Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Voltaire, François Marie de - Voltairestol, 1700-talsmöbel - Voltaism, detsamma som galvanisk elektricitet (se d. o.) - Voltakors. Se Hemliga medel - Voltameter, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
Voltairestol-Voltameter
1044
lands statsförfattning sitt politiska ideal. Kyrkans
underordnande under staten, mildring af strafflagarna,
utjämning af skattebördorna och förbättring af
folkundervisningen voro reformidéer, som i honom hade
en outtröttlig förkämpe. Men framför allt var han en
energisk förfäktare af toleransens grundsats emot allt
förtryck af andliga och världsliga myndigheter, och i
intet annat hänseende har han utöfvat ett så stort och
nyttigt inflytande på sin tid och på eftervärlden. En
lagbunden folkfrihet ville han sätta i st. f. suveränt
godtycke, men snarare hade den upplysta despotismen
hans sympatier, än han ville lämna statsmakten i den
stora massans händer. - Som historie-skrifvare hade
Y. epokgörande betydelse därigenom, att han är en af
de förste verklige kulturhistorikerna.
Som skald var V. väsentligen tendensförfattare
och strängt bunden af den franska klassicitetens
smakregler. Hans lyrik har högt uppskattats af en
sådan kännare som Sainte-Beuve, och dess lediga
versform har ofta ett osökt behag, som röjer mera än
stilistisk virtuositet. Hans episka dikt "Henriaden"
hänförde samtiden genom det ideal af religiös och
borgerlig frihet, af humanitet och upplysning, som
däri framställdes, men för vår tid är dikten onjutbar
genom bristen på verkligt historisk uppfattning och
genom sina torra allegorier. Inom dramat har V. äran
att ha varit den förste, som riktade fransmännens
uppmärksamhet på Shakspere. Men af ven rörande
honom var han bunden aí sin tids och sitt lands
fördomar och påstod, att Shakspere "saknade hvarje
gnista af smak och var utan den ringaste kunskap om
reglerna". Hans egna dramer hänförde samtiden genom
den vältaliga värme, hvarmed han i dem förfäktade
humanitetens ideal, men vi sakna i dem den personliga
karaktärsteckningen och finna dem ofta retoriskt
uppstyltade. Mest på sitt eget område var V. i de
satiriska berättelserna 1’Ingénu (1767; "L’Ingénu
eller naturens son", 1798) och Candide (1759), i
sin art oöfverträffade mästerverk. I den förstnämnda
låter V. en ung indian komma till Frankrike och där
uppfostras och sedan med sitt sunda förstånd kritisera
de franska förhållandena. I "Candide" är hjälten en
opraktisk tysk drömmare, som värfvas till soldat och
får vara med om ett krigs elände; han rymmer och lär
känna de religiösa sekternas intolerans, får upplefva
jordbäfningen i Lissabon, råkar ut för inkvisitionen,
flyr of ver till Amerika o. s. v. Till sist köper
sig Candide ett litet gods vid Svarta hafvet och
slår sig ned där för att "odla sin trädgård". Någon
djupare människoskildring möter man här icke; satiren
är kvick och underhållande, men ingen verklig humor
försonar med lifvets vedervärdigheter. Slutet är
en föga djupsinnig resignation: äíven "att odla sin
trädgård är ej mycket".
Y:s karaktär var en blandning af stort och litet. Hans
hänsynslösa hån och frivola skämt ha blifvit ett
ordspråk, men hans varma medkänsla med alla svaga
och förtryckta måste väcka beundran, liksom hans
trofasthet och öfverseende emot sina vänner voro
långt of ver det vanliga måttet. Måhända var han ej
fri från fåfänga, och det ekonomiska vinstbegäret
lockade honom stundom till mindre hed-
rande handlingar. Men sin förmögenhet använde han med
frikostig hjälpsamhet. Enligt tidens sed under det
rådande andliga förtrycket förnekade han oblygt sina
skrifter, då han hotades med förföljelser. Men hans
entusiasm för frihet, rätt och billighet, för sanning
och förnuft, adlade hans författarskap, och såsom de
förföljdes energiske beskyddare har han förvärfvat
en hedersplats i historien. - En god upplaga aí hans
samlade verk i 52 bd utgafs af L. Moland 1878-85;
en billighetsupplaga af Avenci 1860-70 i 8 bd;
valda arbeten såsom en "edition du centenaire" i
ett digert band 1878. Hans namnteckning meddelas
å illustrationssida I till art. Autograf. - En
öfversikt af Y.-bibliografien har G. Bengesco lämnat
(1882). Bland nyare arbeten om Y. må nämnas J. Janin,
"Le roi Y." (3:e uppl. 1861), Du Bois-Reymond,
"Y. in seiner beziehung zur natur-wissenschaít"
(1868), F. Strauss, "Y., sechs vor-träge" (1870;
3:e uppl. 1872), H. Lindgren, "Y. och hans strid
mot fördomarna i religion och samhälle" (Yerdandis
småskrifter 14, 1889; 2:a uppl. 1895), J. W. Ronimus,
"Y. som Peter den stores historieskrifvare"
(Yiborg, 1890), L. Crouslé, "La vie et les oeuvres
de Y." (1899), Haise, "Y:s philosophie" (1906), och
G. Brändes, "F. de Y." (2 bd, 1916-17). De flesta
af Y.s of van nämnda dramatiska arbeten ha uppförts
af ven i Stockholm. Hans "Karl XII:s historia"
öfversattes till svenska 1785, och originalet har
mycket nyttjats i svenska skolor vid undervisningen
i franska språket. S-e. Voltairestol [vältar-],
1700-tals-möbel, hvilstol
med två sidostöd för hufvudet och sidobräde för
böcker, tobaksask o. d. Se fig.
VoltaFsm, detsamma som galvanisk elektricitet (se
d. o.).
Voltakors. Se Hemliga medel.
Voltameter (uppkallad efter fysikern A. Y o 11 a,
se denne), fy s., en för uppmätning af elektrisk
ström af sedd apparat, vid hvilken strömstyrkan
bestämmes genom uppmätning af någon eller några
af de sönderdelningsprodukter, som uppkomma, då
strömmen får passera genom en elektrolyt. Enligt de
Faradayska lagarna är den vid elektroderna utfällda
eller upplösta substansmängden proportionell
mot den elektricitetsmängd, som passerat genom
elektrolyten. (Jfr Elektrolys.) Om E är den
elektrokemiska ekvivalenten, d. v. s. den mängd
af ämnet i fråga, som af skiljes af l coulomb (se
d. o.) och m betyder den mängd af ämnet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
