- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
923-924

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vivier ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vizagapatam. Järnvägsknutpunkt med liflig handel;
staden, som gått raskt framåt, räknade 1901 37,550
inv. (1911).
A. N-d.

Vizin [visin; ry. Fon-Vizin], Denis Ivano-vit
j, rysk författare, f. 1745 i Moskva, d. 1792,
härstammande från en livländsk släkt von Wiesen,
som på 1500-talet inflyttat till Moskva, begynte sin
litterära bana 1761 med öfversättningar i Cheraskovs
tidskrift. Som dramatiker debuterade han 1764 med en
från franskan omarbetad komedi "Korion". Sin litterära
berömmelse vann han 1764 med lustspelet Brigadir
(brigadgeneral), till någon del påverkad af Holberg
("Jean de France"), som Y. studerat och till liten
del öfversatt. Komedien har dock stort originellt
värde genom den lediga dialogen, den kvicka satiren
och den dråpliga samhällsskildringen. Satiren i
denna komedi riktar sig särskildt mot den då i
Ryssland florerande "gallomanien", efterapandet af
utländska moder, särskildt franska. Ännu djupare
trängde den sociala satiren i V:s andra lustspel
Nedorozl (Öfvermagen, 1782), som gisslar det förvända
uppfostringsväsendet på adelsgodsen och landt-adelns
enfald och dumdryghet. Båda dessa pjäser stå alltjämt
på den ryska repertoaren och äro sceniskt ännu ganska
njutbara. V. tjänade i ut-rikeskollegiet som grefve
Panins sekreterare till 1783, då han tog af sked ur
statstjänsten. Han företog två resor till utlandet
(1777 och 1784), och hans resebref, som först efter
hans död publicerades i bokform, erbjuda mycket aí
psykologiskt intresse, röja skarp iakttagelseförmåga,
men också akt-rysk oförmåga att bedöma Ryssland och
"Europa" riktigt. Dessa bref äro att betrakta som en
litterär föregångare till Karamzins märkliga resebref
från Västerlandet i sentimental anda. Dessutom
polemiserade V. anonymt med Katarina II i furstinnan
Dasjkovas "Sobesiednik" genom att inlämna vissa
kvistiga frågor. Hans samlade skrifter utgåfvos 1866,
1888 och 1894. A-d J.

Viz?r. Se Vesir.

Vizzini [vitts?ni], stad i sydliga delen af
italienska prov. Catania på Sicilien, 21 km. s. ö. om
Caltagirone. 22,018 inv. (1911). Y., förmodligen
forntidens Bidis, har en för sina konstskatter berömd
katedral. A-
N-d.

Vjasma, stad i östra delen aí ryska guv. Smolensk,
vid Dnjeprs biflod V. och vid järnvägen mellan
Smolensk och Moskva. 31,247 inv. (1913). Odling
af säd, lin och hampa. Staden nämnes för första
gången i urkunderna 1239, kom i början af
1600-talet till Polen, men införlifvades 1634
med Ryssland. 3 nov. 1812 vunno ryssarna under
Miloradovitj en seger där öfver fransmännen, vid
hvilket tillfälle större delen af staden nedbrann.
A. N-d.

