- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1015-1016

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volkov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälttågen efter 1807 och utnämndes 1816 till general, men
tog afsked från krigstjänsten 1819 och kom i liflig
beröring med Pestel. Han deltog i militärrevolten
14 dec. 1825, häktades och dömdes till förvisning
på lifstid till Sibirien. Efter Alexander II:s
tronbestigning fick han amnesti, men stod fortfarande
under polisuppsikt. Synnerligen intressanta äro V:s
memoarer, Zapiski (utg. 1901 af hans son S. Michail;
ty. öfv. 1905). – 4. Maria Nikolajevna Volkonskaja,
furstinna, den föregåendes hustru, dotter till general
Rajevskij, f. 1805, d. 1863, följde frivilligt
sin make till Sibirien 1826, där hon vistades 29
år. Hennes memoarer, Zapiski (utg. af hennes son
Sergej, 1904; ty. öfv. 1906), vittna om en ovanligt
ädel karaktär, som varmhjärtadt besjöngs af Nekrasov.

1–4. A–d J.

Volkov [vå’lkåff], flod. Se Volchov.

Volkov [vå’lkåff], Fedor Grigorjevitj, rysk
teaterledare, f. 1729, d. 1763, son till en köpman
i Kostroma, anses som den ryska teaterns egentlige
skapare. Hans intresse för teatern grundlades
genom besök på italienska operan i Petersburg och
ryska amatörföreställningar. Den första teatern
inrättades i Jaroslav 1750, där en komedi af Dmitrij
Rostovskij och operan "Titus’ barmhärtighet" af
Metastasio uppfördes. V. med sin trupp kallades
1752 till Petersburg af kejsarinnan Elisabet och
fick spela för hofvet. Lokalen blef kadettkårens
sal, men flyttades sedan till furst Golovins hus
på Vasiljevska holmen. Direktör för teaterföretaget
blef skådespelsförfattaren Sumarokov. V. uppträdde
äfven som teaterförfattare, ehuru inga handskrifter
finnas kvar efter honom. Som skådespelare var
han framstående. 1759 kallades han till Moskva
för att äfven där upprätta en offentlig teater.

A–d J.

Volksverein für das katholische Deutschland
[fål’ksferajn-], tysk katolsk förening för social
upplysning, främjande af kristliga socialreformer
och bekämpande af sociala omstörtningar, grundlades
1890 på initiativ af L. Windthorst (se denne) och
vann snart mycket stor anslutning. Medlemsantalet var
652,645 1910, och antalet lokalafdelningar öfversteg
5,000. Föreningens centralstyrelse förlades 1908
från Mainz till München-Gladbach. Föreningen utger
ett flertal tidskrifter: "Efeuranken" (för ungdom,
sedan 1890), "Soziale kultur" (sedan 1905), "Kranz"
(för unga kvinnor, sedan 1907), "Jung land" (för
manlig bondeungdom, sedan 1908), "Frauenwirtschaft"
(sedan 1910) m. fl. Dessutom underhåller föreningen
social upplysningsbyrå och socialvetenskapligt
bibliotek i München-Gladbach, anordnar sedan 1892
årligen vandrande praktiskt sociala lärokurser,
understödjer juridiska upplysningsbyråer och
arbetarsekretariat samt sprider apologetiska och
kristligt sociala folkskrifter. – Efter den tyska
föreningens mönster ha liknande organisationer
upprättats i Österrike (Katholischer volksbund),
Schweiz, Holland (Katholieke sociale actie),
England (Catholic social guild), Italien (Unione
popolare fra i cattolici d’Italia
), Spanien (Acción
social popular
), Argentina (Liga social Argentina)
m. fl. länder.

V. S–g.

Voll, härad och socken under Eids pastorat, på
sydsidan af inre Romsdalsfjorden, Norge.

260,81 kvkm. med 980 inv. (1918). Storslagen
natur. Måndalstind i s. v. 1,800 m. Jordbruksdistrikt.

K. G. G.

Wollaston [wu’ləstən]. 1. William W., engelsk
moralfilosof, f. 1659 i Strafford, d. 1724 i London,
var en tid lärare vid en skola i Birmingham och lefde
fr. o. m. 1688 som privatman i London. W. är närmast
påverkad af Clarke. God är enligt hans åsikt hvarje
handling, som använder tingen i enlighet med deras
natur. Sanningen är uppfattningen af denna natur,
och den är därför sedlighetens norm och på samma gång
lyckans grund. W. utgaf The religion of nature (1722;
8:e uppl. 1750).

2. William Hyde W., den föregåendes sonsons son,
engelsk fysiker, f. 16 aug. 1766, d. 22 dec. 1828 i
London, blef 1793 med. doktor, men nedlade sin praktik
redan 1800 och lefde sedan som privatman, egnande sig
åt fysikaliska och kemiska studier. W. var led. af
Royal society (1793) och sv. Vet. akad. (1813). W. är
känd bl. a. för sina undersökningar öfver ljusets
dubbelbrytning och af spektrum. I solspektrum
iakttog han redan tolf år tidigare än Fraunhofer de
efter denne benämnda mörka linjerna. W. trodde dem
emellertid vara beroende af och växla med det brytande
mediet och fäste vid upptäckten icke vidare betydelse,
utan anförde den blott i förbigående i A method
of examining refractive and dispersive powers by
prismatic reflection
(1802). Han sysselsatte sig äfven
med fotometri och bestämde såväl solens och månens
som enstaka fixstjärnors ljusstyrka i jämförelse med
jordiska ljuskällor. Han uppfann metoden att göra
platina smidbar, upptäckte grundämnena palladium
och rodium (1803) samt konstruerade den efter honom
uppkallade reflexionsgoniometern (1809; se Goniometer
och Kristallografi, sp. 1332) och kryoforen (1813).

1. S–e. 2. (T. E. A.)

Wollastonit (Tafelspat, Taffelspat),
miner., ett till pyroxengruppen hörande bisilikat af
kalk, sällan kristalliseradt, men då i tafvelformiga
eller prismatiska kristaller, hörande till det
monoklina systemet. Wollastoniten förekommer dock
vanligast i korniga, stråliga eller trådiga aggregat
af hvita, ljusgula eller rödletta färgnyanser. Hårdhet
4,5–5; eg. vikt = 2,8–2,9. Wollastoniten har
glasglans och på genomgångsytorna pärlemorglans
samt smälter med svårighet för blåsrör, löses
af syror under gelébildning och fosforescerar
vid gnidning eller upphettning. Den förekommer
dels i lager af urkalk på flera ställen inom
Sverige, dels i eruptivbergarter och lava från
Vesuvius, Santorin och Banatet. Mineralet är af
fransmannen Haüy uppkalladt efter engelske fysikern
Wollaston (se denne), och namnet tafelspat har
det fått af sin benägenhet att kristallisera
och afsöndra sig i tafvelformiga partier.

Ant. Sj.

Wollastonmedaljen [wu’ləstən-], en guldmedalj,
som årligen, sedan 1831 (med undantag af åren
1832–34) utdelas af Geological society of London
såsom dess största utmärkelse för framstående
geologisk forskning. Endast en svensk har hittills
hedrats med medaljen (professorn frih. G. De Geer,
1920). Kostnaden för medaljen bestrides af räntorna
af en af fysikern William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free