Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woltmann. 2. Alfred W. - Voltmeter, fys. Se Elektriska mätinstrument, sp. 291. - Ordet "voltmeter" måste noga skiljas från voltameter (se d. o.) - Volto santo - Voltri - Voltumna, etruskisk gudinna - Volturno - Volturnum, fordom namn på Capua - Volturnus, flod. Se Volturno - Voltz, Friedrich Johann - Voltzia Brongn., bot. paleont. - Volubilitet - Volucella, zool. Se Humlor, sp. 1291 - Volume, fr., och Volumen, lat. Se Volym - Volumenometer (äfven Stereometer), fys. - Volumeter, fys. Se Areometer, sp. 1409 - Volumina - Voluminös. Se Volym - Voluminius, en etruskisk, till Rom inflyttad släkt - Volund (isl. Volundr, angls. Weland, ty. Welant, Wielant), nord. myt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1051
Voltmeter-Volund
1052
docent vid universitetet i Berlin, 1868 ord. professor
i konsthistoria vid polyteknikum i Karlsruhe, 1874
vid universitetet i Prag och 1878 i Strassburg. Hans
förnämsta arbeten äro Hans Holbein der jüngere
(1865). Holbein und seine zeit (1866-68; 2:a
uppl. 1874-76), Baugeschichte Berlin’s bis auf
die gegenwart (1872). Geschichte der deutschen
kunst im Elsass (1876), Aus vier jahrhunderten
niederländisch-deutscher kunstgeschichte (1878) samt
förberedde det stora verket Geschichte der malerei
i samarbete med K. Woermann. som fortsatte och
afslutade det.
1. (V. S-g.) 2. (G-g N.)
Voltmeter, fys. Se Elektriska mätinstrument,
sp. 291. – Ordet "voltmeter" måste noga skiljas från
voltameter (se d. o.).
T. E. A.
Volto santo [vå’ltå sa’ntå], it., "det heliga
ansiktet", bild af den korsfäste Frälsaren. Se Lucca,
sp. 1211. Uttrycket används äfven om veronikadukar
(se Kristusbilder, sp. 1465).
Voltri [vå’l-], stad i italienska prov. Genua,
på Rivieran, omkr. 15 km. v. om staden
Genua. 15,688 inv. (1911). Konservering
af frukt; papperstillverkning.
A. N-d.
Voltumna, etruskisk gudinna, hvars helgedom (troligen
vid Volsinii) tjänade till samlingsplats vid mötena
från de etruskiska förbundssamhällena samt tillika
för köpare och säljare vid de stora marknader, som
åtföljdes af dessa möten.
R. Tdh.*
Volturno [vålto’rnå], lat. Vulturnus, Volturnius,
flod i södra Italien, Kampaniens hufvudflod, upprinner
i sydvästra delen af prov. Campobasso, på östsidan
af La Metas kalkmassiv, flyter först mot s. in i
prov. Caserta, därefter mot s. ö. till föreningen med
sin vänstra biflod Calore, antar därefter västlig
riktning förbi Capua och faller ut i Gaëtaviken
nedanför Castel Volturno efter ett krokigt lopp af
157 km. längd. Vid V. vann Garibaldi med 20,000 man
1 okt. 1860 en seger öfver neapolitanernas dubbelt
öfverlägsna styrka. Segern fullföljdes genom slaget
vid Caserta 2 okt.
A. N-d.
Volturnum, fordom namn på Capua.
Volturnus, flod. Se Volturno.
Voltz [fålts], Friedrich Johann, tysk målare,
f. 1817 i Nördlingen, d. 1886 i München, studerade
först radering för sin fader. M i c h a e l
V. (f. 1784, d. 1858), därefter måleri i München
1834-35 och i bajerska alpbygden. 1843 och 1845
vistades han i Italien och 1846 i Nederländerna.
