- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1061-1062

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volut ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1061

Vonck- Vondel

1062

stod det ur heraldisk synpunkt oegentliga bruket att
sätta "von" framför tillnamnen, på samma sätt som i
Sverige nyadlade under senare hälften af 1700-talet
började sätta "af" framför sina tillnamn (t. ex. af
Bjerkén). - I den preussiska rangrullan göres den
egendomliga distinktionen, att framför oomtvistadt
adliga personers namn sättes endast den lilla
bokstafven v., hvaremot de, som utan adelsrätt föra
ett "von" i sitt namn, få hela ordet von utsatt. T7on
und zu ("af och till") betecknar alltid adligt stånd,
men tillkommer endast sådana familjer, som ännu äro i
besittning af sina stamgods. - I Danmark egde hvarje
officer ändå till 1860 rättighet att sätta ett "von"
framför sitt familjenamn.

Den holländska formen för det högtyska von är van
[fann]. Detta "van" har vidsträckt användning vid
bildande af personnamn, som hänvisa till födelse-
eller verksamhetsort, men utgör alls icke adelsmärke
(Lukas van Leiden betyder endast "Lukas från Leiden",
van Rijswijk "från Rijswijk" o. s. v.). Ofta
sammanskrifva holländarna "van" med namnet till ett
ord, t. ex. Vanloo.
Vonck [fånk], Jan, holländsk målare, f. omkr. 1630
i Amsterdam (dödsåret okändt), son och lärjunge
till målaren E l i a s V. (d. 1652 i Amsterdam),
var verksam i Amsterdam på 1650-talet
och målade liksom fadern mest döda fåglar. Ibland
arbetade han tills. med Jacob Ruysdael, såsom på
en bild i Dresden, Rådjur förföljdt af hundar, i
naturlig storlek. I Stockholms Nationalmuseum
finnes af honom Döda fåglar. C. E. N.*

Vondel [få’ndəl], Joost van den, Hollands störste
diktare, f. 17 nov. 1587 i Köln af föräldrar,
som flytt från Antwerpen, d. 5 febr. 1679 i
Amsterdam. Sedan familjen i hans barndom flyttat
till Holland, där fadern 1597 köpt sig borgarrätt
i Amsterdam, ärfde V. en del af dennes inbringande
strump- och sidenhandel, som han skötte tills.
med sin hustru, efter hvilken han blef änkling
1635. Fr. o. m. 1643 öfverlämnade diktaren, som
tidigt drabbats af familjesorger, ledningen åt sin
son för att ostördt lefva för studier och diktning.
Mot slutet af sitt lif bragtes skalden till ekonomisk
ruin genom sin sons lättsinne och nödgades mottaga
en plats vid stadens pantbank, hvarifrån han efter
tio år fick afsked med bibehållen lön. 1641 hade han
öppet öfvergått till katolicismen, för hvilken han
länge närt afgjorda sympatier.

V:s skalderykte grundar sig främst på hans
tragedier. Hans första drama, liksom hans äldsta
dikt af större omfång, röjer tydlig inverkan af
fransmannen Du Bartas, hvars inflytande spåras ännu
i hans "Lucifer". V. efterlämnade 32 versifierade
sorgespel, hvaraf 24 äro originaldikter. De förete,
i sammanhang med skaldens fördjupade studier,
en fortskridande utveckling från medeltidens och
1500-talets naiva bibeldrama och det

klassiska skoldramat i Senecas stil till det
grekiskantika dramat, dock utan att de tidigare
stadierna helt öfvervinnas. Inom det tidigare skedet,
då V. först uppträdde som sonett- och emblemdiktare,
falla rederijkersdramat (se Holländska litteraturen,
sp. 985) Pascha (1612) med ämne från Du Bartas’
"Seconde sepmaine", Hierusalem verwoest (1620),
skrifvet som religiöst motstycke till Senecas
"Troades" efter Garniers "Les juives" med inflytande
från Tasso och Du Bartas, samt i anslutning
till Senecas "Agamemnon", Palamedes (1625),
ett politisk-religiöst tillfällighetsstycke,
där Euripides’ fabel får tjäna till omklädnad
för en gripande satir öfver synoden i Dordrecht
(1619) och mordet på Oldenbarnevelt, hvilket
satte lidelserna i svallning och så när kostat sin
förf. lifvet. Det andra skedet (1637-54), som visar
skalden på höjdpunkten af utveckling, kännetecknas
af Gijsbrecht van Aemstel (1637), en dramatisering
efter Vergilius’ skildring af Trojas undergång af en
legendarisk episod ur Amsterdams medeltidshistoria,
som skrefs för invigningen af stadens nya skådebana
och ännu uppföres hvarje nyår, men som ådrog
V. förföljelse för begynnande katolska tänkesätt,
Maeghden (1639), behandlande legenden om Ursulas
och de 11,000 jungfrurnas offerdöd i Köln, Joseph in
Dothan och Joseph in Egypte (1640), Peter en Pauwels
(1641), Maria Stuart of gemartelde majesteit (1646),
som trycktes anonymt i Köln och hvarför V. ådömdes
böter, pastoraldramat De Leeuwendalers (1647) efter
Guarinis "Pastor fìdo" och Tassos "Aminta", med
anledning af det stundande fredsslutet i Münster,
samt Lucifer (1654), V:s upphöjdaste tragedi, som
i de lyriska partierna nästan öfverträffas af den
77-årige diktarens Adam in ballingschap (1664) med
titel och ämne från H. Grotius’ "Adamus exsul". Som
sin yppersta tragedi betraktade V. själf Jephta
(1659), i hvars förord skalden nedlagt en del af sina
af samtidens latinska auktoriteter afhängiga åsikter
om det antika dramats väsen. Hans sista drama är Noah
(1667). Hand i hand med denna själf ständiga diktning
gå hans tolkningar af Seneca, Sofokles och Euripides
vid sidan af öfv. af Horatius, Yergilius och Ovidius,
medan han ytterligare framträder som katolicismens
diktare i Brieven der heilige maeghden (1642),
Altaergeheimenissen (1645) och Johannes de boet-gezant
(1662). Y:s Koning Davids harpzangen är tillegnad
drottning Kristina af Sverige (1657), hans outgifna
öfv. (omkr. 1640) af Tassos "Gerusalemme liberata"
återfanns för ett antal år sedan i Petersburg. -
Y:s korta Aenleidinge ter nederduitsche dichtkunste
(1650) anses som en af den holländska litteraturens
främsta prosaskrifter.

Redan genom sina dramatiska körer (reien) gäller
Y. som Hollands störste lyriker. Hans berömdaste
dikt är odet De Rijnstroom (omkr. 1626-29 eller
före 1635). Bland skaldens tillfällighetsdikter må
nämnas Vechtzang ("De vleiende sireen") öfver Maria
Tesselschade och A. Krombalg (1623; se art. Y i ss c
h er), Verlossinge van Huygh de Groot, öfver Grotius’
befrielse ur fångenskapen på Loevestein 1621, OUjftack
aen Gustaef Adolf, skaldens bön till hjältekonungen
att skona hans födelsestad Köln (1632), Kinderlijk
och Uitvaart (Lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free