Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 927-928 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vjernyi ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allenast 27 proc. läskunniga eller, om barn under 9
år frånräknas, 35 proc. Näst guv. Moskva har intet
guv. så liflig industri som V., och denna drifves dels
som storindustri, dels som hemslöjd. Nästan hvarje by
har sin specialitet, och medan i några nästan hela den
manliga befolkningen utvandrar öfver hela Ryssland som
snickare, timmermän, murare, smeder eller krämare,
drifver befolkningen i andra sina yrken hemma. Hela
byar äro sysselsatta med att måla ikoner (se d. o.),
hvilka, trots att de säljas mycket billigt, inbringa
afsevärda summor. – 2. Hufvudstad i nämnda guv., till
skillnad från nedannämnda stad kallad V. vid Kljazma,
i äldre tid V. Zaljesskij ("V. bortom skogen"),
ligger på vänstra stranden af Kljazma, på ömse sidor
om dess biflod Lybed, vid järnvägen mellan Moskva
och Nizjnij-Novgorod. Staden hade 1915 inberäknadt
förstäderna 43,700 inv. (1900 allenast 32,029). Bland
gamla minnen i den fordom betydande, men nu om
förfall vittnande staden må nämnas Gyllene porten
(Zolotaja vrata), en triumfport, byggd omkr. 1158
af storfursten i V. Andrej Bogoljubskij. På platsen,
som är säte för ärkebiskop och garnisonsort, finnas
riksbanksfìlial, prästseminarium samt goss- och
flickgymnasium. Dessutom finnas där sidenväfveri,
stora garfverier samt anläggningar för frukt- och
grönsaksodlingar. – Staden anlades 1116 af storfurst
Vladimir Monomach i Kiev och vann snart stor politisk
betydelse. Monomachs sonson Andrej Bogoljubskij
(1169–75) tog sitt residens ej i Kiev, utan i V.,
som sålunda gaf namn åt och länge var residensstad
i storfurstendömet V. (1157–1328) samt 1299–1326
äfven

S:t Dimitrijs katedral i Vladimir.

metropolitsäte, hvarefter stadens politiska och kyrkliga
glans öfvergick till Moskva (se vidare Ryssland,
sp. 1443). 1238 förstördes staden af tatarerna under
Batu. 1328 stodo tatarerna, denna gång under Usbeks
ledarskap, ånyo framför V., hvars storfurste Alexander
Michailovitj flydde till
Pskov. Usbek öfverlät då furstendömet till storfurst
Ivan I af Moskva. I V. finns ett kloster, helgadt
Jesu födelse, hvilket grundlades 1191 och där
Alexander Nevskijs stoft förvarades till 1724,
då det på Peter I:s befallning öfverfördes till
Petersburg. Vidare finnas i V. S:t Dimitrijs katedral
(uppf. 1197; se fig.), som anses vara det bäst
bevarade minnesmärket af den Vladimir-Suzdalska
byggnadsstilen, samt Uspenskij-kyrkan, hvilken
byggdes 1160, men härjades af eld redan 1185. Den
restaurerades senast 1891. Där förvaras en replik
af den berömda taflan af Heliga jungfrun, som säges
vara målad af evangelisten Lukas. Originalet, som
i midten af 400-talet fördes från Jerusalem till
Konstantinopel, kom 1158 till V., hvarifrån det vid
Timur lenks härjartåg 1395 fördes till Kremlj i
Moskva för att skydda staden. Det förvaras numera i
Uspenskij-katedralen i Moskva. I Uspenskij-kyrkan i
V. är den nyssnämnde storfurst Andrej Bogoljubskij
och de efterföljande härskarna i V. begrafna. –
3. (V. Volynskij) Stad i förra ryska guv. Volynien,
nära Weichsels biflod Bug, på högra stranden af dennas
biflod Luga, nära galiziska gränsen. Biskopssäte
och garnisonsort. Tillverkning på platsen af ljus;
tegel och mineralvatten. Befolkningen i distriktet
(staden med närmast omkringliggande landsbygd)
uppgick 1915 till 403,500, däraf dock endast 17,700
i själfva staden, där ung. 50 proc. utgjordes
af judar. Staden har hufvudsakligen historiskt
intresse. Där finnas ett stort antal intressanta
ruiner samt ett arkeologiskt museum. V. var före
Världskriget gränstullstation på ryska sidan mellan
Ryssland och Österrike, men tillhör numera den
genom fredsslutet återupprättade staten Polen.
1–3. H. T-e.

Vladimir, ryska
storfurstar. 1. Y. denhelige 1. den store,
d. 1015, var son till storfurst Svjatoslav och
tjänstekvinnan Malusja. Traditionen om honom hvilar
på Nestorskrönikan, hvars

Silfvermynt, slaget för Vladimir den store.

trovärdighet dock i vissa delar är omtvistad. Innan
fadern företog sitt andra härnadståg till Bulgarien,
på hvilket han dödades (972), delade han sitt land
emellan sina tre söner så, att Jaropolk fick Kiev,
Oleg drevljanernas område och V. Novgorod. Då Jaropolk
bemäktigade sig Olegs land och hotade Y:s, begaf denne
sig "bortom haf-vet" (d. v. s. till Skandinavien),
fick där en här och drog emot Jaropolk. Först eröfrade
han Polotsk, dödade dess furste och äktade hans dotter
Rogneda, Jaropolks trolofvade. Sedermera gjorde han
sig till herre öfver Kiev (978), lät döda sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>