Han egnade sig åt det idylliska djurmåleriet, hvilket
han öfvade med utmärkt karakteristik af djuren
och kraftfull färg. Bland hans arbeten märkas De
första storkarna (1859), Hemvändande hjord (1863,
Nya pinakoteket, München) och Hvilande boskapshjord
(Kölns museum). (G-g N.)
Vo’ltzia Brongn., bot. paleont., ett hufvudsakligen
inom trias-systemet förekommande barrträdssläkte med
spiralställda, vanligen olikformiga blad, hvilka vid
grenarnas öfre del äro långa, jämbreda och platta,
medan de längre ned äro korta, fyrkantiga, skärformigt
böjda. Hos några arter äro dock alla bladen korta
och fyrkantiga. Hanblommorna bilda ovala hängen, och
kottarna äro äggformade eller cylindriska, med i moget
tillstånd utspärrade, vedartade kottefjäll, hvilka
nedåt äro utdragna till ett skaft, medan den öfre
delen är rundad, grundt 3-5-flikad och uppbärande omvända,
enligt några författare ensamma, enligt andra
2-3, något vingade frön. V. anses vanligen vara
besläktad med araukariacéerna. A. G. N.
Volubilitēt (fr. volubilité, af lat. volubi’litas,
snabbhet), munvighet, flytande tunga, godt munläder.
Volucella, zool. Se Humlor, sp. 1291.
Volume [-lȳm], fr., och Volūmen, lat. Se Volym.
Voiumenomēter (äfven Stereometer), fys., apparat
för bestämning af kroppars, särskildt pulverformiga
kroppars, volym. I den form Regnault (1845) gett
densamma består den i hufvudsak af ett U-formigt
glasrör (se fig.), å hvars ena sida finnas två
fasta märken. Den inre volymen, v, af det mellan
dessa märken befintliga stycket af röret uppmätes
noga. På samma sida kan vid rörets ända en glasballong
fästas. Kvicksilfver ihälles, så att det når upp
till det lägre märket, medan röret är öppet, och
således ock når samma höjd på U-rörets andra sida. Nu
fastsättes glasballongen, och kvicksilfver påhälles,
tills det öfre märket uppnås. Då ballongen är sluten,
måste därvid höjden i U-rörets andra skänkel vara
ett stycke, h, högre än i den med ballongen försedda,
hvarvid h enligt Mariottes lag bestämmes ur ekvationen
(V + v) H = V (H + h),
där H är barometerhöjden samt V volymen af ballongen
och den del af röret, som befinner sig mellan
denna och öfre märket. Då H och h observeras, kan
därur V beräknas. Nu inlägges i ballongen den kropp,
hvars volym, x, skall bestämmas, och samma operation
verkställes på nytt. Är därvid den öfverskjutande
höjden h1} erhålles
(V + v-x) H = (V-x) (H + h1, d. v. s.
_ Vh1 - vH X - ’ h,
E. O. S.
Volumēter, fys. Se Areometer, sp. 1409.
Volūmina, lat., plur. af volūmen. Se Volym. -
Om Volumina Herculane’nsia se H e r c u l a n e u m,
sp. 493.
Voluminös. Se Volym.
Volu’mnius, en etruskisk, till Rom inflyttad släkt,
som delade sig i en patricisk och en plebejisk
gren. Bland medlemmarna af den senare är den mest
kände Lucius V. Flamma Violens, konsul 307 och 296
f. Kr., som det förra året öfvervann salentinerna,
det senare samniterna. - V o 1 u m n i a hette
Coriolanus’ (se denne) maka. J- C-
Volund (isl. Volundr, angls. Weland, ty. Welant,
Wielant), nord. myt., en samgermansk sagohjälte,
som utmärkte sig för sin stora skicklighet att
smida allehanda konstmässiga ting. I eddasången
Volundarkvida säges V. ha blifvit ofverfallen och
lemlästad af den onde och girige Nidud, konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