Vjatka. 1. Guvernement i östra Ryssland, begränsadt
af guv. Vologda i n., Perm i ö., Ufa och Kazan i
s. samt Nizjnij-Novgorod och Kostroma i v. 153,658
kvkm. 4,062,000 inv. (1915), hvaraf 77,5 proc. ryssar,
17,6 proc. finnar och 4,9 proc. tatarer. 95,3 proc. af
befolkningen bekänna sig till den ortodoxa kyrkan,
4,3 proc. äro muhammedaner. Läskunnigheten står lågt;
84 proc. äro analfabeter. Frånräknas barn under 9 år,
kunna likväl endast 21 proc. af befolkningen läsa. På
norra gränsen går vattendelaren mellan Dvinas
och Volgas flodsystem, den s. k. Uvalijryggen (se
Uvalij); eljest är guv. ett mot s. ö. svagt
lutande slättland, hufvudsakligen byggdt af permisk
sandsten. Dess yta är täckt af moränaflagringar
från istiden, till följd hvaraf sjöar och träsk äro
många. Volgas biflod Kama rinner upp nära nordöstra
gränsen, men gör sedan en båge in i guv. Perm och
bildar slutligen guv:s gräns i s. ö. Hufvudfloden är
Kärnas biflod fr. h. Vjatka, som har sin källa nära
Kamas i n. ö., men flyter i motsatt riktning och
till sig samlar så godt som hela guv:s vattendrag.
Öfver hälften af arealen är upptagen af skog; dock är
åkerbruk främsta näringsfånget. Mer än 3 mill. har stå
under sädesodling, och guv. är det andra i ordningen
i Ryssland i fråga om sädesproduktion. Omkr. 89
proc. af befolkningen äro bönder. I första rummet
odlas råg, därnäst hvete, hafre, korn och potatis,
äfvensom lin och hampa. Kreatursstocken är ganska
stor, men mindervärdig; dock ha de småvuxna hästarna
godt anseende inom Ryssland. Järn och koppar samt
något alabaster brytas liksom ock kalksten. Dessutom
upptages bränntorf samt tillverkas slipstenar. Järn-
och kopparsmältverk finnas i ganska stort antal, och
maskinindustrien är stadd i utveckling. De förnämsta
järnverken ligga invid staden Votinsk. Tillverkning
af glas och papper har begynt; många garfverier
och brännerier finnas i det skog- och spannmålsrika
landet. I byarna idkas rätt mycken hemslöjd, såsom
tillverkning af cigarr- och cigarrettetuier af trä,
träschatull o. d. – 2. Hufvudstad i nämnda guv., vid
floden V. och järnvägen mellan Petersburg och Sibirien
samt vid Kamas segelbara biflod Vjatka. Från V. går
en järnväg norrut till Kotlas vid Dvinafloden. 48,400
inv. (1915). Tillverkning af silfver- och kopparsaker
och betydande handel med spannmål, lin, talg, läder,
tvål, papper och pälsverk. V. anlades 1174 under
namnet Chlynov af republiken Novgorod för att tjäna
som dess utpost bland votjaker, tjeremisser och
tatarer. 1489 annekterades den af storfurstendömet
Moskva och fick sitt nuv. namn 1780. På platsen,
som är säte för ärkebiskop, finnas riksbanksfilial,
prästseminarium, goss- och flickgymnasium och
blindanstalt. Äfven ett ganska intressant
hemslöjdsmuseum finnes
i V.
1–2. H. T-e.

Vjaze^skij. Petr Andrejevitj, rysk furste, poet och
kritiker, f. 1792 i Moskva, d. 1878 i Baden-Baden,
tjänstgjorde först i utrikes-kollegiet, sedan
under Novosiltsov i Warschau, men måste för sina
liberala tänkesätt lämna statstjänsten och slog sig
ned i Moskva som skriftställare. Han var en bland
stiftarna af litteratur-föreningen Arzamas. Hans
originaldiktning i den satiriska och reflekterande
genren var obetydlig, men som litteraturkritiker
var han ganska framstående, och hans biografi
öfver Fon-Vizin (1848) har beståndande värde. På
1830-talet inträdde han åter i statstjänst, tog
afsked 1858 och vistades hufvudsakligen i utlandet.
A-d J.

Vjernoje (Vjernyi, fordom Almaty), stad och
fästning i Ryska Central-Asien, hufvudstad i
prov. Semirjetjensk, belägen på en platå vid norra
íoten af Transiliska Ala-tau, anlades 1854 för att
hålla karakirgiserna i schack. Genom sitt fördelaktiga
läge vid vägarna mellan Kuldscha och Taschkend

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free