- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1077-1078

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Worcester ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1077

Wordsworth

1078

ledare. Då hans anhöriga• indrogo hans
underhåll, måste han emellertid återvända till
England. Sep-tembermorden, Ludvig XVIrs afrättning
och defensivkrigets förvandling till anfallskrig
visade honom, att republiken ej varit, hvad han
drömt om. Han sökte tröst i W. Godwins (se denne)
stoiska och abstrakta betraktelsesätt af mänskligheten
och samhället. Strax efter återkomsten till England
utgaf han 1793 en liten samling dikter, An evening
walk and descriptive shetches, i hvilka han sökt och
delvis lyckats nå utöfver 1700-talets beskrifvande
naturpoesi, men dessa ungdomsdikter förråda dock
stark anslutning till Popes, Cowpers och Goldsmiths
maner. Hans politiska svärmerier hade dragit honom
bort från poesien. Den, som åter öppnade hans
ögon för landskapets skönhet och intresserade
honom för landtbefolknin-gens egendomligheter,
var hans syster, Dorothy (f. 1771, d. 1855), som
var begåfvad med utsökt fint sinne för naturen
och skarp iakttagelseförmåga, afspeglade i hennes
prosaskildringar (se nedan, sp. 1080). Ett mindre arf
(1795) satte honom i stånd att uteslutande lefva för
poesien. Han och systern slogo sig ned i Racedown i
Dorset, och under den närmaste tiden skref han The bor
der ers, en af de många tragedier vid sekelskiftet,
som gå tillbaka på Schillers "Die räuber", och liksom
det poem, som senare kallades Guilt ancl sorrow,
tagande ställning till Godwins idéer. Troligen 1796
påbörjade han The excur-sion. Vid denna tid uppsöktes
syskonen af S. T. Coleridge (se denne), som läst W:s
dikter och brann af begär att lära känna honom. De
båda männen hade gemensamt svärmat för revolutionen
och drömde obestämdt om en ny art af poesi, som
skulle afiösa klassiciteten, men i öfrigt voro de af
ytterst olika lynnen och uppfattningssätt. W. var
en djupt allvarlig, men något jordbunden och
trångbröstad natur, som ännu kvarstod på 1700-talets
materialistiskt rationalistiska ståndpunkt. Coleridge
var till sin läggning skarpt kritisk, smidig och
mångbeläst och särskildt intresserad af metafysiska
studier. Han kände redan något till tysk filosofi
och litteratur, och hans samtal med W. rörde sig
om Platon och nyplatonismen, om Berkeleys idealism
och Spinozas panteism - idéer, som verkade väckande
på W. De beslöto att tillsammans utge en samling
dikter, som dels skulle behandla romantiska ämnen,
men framställda på ett trovärdigt sätt, dels
skildringar ur hvardags-lifvet, återgifna med enkel
naturlighet. På detta sätt uppstod Lyrical ballads
(1798), där Coleridge med "The ancient mariner"
representerar det underbara, W. med de of riga
styckena naturbe-skrifningen (Tintern abbey) och
genren (Goody Blake, Simon Lee). Samlingen inleddes af
ett företal, som innehöll de båda skaldernas program,
hvilket i utvidgad form återfinns i 2:a uppl. 1800
och som proklamerar, att det gällde att göra slut
på det konstlade och bombastiska i den föregående
tidens verskonst och att välja hvardagligare
ämnen. Samlingen mottogs i början kyligt, men nya
uppl. blefvo hastigt nödvändiga. I själfva verket
betecknar denna diktsamling inledningen till den
romantiska rörelsen i England under 1800-talet. Efter
en i Coleridges sällskap 1798 företagen resa till |
Tyskland återvände syskonen 1799 till England, i

där de slogo sig ned i Townsend vid Grasmere. Det
lilla arf vet var nu förstördt, men den nye lorden af
Lonsdale återbetalade den gamla skulden jämte räntor
(8,500 pd st.). På räntorna af den del af denna summa,
som kom på W:s och systerns lott, kunde de lefva
utan ekonomiska bekymmer. 1802 gifte sig W. med en
barndoms-väninna, Mary Hutchinson - ett äktenskap, som
blef mycket lyckligt. 1803 företogo de tre tillsammans
en resa till Skottland, som efterlämnat spår i flera
af W:s bästa dikter, t. ex. The highland girl. Yid
denna tid fördystrades W:s förut optimistiska
lifssyn, och han dröjde därefter i sina dikter helst
vid lifvets lidanden och sorger. Därtill bidrogo
dels allmänna tidsförhållanden, dels hans enskilda
erfarenheter. Napo-leons uppstigande på kejsartronen
gjorde definitivt slut på hans republikanska sympatier
och visade honörn ihåligheten och falskheten af
hans tidigare politiska åsikter. Englands krig mot
Frankrike väckte till lif hans patriotiska känslor,
som fingo uttryck i många sonetter, i dikten Happy
warrior (1805), där han förhärligade Nelson och
Tra-falgarslaget, samt i prosapamfletten Convention
oj Cintra (1809). Han sörjde djupt sin broder
Johns tragiska död, hvilken led skeppsbrott och
drunknade, och icke mindre sörjde han hjärtevännen
Coleridges andliga och fysiska förfall, sedan denne
börjat hänge sig åt opiummissbruket. Slutligen dogo
två af hans fyra barn nästan samtidigt 1812. 1813
flyttade hushållet till Rydal mount nära Ambleside,
hvilket förblef W:s hem för återstoden af hans
långa och öfvervägande fridfulla lif. S. å. blef
han stämpeldistributör för Westmorland och erhöll
därigenom större inkomster. Tiden 1798 -1820 betecknar
hans poetiskt fruktbaraste tid, och flera af hans
bästa dikter tillhöra de första åren af denna
period fram till 1805. 1798 skref han Peter Æell
och utkastade planen till det själf-biografìska
poemet The prelude (fullb. först 1805). 1807 utgaf
han en diktsamling, som bl. a. innehåller det stora
odet Intimations of immortality, Ode to duty och den
vackra samlingen sonetter till National independence
and liberty samt Song ät the feast of Brougham
castle. 1814 utkom The excursion och Laodamia, och
1815 utgaf han sin enda längre episka dikt, The white
do e oj Rylstone, en romantisk historia, förlagd
till drottning Elisabets dagar. The waggoner, som
utkom först 1819, skrefs redan 1805. De sista trettio
åren af hans lif, som förflöto i stilla enformighet,
voro däremot i poetiskt af seende föga gif vande, om
man undantar några sonettsamlingar The river Duddon
(1820), Ecclesiastical sonnets (1822) och Memorials of
a tour on the continent (1822). Från omkr. 1810 blef
den forne republikanen allt konservativare. Han angrep
liberalismen och försvarade Heliga alliansen. Under
tiden ökades hans välstånd, och hans rykte, som under
århis första år varit obetydligt, delvis på grund
af kritikens angrepp, delvis därför att allmänheten
föredrog Byron och Scott, växte småningom efter
1820, icke minst på grund af Coleridges och Wilsons
entusiastiska artiklar; 1839 mottogs han i triumf i
Oxford, 1842 erhöll han en statspension, 1843 blef han
på drottningens uttryckliga begäran poëta laure-atus
efter Southey.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free