Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Worms ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romansk stil af röd sandsten byggda katedralen
(se pl. X till art. Byggnadskonsten), 152 m. lång
och 36 m. bred. Endast nedre delen af de västra
tornen tillhör den ursprungliga byggnaden, som
invigdes 1110; den återstående delen invigdes 1181
med undantag af västra koret och hvalfvet, som
byggdes på 1200-talet, och den af skulpturverk
rikt smyckade södra portalen, som tillkom på
1400-talet. Med sina fyra eleganta torn och sitt
dubbla kor täflar katedralen med domkyrkorna i Speier
och Mainz om främsta platsen bland Rhentraktens
kyrkobyggnader. Den likaledes romanska Pauluskyrkan
från början af 1100-talet rymmer nu Paulus-museet,
innehållande förhistoriska, romerska och frankiska
fornsaker, en samling föremål från medeltiden och
nyare tiden, som beröra stadens historia, samt
ett Lutherbibliotek, bestående af ett stort antal
reformationsskrifter i äldre uppl. Synagogan är en
obetydlig byggnad från 1000-talet, nu fullständigt
moderniserad. Den judiska församlingen i W. gör
anspråk på att vara den äldsta i Tyskland och att ha
funnits före den kristna tidräkningen, ehuru den ej
kan bevisa sin tillvaro tidigare än 588. Stadshuset,
restaureradt 1884, innehåller den forna riksstadens
arkiv. Bischofshof, biskopspalatset, där Luther
försvarade sig inför riksdagen 1521, förstördes
af fransmännen 1689 och 1794, och platsen upptas
nu af ett enskildt hus. I utkanten af staden, nära
järnvägsstationen, ligger Lutherplatz med det efter
Rietschels utkast af Kietz och Donndorf fullbordade
Luthermonumentet (aftäckt 1868), omfattande 12 statyer
på en plattform af omkr. 100 kvm. yta. I midten står
Luthers kolossalfigur (till en del modellerad af
Rietschel; bild å pl. VII till art.
Bildhuggarkonst) på ett 6 m. högt, med basreliefer,
porträttmedaljonger, vapen och inskrifter prydt
hufvudpostament, vid hvars fot sitta statyer af
reformationens förelöpare Petrus Valdus, Wycliffe,
Hus och Savonarola; på lägre piedestaler i hörnen
af plattformen stå statyer af Luthers samtida
Melanchthon, Reuchlin, Filip af Hessen och Fredrik
den vise samt mellan dem allegoriska figurer,
föreställande Magdeburg, Speier och Augsburg. Stadens
handel och industri äro icke obetydliga. Särskildt är
tillverkningen af glansläder berömd; därtill kommer
tillverkning af maskiner, kamgarn, skiffertaflor,
benmjöl och kemikalier. Vinodlingen i trakten är
omfattande; flera välkända vinsorter tillverkas
där, bl. a. Liebfrauenmilch, Luginsland och
Katterlöcher. – Staden nämnes ofta i den tyska
hjältesagan, och dess bebyggelsehistoria går
långt tillbaka. N. om densamma, 200 m. v. om Rhen,
upptäcktes 1896 ett stort graffält från stenåldern,
äfvensom två graffält från romersk tid. Namnet W. är
af keltiskt ursprung, såsom det latinska Borbetomagus
ådagalägger. Det intogs på 400-talet af burgunderna
samt blef deras hufvudstad. Äfven under frankerna
var det en betydande stad, ofta Karl den stores
och hans efterträdares residens. Den förste säkert
kände biskopen af W. var Erembert (670). I kyrkans
och därmed också biskopens i W. strid med kejsaren
togo stadsborna parti för den senare och belönades
med privilegier, som gynnade stadens handel och till
sist ledde till dess erkännande som fri riksstad. Den
besöktes ofta af kejsarhofvet och vann den stolta
titeln "riksdagarnas moder". Genom fördrag i W. 1122 slutades
investiturstriden. Mest bekant af de många där hållna
riksdagarna är den af 1521, på hvilken Luther med
frimodighet tillbakavisade hvarje återkallande af
sina lärosatser. Fyra år senare omfattade staden
själf protestantismen. 1689 lades den i aska af
fransmännen och förde sedan en tynande tillvaro. Då
den 1801 genom freden i Lunéville förenades med
Frankrike, hade den endast omkr. 5,000 inv. 1815
kom den till Hessen-Darmstadt. Biskopsstiftet, som
lydde under ärkebiskopsstiftet Mainz, omfattade
ett litet område omkring staden på ömse sidor
om Rhen. Området på vänstra stranden lades 1801
till Frankrike och den andra delen 1803 till
Hessen-Darmstadt, med hvilket 1815 förenades
äfven det förra. – 2. Stad och badort i italienska
prov. Sondrio. Se Bormio. – 3. Ö. Se Ormsö.
1–3. A. N-d.
Worms, Gustav e Hippolyte, fransk skådespelare,
f. 1836 i Paris, d. där 1910, elev af
konservatoriet. var anställd vid Théåtre
francais 1858-65 och 1877-1901 (societär 1878),
dessemellan vid Théàtre-Michel i Petersburg 1865
-75. Han blef 1880 professor i deklamation vid
Pariskonservatoriet. W. utvecklade mycken distinktion
i känslofulla älskarroller. men äfven det glädtigt
ironiska och spirituella låg väl för honom. Bland
roller må framhållas Marquis de Villemer, Savigny
i "Le sphinx". André i "Denise". Sta-nislas i
"Francillon", Georges i "Les Rantzau", Olivier de
Jalin i "Le demi-monde", de Ryons i "L’ami des femmes"
samt ur klassikerrepertoaren Rodrigue i "Le Cid"
och Alceste i "Le misan-thrope". Han gifte sig 1883
med skådespelerskan Blanche Baretta (se denna).
Worms. franska nationalekonomer. 1. Em il e W.,
f. 1838 i Luxemburg af franska föräldrar, d. 1918,
studerade juridik i Heidelberg och Paris och var
professor i Eennes 1876-98 i nationalekonomi. Han
blef 1877 korresp. led. af Franska institutet
och anlitades under följ. årtionden för viktiga
offentliga uppdrag, bl. a. vid genomförandet af
ny kataster (se d. o.). Bland W:s arbeten märkas
läroböcker i nationalekonomi och i finansvetenskap,
framställningar af tysk handelspolitik, den senaste
under titeln Politique commercìale de rAllemagne
(1893), af franskt bank- och börsväsen samt Le budget
de France (2:a uppl. 1894). Litt.: "Journal des
économistes" (1918). - 2. René W., den föregåendes
son, statssekreterare, f. 1869 i Rennes, disputerade
i Paris för doktorsgrad i juridik och i filosofi,
blef juris professor i Caen 1897 och professor i
nationalekonomi vid handelshögskolan i Paris 1902, men
inriktade sig alltmera på sociologi (se d. o.); han
grundlade och utger från 1893 "Revue internationale
de sociologie", som är organ för det s. å. stiftade
Institut international de sociologie, äfvensom för
Sociétó de sociologie de Paris (1895). Bland hans
arbeten märkes Philosophie des sciences sodales
(3 bd, 1903-07). 1-2. E. F. K. s-n.
Worms [vå7ms]. Henri de, baron Pirbright, engelsk
finansman, f. 20 okt. 1840 i London, d. där 9
jan. 1903, var son till den till England inflyttade
tysk-judiske bankiren Solomon Benedict de W. (f. 1801,
d. 1882), en dotterson till släkten Rothschilds
stamfader, Mayer Anselm Rothschild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
