethnographie asiatique
(2 bd, 1850-54), £tude sur la géographie grecque
et latine de Vlnde (2 bd, 1858-60), Histoire de la
géographie et des découvertes géographiques (1873)
samt Nouveau dictionnaire de géographie universelle
(7 bd, 1876-95), hvaraf V. redigerade bd l-2 ensam
och bd 3-4 med biträde af Louis Kousselet (f. 1845),
hvil-ken ensam redigerade fortsättningen äfvensom
det omedelbart därpå följande supplementet (2 bd,
1896-1900). Detta verk. hvari flera af Frankrikes
förnämsta förmågor på geografiens fält medarbetade,
innehåller en detaljerad geografi öfver Europa i såväl
fysiskt som politiskt, statistiskt, industriellt och
kommersiellt hänseende, hvarvid äfven de viktigaste
historiska tilldragelserna beröras, samt en ur
originalkällorna (företrädesvis reseskildringar,
ända till de nyaste) hämtad be-skrifning öfver
utom-europeiska länder och folk. Arbetets värde ökas
genom utförlig källförteckning.
Vivier [vivie], glasbruk. Se Folembray.
Vivi’para (af lat. vivus, lef vande, och pä’r er e,
föda). 1. (Vivipara gräs) Bot. Se Grodd-knoppar. -
2. ZooL, sådana djur, som "föda lef vande ungar",
d. v. s. sådana djur, hos hvilka ägghinnorna brista,
innan fostret blifvit framfödt. Jfr O v i p a r a.
Viviparì (se Vivipara), òot., groning af frö, innan
dessa lösgjorts från moderväxten. Växter, hvilkas
frö förhålla sig på detta sätt, kallas v i v i p a r
a. Som exempel därpå kan anföras mangroveväxter (se
Mangrove och K h i z o-p h o r a). En abnorm vivipari
förekommer hos tidigt groningsmogna sädesslag,
som vid dåligt bärgningsväder lätt "gro i axet". I
pumpor, som bevarats länge, börja fröna ofta gro. Som
falsk vivipari betecknas uppkomsten af vegetativa
förökningsorgan (bladiga skott, lökar, bulbiller)
i st. f. blommor. Exempel därpå ge åtskilliga
Allium-arter (se L ö k s l ä k t e t, fig. l, och
V i n-terlök), Polygonum viviparum m. fl. och de
s. k. axgroende 1. vivipara gräsen (se Grodd-knoppar).
G. L-m.
Vivis, stad. Se V e v ey.
Vivisekera, företaga vivisektion (se d. o.).
Vivisekti?n (lat. vìvus, lefvande, och sextio, snitt)
betecknar närmast ett i vetenskapligt syfte utfördt
blottläggande af organ på ett lefvande djur, liksom
man med sektion eller obduktion menar ett dylikt
blottläggande af organen efter dödens inträde. Ordet
har emellertid ofta blifvit användt i en mera
vidsträckt betydelse, omfattande jämväl sådana ingrepp
på lefvande djur som in-sprutningar, ympningar o. d.,
företagna vid vetenskapliga försök, framställning
af vacciner och sera eller för fastställandet af
diagnoser och utredning af förgiftningsfall.
Studiet af lifsföreteelserna kräfver som en nödvändig
förutsättning dessa företeelsers tillgänglighet för
vetenskaplig iakttagelse. Det är, för att ta ett
exempel, lätt att inse, att den för fysiologien och
för medicinen nödvändiga kännedomen om blodströmmen
och om de mekanismer, som reglera densamma,
ej kan förvärfvas utan direkta iakttagelser,
utan mätningar af blodets tryck och hastighet
o. s. v. Af medicinens historia veta vi att, så
länge man endast hade iakttagelser på döda djur att
tillgå, man antog, att artärerna föra luft. Vi veta,
att de olika organen i kroppen, de olika musklerna,
matsmältningsapparatens olika delar o. s. v. samarbeta
med hvarandra och att detta samarbete rubbas under
sjukliga förhållanden. Det är lätt att inse, att
man ej kan utreda mekanismerna för denna samverkan
enbart genom att studera organen efter döden. Man
kan vid dissektion på ett dödt djur blottlägga
en nerv (nervus vagus), som förbinder hjärtat med
hjärnan. Denna nerv är, äfven under mikroskopet,
fullkomligt lik andra nerver. Genom att på konstgjord
väg sätta ledningsbanor i denna nerv i verksamhet
kunde bröderna Weber bringa hjärtat att stanna. Därmed
hade man upptäckt ett nytt slag af nerv-mekanismer,
hämningsmekanismer, som visat sig vara af den
allra största betydelse. Hvad vi i dagligt tal
kalla själfbehärskning, är att hänföra till dylika
mekanismer, som under uppfostran utvecklats i vår
hjärna. Man hör stundom den farhågan framställas,
att de grofva operativa ingreppen omöjliggöra säkra
iakttagelser i fråga om lifs-processerna under
normala förhållanden. Härtill må genmälas, att
inom experimentaltekniken utbildats systematiska
förfaringssätt. Som exempel må anföras Pavlovs
tillvägagående vid studiet af magsaftafsöndringen
under inverkan af olika slags föda. Af magsäcken af
skiljes en liten del, som formas till en blindsäck
med mynning utåt och med bibehållande af sammanhanget
med magsäcken i öfrigt. Efter läkningen har djuret en
normal magsäck endast minskad med omkr. en tiondedel
("stora magen"). Under det att magsaftafsöndring
och digestion af införd föda pågå i denna, lämnar
den nyssnämnda blindsäcken ("lilla magen") åt
experimentatorn successivt prof på ren magsaft, hvilka
prof sätta denne i stånd att följa tidsförloppet
af afsöndringen i "stora magen". I andra fall, då
mätningar, prof tagningar o. s. v. företas i mera
omedelbar anslutning till det operativa ingreppet,
spela bedöfningsmedlen en mycket viktig roll för
uteslutning af störande inflytanden. - Försök på
leívande djur äro äfven nödvändiga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
