Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volterra, Vito - Woltersdorf, Ernst Gottlieb - Wolterton, baron af. Se Walpole, sp. 545 - Volthopp, idrottst. Se Simidrott, sp. 567 - Voltige, fr., ridk. - Voltigera, utföra voltige (se d. o.) - Voltigör, fr. voltigeur - Volti subito, it., mus., vänd (notbladet) hastigt! - Voltjansk, stad i Ukraina - Woltmann, Reinhard - Woltmann. 1. Karl Ludwig von W. - Woltmann. 2. Alfred W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökta integralekvationerna (1895 och 1896). Han har
också (i Turin-akad:s "Atti" 1899) behandlat teorien
och användningen af Mittag-Lefflers funktioner. Af
stort värde äro också V:s afh. Sur une généralisation
de la théorie des fonctions d’une variable imaginaire
(i "Acta mathematica", bd 12. 1889), hans arbeten
inom elasticitetsläran (1892 och 1893 samt 1905–10)
och hans arbete Sur la théorie de la variation
des latitudes, där han undersöker hafs- och
luftströmmar samt floders inverkan på jordaxelns
läge (i "Acta mathematica", bd 22, 1898). Han
har äfven behandlat några elektriska fenomen
(i "Nuovo cimento" 1884, 1891, 1898 och 1915),
äfvensom Elektrodynamikens formler i "Accad. dei
Lincei" (1909). 1913 skref V. om temperaturens
fördelning i berg. De flesta af V:s skrifter äro
offentliggjorda i Rom-akad:s (Accad. dei Lincei)
"Atti". Vid Clark-universitetets 20-årsjubileum
1909 höll V. tre föreläsningar om sina arbeten i
matematisk fysik (New York, 1912), hvilka sedermera
publicerats under titeln Drei vorlesungen über neuere
fortschritte der mathematischen physik (Leipzig,
1914). V. blef 1908 medlem af Sv. Vet. akad. och
1909 hedersdoktor vid Stockholms högskola.
S. A–s.
Woltersdorf [vål-], Ernst Gottlieb, tysk präst,
psalmförfattare, f. 31 maj 1725 i Friedrichsfelde,
d. 17 dec. 1761 som stadspastor i Bunzlau, hade
studerat i Halle och tagit lifsbestämmande intryck
af det praktiskt kristliga arbetet där, som han
själf framgångsrikt fullföljde genom att grundlägga
ännu bestående filantropiska stiftelser. W. var
en synnerligen produktiv andlig skald, som stundom
skattade åt en tröttsam bredd eller ett sentimentalt
känslofrosseri, men lika ofta fängslade genom
sin fromma innerlighet och den osökta äktheten
i uttrycket för denna. Sin andliga poesi utgaf
han under titeln Evangelische psalmen (1750–51),
och en fullständig postum upplaga utkom 1767. Hans
berömda söndagspsalm "Das ist eine sel’gestunde"
är i öfv. af J. A. Eklund upptagen i de senaste
svenska prof psalmböckerna.
E. N. S–g.
Wolterton [ωå’ltətn], baron af. Se Walpole, sp. 545.
Volthopp, idrottst. Se Simidrott, sp. 567.
Voltige [våltiʃ], fr. (af it. volteggiare,
tumla), ridk., utförandet af vissa gymnastiska
hopp och rörelser på lefvande häst. Voltige utgör
en föreningslänk mellan gymnastik och ridning samt
kan hänföras till såväl den ena som den andra af
dessa kroppsöfningar. Enligt bestämmelserna för
täflingarna vid 7:e Olympiaden 1920 i Antwerpen
räknades voltige till ridning. Voltigen är ryttarens
speciella gymnastik, den utvecklar smidigheten och
djärfheten hos nybörjaren och underhåller dessa
färdigheter hos den utbildade ryttaren. Hästar,
som användas till voltige, böra vara medelstora
samt ha jämna rörelser och fromt lynne. Vid
öfningarnas utförande är hästen vanligen försedd med
voltige-gjord, på hvilken äro fastsatta två handtag
af järn, öfverklädda med läder. Dessa sitta antingen
i hästens längdriktning och äro då öppna framtill,
eller också äro de fästa längs med gjorden och äro då
fastsatta med båda ändarna. De böra vara så rymliga,
att ryttarens händer ej klämmas, då de fatta tag
i dem. – Voltige betyder äfven lindansning på slak lina.
B. C–m.
Voltigera [våltiʃera], utföra voltige (se d. o.).
Voltigör [våltiʃör], fr. voltigeur (af voltige,
se d. o.), eg. person, skicklig i voltige. Voltigörer
(fr. voltigeurs) kallades i Frankrike ett slags
lätt infanteri, som Napoleon I införde 1804, då han
betydligt nedsatte soldatmåttet. Voltigörerna uttogos
af det minsta folket och blefvo liksom grenadjärerna
en elittrupp, hvarigenom äregirigheten sporrades hos
det manskap, som icke kunde upptas bland grenadjärerna
eller karabinjärerna. Till en början fick hvarje
lätt infanteribataljon ett voltigörkompani, men
snart försågos alla bataljoner med ett dylikt,
och 1808 fingo voltigörkompanierna sin plats på
bataljonens vänstra flygel. Voltigörerna fortlefde
till arméns ombildning 1868, hvarefter namnet
intill 1872 bibehölls endast vid 4 gardesregementen.
C. O. N.
Volti subito [vå’lti sobitå; förkort. V. S.], it.,
mus., vänd (notbladet) hastigt!
Voltjansk, stad i Ukraina, nära Donets’ vänstra
strand, 60 km. n. ö. om Charkov. Omkr. 12,000 inv.
Spannmålsmarknad. Landtbruksskola.
A. N–d.
Woltmann [vå’lt-], Reinhard, tysk
vattenbyggnadsingenjör, f. 1757 i Axstedt, Hannover,
d. 1837 som direktör för vattenbyggnaderna i Hamburg,
är bekant genom sin Elbereglering och de s. k.
Woltmannska vingarna (se Strömmätare, sp. 435).
Woltmann [vå’lt-]. 1. Karl Ludwig von W., tysk
historiker, f. 9 febr. 1770 i Oldenburg, d. 19 juni
1817 i Prag, var 1795–97 e. o. professor i filosofi i
Jena, utgaf 1800–05 i Berlin tidskriften "Geschichte
und politik" samt var 1805–06 diplomatiskt ombud i
Berlin för kur-ärkekansleren samt städerna Bremen,
Hamburg och Nürnberg. 1805 upphöjdes han i adligt
stånd. Undan Napoleon flydde W. först till Breslau och
därpå, sommaren 1813, till Prag, där han tillbragte
sina sista år. Af hans många historiska arbeten må här
nämnas endast hans bästa: Geschichte des Westfälischen
friedens (2 bd, 1808–09). Anonymt utgaf han den
romantiserade samtidsskildringen Die memoiren des
Freiherrn von S–a (3 bd, 1815–16). Hans Sämmtliche
werke utgåfvos af hans hustru (14 bd, 1818–27). –
W:s hustru, Karoline W. (född Stosch, f. 6 mars
1782 i Berlin, gift 1799–1804 med krigsrådet K. Müchler
och sedan 1805 med W., d. 18 nov. 1847 i Berlin), utgaf
åtskilliga romaner och samlingar af bömiska folksagor.
Dessutom utgaf hon sin makes samlade arbeten och ett
litteraturhistoriskt värdefullt urval af familjens
korrespondens
(Deutsche briefe, 1834).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
