- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1023-1024

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volkov ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ufvudfloder äro Suchona och Vytjegda, hvilka flyta
parallellt med vattendelaren och förena sig till
Dvina. I n. griper Mesen in ett stycke i guv.,
och området ö. om Timanbergen hör till Petjoras
system. Stora sandhedar och moras utbreda sig mot
n. och n. ö.; dock äro omkr. 95 proc. af arealen
bevuxna med en gles skogsvegetation af tall, gran,
lärkträd, asp och björk. Klimatet är strängt:
i staden V. i s. v. är medeltemp. för året 2,4°,
men i Ust-Syssolsk vid Vytjegda längre i n. ö. är
den blott 0,3°. En fördel är dock, att somrarna
äro jämförelsevis varma, så att kornet t. ex. vid
Mesen kan mogna 40 dagar efter sådden. Utom något
jordbruk och boskapsskötsel bedrifvas framför allt
mejerihandtering (smör och ost), skogsafverkning
(med dess binäringar tjärbränning, pottaskeberedning
m. m.) samt husslöjd, särskildt tillverkning af
spetsar ("Vologda-spetsar"), hvilka säljas af
gårdfarihandlare och ha synnerligen godt anseende,
samt träsnideri. Af industrier märkas järnverk,
brännerier och linberedningsanstalter. De förnämsta
handelsplatserna äro Vologda och Velikij-Ustjug;
sistnämnda ort, som ligger vid floden Suchona, har
omkr. 20,000 inv., hvilka äro kända som skickliga
gravörer i silfver och tillverkare af silfveraskar och
-lådor med hemliga lås. Befolkningen, som 1915 uppgick
till 1,772,200 pers., utgöres till större delen (91,4
proc.) af storryssar och till 8,6 proc. af syrjäner
(i n. ö.). I religionsafseende är befolkningen
synnerligen homogen: 99,9 proc. bekänna sig till
den ortodoxa läran. Endast 25 proc. af befolkningen
öfver 9 år äro läskunniga. – 2. Hufvudstad i
nämnda guv., belägen i dess sydvästligaste del, vid
Suchonas biflod Vologda. 41,600 inv. (1915). V. är
en gammal stad med en kyrka från 1100-talet och en
1568 grundlagd katedral. Garfverier och brännerier;
tillverkning af tvål, ljus och pälsvaror samt
guldsmedsarbeten. V. var en koloni af Novgorod
och blef inom kort en folkrik stad genom sitt
fördelaktiga handelsläge och de novgorodske köpmännens
företagsamhet. 1273 plundrades den af tatarerna, och
1447 annekterades den af Moskva. Sedan Archangelsk
anlagts och öppnats för utländsk handel (1553),
blef V. en mellanhand för gods till och från denna
stad, men efter Petersburgs anläggning kom handeln
på utlandet att taga andra vägar. På platsen, som är
säte för guvernör och biskop, finnas riksbanksfilial,
prästseminarium samt goss- och flickgymnasium. Från
försommaren och fram till augusti står staden i
ångbåtsförbindelse med Archangelsk. Resan från V.
till Archangelsk efter Suchona och Dvinafloderna är
synnerligen intressant och vacker. Från V. utgår äfven
järnvägen till Archangelsk. Under Världskriget var ett
synnerligen stort antal, särskildt civila, krigsfångar
placeradt i guv. och staden V.
1–2. A. N-d. H. T-e.

Vologeses, konungar i Partien (se d. o.).

Volones kallade romarna de slafvar, som i yttersta
fara för staten kallades till krigstjänst.

Volonté gènérale [vålåte jenera’1], fr.,
folkviljan. Jfr Lagstiftande makt, sp. 886,
Naturrätt, sp. 599, och Rousseau, sp. 1036.

Volontär [vålångtär; fr. volontaire, af
lat. voluntarius, frivilligt tjänande soldat],
krigsv., i flera länder benämning på en ung man,
som frivilligt inträder i krigstjänst (jfr Frivi11ig). I
Frankrike kallas alla frivilliga volontaires. Om Englands
volunteers se Storbritannien, sp.
154. – I Sverige bestämdes 1805, att två nummer vid hvarje
kompani skulle besättas med "tjänstbara volontärer", "hvilka
borde ega den växt och kroppsstyrka, att
de kunde handtera geväret och nyttja det, då så
fordras" och bland hvilka lämpliga underofficersämnen
borde utväljas. 1834 bestämdes, att till tjänstbara
volontärer skulle antas ynglingar, som fyllt 16 år
och egde någon bildning. 1871 ökades volontärnumren
vid hvarje indelt kompani till fyra, hvartill 1885
lades ett femte, då äfven ett tredje nummer vid
hvarje indelt skvadron anslogs åt volontär. 1877
tillkommo dessutom två kontanta volontärlöner
vid hvarje indelt kompani (utom vid några få
regementen), af hvilka den ena skulle vara besatt med
korpral eller vicekorpral, kallad volontär-korpral
eller volontär-vicekorpral. Dessutom kunde äfven
volontärer utom nummer antas. Med afseende på
volontärers antagning stadgades 1878, att därför
fordrades bl. a. att kunna läsa, hjälpligt skrifva
och räkna hela tal samt att i kroppsligt afseende
fylla villkoren för antagande till rekryt utom med
afseende på längden. Volontär åtnjöt nummer-lön eller
ersättning för sådan (vid indelt trupp) samt i öfrigt
ungefär samma förmåner som soldat. Obefordrad volontär
af skedades vid 26 års ålder, volontärkorpral vid
32 års. Volontärerna erhöllo vanlig rekrytbildning
och genomgingo därefter volontärskolan på Karlsborg
(för indelta infanteriet) eller kavalleriskolan
(för indelta kavalleriet), båda med ettårig, för
infanteriet äfven tvåårig, kurs, eller motsvarande
skolor vid de värfvade trupperna, allt för att
bli kompetenta för befordran till korpral eller
underofficer. – Fr. o. m. 1887 erhöllo Gottlands
infanteriregemente och Hallands bataljon ett
mindre antal volontärer, mest korpraler, samt
Västernorrlands regemente och Blekinge bataljon en
s. k. stamtrupp om 300 man, benämnda volontärer. Dessa
antogos på samma sätt som de indelta truppernas
volontärer, men tjänade i öfrigt på samma villkor
som enligt det nyare systemet värfvade soldater (se
Värfning). De båda senast nämnda bataljonerna
utbildade sina volontärer vid egna skolor. Sedan
1888 besattes 99 vid Norrbottens fältjägarkår
(regemente) vakanta nummer med s. k. fast anställda
volontärer,
hvilka bildade kårens 4:e (Torneå)
kompani och genomgingo en 20 månaders volontärskola
vid kåren med endast korpralskolans kurs och med
ändamål att jämväl bereda eleverna inträde i tredje
klassen vid småskolseminariet i Haparanda. Enligt
den förbättrade härordningen af 1892 ökades de
fyra nordligaste infanteriregementenas styrka genom
antagande af "fast anställda volontärer" (i själfva
verket värfvadt manskap), hvarjämte antalet volontärer
vid Gottlands infanterireg :te ökades. Enligt 1901
års härordning, i hufvudsak bibehållen i 1914 års,
fick allt fast anställdt manskap vid armén benämningen
volontärer. Dess antal afpassades med hänsyn till
behofvet af underbefälsgradernas fyllande, dock blef
det större vid gardesregementena till fots, Gottlands
infanteriregemente och kavalleriet. Volontärer antas
af regementscheferna genom kontrakt på viss tid,
erhålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:20 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free